Svar på en kommentar om olika stall(ägare)

Fick en lång kommentar som jag kände igen mig så mycket i att den förtjänade ett eget inlägg 🙂 :

Mina kommentarer är de som ej är i fetstil!

Nu har jag bott och haft häst både i Skåne och Stockholm och det är viss skillnad i vad som oftast går fel, men en sak som de har gemensamt är underminerade hagar med obefintlig skötsel och omvårdnad av marken vid in- och utsläpp. Det är mer regel än undantag att hästen får stå med lervatten upp till knäna för att tas in, vilket också är en säkerhetsrisk för människan (att sugas fast och fastna och inte komma undan) om fler hästar börjar bråka. Det går att åtgärda.

Att hagar många gånger verkligen är under all kritik i skånska inackorderingsstall instämmer jag i till 500%.

Det finns hagar där Vicke inte hade fått gå in och vända innan jag hade tagit ut honom igen, på fullt allvar. För mig är det en gåta hur man inte bara vill utan framför allt vågar ha sin häst i sådana hagar!

I alla inackorderingsstall jag stått i har jag i förväg krävt att få se alla hagar noga innan jag flyttade dit och i flera fall har jag krävt att få en viss hage till Vicke som villkor för flytt.

Jag är fullkomligt övertygad om att min petighet med hagar tveklöst har bidragit till att Vicke hållit sig så pass skadefri i massor av år. Absolut!

Sedan fattar jag att det är svindyrt att dränera/ på annat vis torrlägga +10 hagar och få inackorderade vill vara med och betala för detta.

Överlag sköts stallen i Skåne betydligt proffsigare än i Stockholm, men Skånes stall har ofta små hagar (som vintersäsongen bara är lera). 

Andra saker som inte är okej: Ofta ljuger stallägare om frekvensen av omvårdnad/harvning av ridbana/ridhus. Och går en maskin för det ändamålet sönder kan det dröja månader mellan harvningarna. Som dressyrryttare vill jag inte snubbla runt eller att min häst inte kan utföra olika rörelser för att spåret är svårt att ta sig ur.

Att stallägare harvar för sällan instämmer jag i till fullo.

Att alla inte är lika maniska som jag som gör det efter varje ridpass förstår jag absolut men därifrån till att ha ett underlag som jag åter igen inte skulle låta Vicke gå in och vända på….det är en annan sak.

Även i detta fallet är jag övertygad om att min noggrannhet med underlaget bidragit till Vickes sundhet.

Jag har också i de flesta fallen fått stallägarens tillåtelse att harva när jag vill vilket jag uppskattat mycket. I ett stall där jag inte fick detta bidrog det dåliga underlaget till att jag flyttade mycket snabbt.

El på tråden. Skakar på huvudet. Hade en häst, världens snällaste, men som helt enkelt gick ut ur hagen om det inte var tillräcklig kräm i tråden. Var alltid supertydlig med det när jag letade ny plats, och alla stallägare sa alltid att det var såå bra drag i tråden och sedan när vi kom så var det ibland ingen el alls eller ingen el vissa dagar. Och så blev de sura när min häst gick ut. Eftersom jag har haft eget stall och är uppvuxen på gård vet jag att det krävs massor av arbete att skarva tråd som gått av snyggt, rensa under undertråden och laga tråden med omsorg, men det arbetet var inte så många beredda att göra.

Även här måste jag nicka instämmande.

I ett stall jag stod i kändes det som att jag var den enda som brydde mig om trådarna låg avslitna på marken. Jag lagade och lappade flera gånger fast Vicke inte visade tendenser till att ta sig ut.

Till slut tröttnade jag och när jag en dag såg ett flera meter långt elband ligga på marken, fullt synligt för alla tänkte jag; ”nu ska vi se hur lång tid det tar innan någon annan fixar detta”. Bandet låg kvar i minst en månad då jag flyttade så om/ när det någonsin lagades vet jag inte!

Det var mina stora frustrationsmoment. Här i Stockholm har jag stått på ett stall där det som skulle ingå i hyran (enligt skriftligt avtal) mineraler, rätt mängd hö och visst kraftfoder bara försvann och inget nämndes om det utan stallägare trodde på riktigt bara att vi inte skulle märka något. När jag ifrågasatte blev jag anklagad för allt möjligt, inklusive att jag var otrevlig som tog upp det(!) För att det funkar ju verkligen så i övriga livet att man kan ta betalt för något, inte leverera det överenskomna och att kunden bara fortsätter betala och är nöjd… nä.

