Jag läser nästan dagligen efterlysningar som handlar om att någons katt är försvunnen och funderar över hur många i Sverige gör så stor skillnad mellan hundar och katter.
Medan i princip ingen skulle få för sig att släppa ut sin hund vind för våg så är detta exakt vad många kattägare gör, varje dag.
Jag personligen har lite svårt att förstå detta risktagande; det är ett ögonblicks verk att katten ska bli överkörd eller skadad på annat vis.
Och jag hade inte kunnat leva med den oro det skulle innebära för mig att inte veta var mitt husdjur befinner sig och om det har skadat sig.
Om en katt kom till Ryhus skulle jag bara bli glad och säkert både klappa den om det gick och ge den mat för jag tycker om katter men det finns människor som verkligen inte gör det och som störs enormt av lösa katter och kanske därför vill skada dom på olika vis- ännu ett skäl att ha koll på sitt husdjur!
Vissa katter får smak på utelivet och är nästan omöjliga att hålla inne, men mina har inhägnad trädgård och är nöjda med det. Skulle också ha svårt att hålla nerverna i styr om mina katter var ute vind för våg. Framför allt att någon skulle få tag i dem och göra dem illa…
Sedan tycker jag absolut att det är skillnad på var man bor.
Här i obygden skulle jag inte tveka att ha en stallkatt som fick komma och gå som den ville man att man vågar ha katter ute i bostadsområden med all den trafik mm….det har jag svårare att förstå.
Ge dig inte in i den disskutionen
Mina katter skulle bli djupt olyckliga om jag behandlade dem som hundar! De är prinsar och prinsessor som styr sin egen tillvaro. Hundarna som vi haft har varit trogna tjänare. Ur katternas perspektiv.
Du är modig du
Våra 3 antar jag räknas som inne/utekatter. Egentligen bara den yngsta som går utanför trädgården. Den äldsta är för kryckig för att ta sig och den tredje får under inga omständigheter komma utanför staketet. De får gå ut när vi är hemma och kan släppa in och ut dom, dom hålls inne på kvällen.
Jag var på väg att skriva att vi bor där det är säkert att släppa ut katterna, och egentligen är det väl det, vi bor i en by på landet.
MEN – vår ena katt kom hem med ett brutet ben förra April, fråga mig inte hur hon lyckades komma hem, men tack och lov!
However, efter operationen med stålpinnar för att fixa benet, så läkte det ut i en 45 graders vinkel (olika meningar om varför ) så hon är nu en trebening. Klarar sig relativt okej antar jag.
Håller med dig fullständigt! Är man rädd om sin katt släpper man inte ut den. Bor i ett samhälle och dagligen efterlyser människor sina katter. Alltför ofta blir de påkörda eller helt enkelt bortkörda från reviret. Människor verkar inte heller förstå den skada katten kan göra mot småfåglar(som redan har en tuff tillvaro). Utöver faran för katten är det väldigt respektöst mot grannar att låta katten gå som den vill. Har flertalet gånger hade katter som använder mina rabatter som toalett.
Jag har 4 katter o de ör utekatter. Men de har rutiner, varie morgon o em är de inräkning o utfodring.
Skulle inte våga släppa min katt vind för våg. Räcker att följa ortens Facebooksida så inser man hur många som har ont av katterna.
Ja och det är lätt för oss som inte drabbas av kattkiss, klösta saker eller vad tusan som helst att inte se vilka problem någon annans katt kan orsaka omgivningen.
Vi kanske bara tycker katter är gulliga men har man tex själv katt och någon annans katt besöker ens trädgård och retar upp ens eget husdjur eller någons katt bajsar i ens trädgård är det inte lika gulligt.
Man gör ju så klart som man vill och vågar med sina djur.
Och för mig är det en jättestor skillnad i agerande beroende på var man bor.
Har man tex stallkatter ”måste” man räkna med risken att de förr eller senare blir skadade utomhus eller rent av överkörda.
Bor man mitt i bebyggelse och släpper ut sin innekatt riskerar man samma sak.
Jag är inte kattmänniska ska jag kanske inleda med. De är söta men föredrar hundar.
Reagerar på en sak ingen av Er nämner- att katter förökar sig.
För många herrans år sen upptäckte vi plötsligt en katt som valt ut vårt uterum till sig och sina 3 små ungar. Det slutade med att vi inredde uterummet (det var på vintern och kallt) , köpte kattmat etc. När vi åkte på semester fick en vän komma hit och mata dem. Det hela slutade med att jag fick hjälp att fånga in dem för omplacering via kattjour. Kunde inte tänka mig att ’mina’ katter skulle leva oönskade i det fria. Detta infångande var en mycket komplicerad
procedur – det var ju vildkatter. Och dessutom fick jag bekosta både vaccin och kastrering.
En av ungarna gick aldrig att fånga. ’Han’ var för smart. Under många år såg jag honom i kvarteret och han kände igen min röst.
Det är fruktansvärt för dessa vildkatter så OM ni kattägare släpper ut era katter hoppas jag de är steriliserade ?!
Mycket klok synpunkt!
Kommit lag på att alla utekatter måste vara kastrerade numera.