Den andra sidan. Sedan trivs jag inte att vara själv hemma i stallet med bara mina hästar heller. Har försökt hitta inackorderingar, men de är också guds alla skapelser. Var tydlig med att jag upplät stallplats till självkostnadspris på 1000 kronor inklusive hö (inte ens självkostnad) för att få sällskap, men det finns folk som alltid vill ha mer och mer för de pengarna. Tillslut blev det heltidssysselsättning att ta hand om inackorderade. Eller de som bara dumpade sin häst hos mig. Mockning ingick inte än vid överenskommelse vid sjukdom etc, men det hoppades över, så luften i stallet blev under all kritik etc. 

Att hästägare kan vara lika idiotiska som stallägare stämmer absolut och många vill inte betala för något men kräver ”allt”, är inte rädda om stallägarens saker/ byggnader osv.

Mycket bidragande anledning till att jag inte vill ha någon inackorderad.

Slutsats: det är inte lätt. Har stått på stall med hyror upp mot 10000 där skötseln varit lika dålig som 2000-kronorsstall. Ofta för att det finns någon kändis på stallet, men kändisen har inte tid med det dagliga arbetet av att hålla gården i okej skick. Sedan har jag stått på stall för 1000 kronor (inte dagens pengavärde) där allt varit fantastiskt, men pga att det saknades ridhus och jag blev med vild unghäst var jag tvungen att flytta. Pengar är i alla fall inte avgörande för hur ett stall sköts.

Nej, det är verkligen inte lätt att varken driva stall eller vara inackorderad och därför hoppas jag faktiskt att jag aldrig mer ska behöva göra varken det ena eller det andra.

4 kommentarer Skriv kommentar

  1. Karolina Cappelli Lindholm

    Håller med om resonemanget… betalat massor av pengar för konplett skit i så många år!
    Är så tacksam att ha eget.
    Grusade ytor i hagarna, särskillt just vid in/ut och underlag i ridhuset som är en fröjd!

    Svara
  2. Alma

    Jag känner verkligen igen mig i det där med undermåliga hagar. Jag är från Stockholm och vissa hagar är verkligen under all kritik. Jag kan stå ut med en del lera (ändå ganska mycket tycker jag) och att det inte finns så mycket gräs men när det blir så att hästarna sjunker ner och inte orkar gå för att det är så tungt att gå p.g.a leran är det oaccepptabelt. På ett ställe där jag stod i ca 2 månader var det så. Det var inte så när jag kom eftersom det var sommar då men efter ett litet tag åkte skorna av när man gick där för att det var så lerigt. Hästarna kunde knappt gå. Andra hagar jag haft har varit leriga men hästarna har ändå kunnat röra sig ordentligt. Det är så skönt där jag står nu för det blir inte lika lätt lerigt. Det är lite vid grinden men sen har hästarna 1-2 ha som är fulla med gräs.

    Svara
    • Birgitta

      Jag är livrädd för djup lera. Som jag skrev har jag sett hagar där jag inte hade släppt in Vicke 5 minuter medan andra hästägare använt dessa hur länge som helst.

      Du har ju sett bilder på de hagar jag har nu. Jag fattar till 500% vilken enorm tur jag haft och hur fantastiskt detta är. Ändå är jag rädd att om jag köper en ny häst som är mer livlig än mina statyer så ska den skada sig om den fräser runt i full galopp när hagarna är gräshala. Mina hagar är dessutom till 90 % byggda i en backe= ännu större risk att tappa fotfästet…

      Nåja….den dagen den sorgen…..

      Svara
      • Alma

        Jag gillar inte heller hagar med djup lera. Dels p.g.a skaderisken och dels för att jag tycker hästarna ska kunna röra sig fritt i alla gångarter utan problem i sin hage. Jag skulle mycket hellre ha en lite grushage som dock är tillräckligt stor för hästen att springa i än en hage på sjöbotten med djup lera.

        Dina hagar är verkligen jättefina! Hagarna i vårt stall är ungefär som dina verkar vara. För att stilla din oro lite kan jag säga att jag har en jättegammal och fysiskt känslig pålle som fräser runt i hagen som en galning var och varannan da. Han har haft en allvarlig skada på 10 år och den var mitt fel och inte p.g.a hagen. Han har gått i hagar byggda i backar. Sen tyvärr kan skador med hästar hända när som helst som vi alla vet. Sen så hoppas vi att det inte händer. Men nog är dina hagar jättefina och nu när du har dem är det förhoppningsvis värt risken för hästens skull.

        Svara

Skriv en kommentar till Birgitta

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>