Många hästägare vittnar om att tiden då de mockar ger dom tid för lite meditativa tankar och avslappning och jag måste säga detsamma.
Det är bara i undantagsfall som jag stressar över stallsysslorna på morgonen, tvärtom.
Jag älskar att gå och pyssla i godan ro i dockhuset och att inte känna att jag måste bli klar snabbt eller inom en viss tid.
Detta är faktiskt ofta min bästa stund på dagen och det är även då jag låter tankarna löpa fritt och fundera på allt möjligt, kommande blogginlägg tex.
Idag funderar jag på två trivialiteter:
Dels undrar jag hur Skåne kommer att se ut vädermässigt om säg 100 år? Vi närmar oss idag december och det är fortfarande 10-12 grader dagtid! Inte för att jag klagar….tvärtom men jag tycker ändå att vädret har förändrats bara sedan jag var barn. De där vintrarna där snön låg kvar länge blir allt mer sällsynta tex.
Jag har fortfarande så mycket gräs i hagarna till hästarna både kan beta och delvis livnära sig på det, i alla fall Lillis. Han får inget stråfoder i hagen ännu och även när han fick det förra hösten och vintern rörde han det ganska sporadiskt och åt hellre gräs. Jag tycker givetvis att detta är utmärkt ur många aspekter; hästarna har sysselsättning, håller sig lugna och mätta, trycket på plånboken är inte så hårt och jag behöver inte köpa hur mycket foder som helst som tar plats och är tungt att hantera (mina balar väger 150 kilo).
En annan sak jag funderar över, eller snarare konstaterar, är hur mycket snabbare mina in och utsläpp genomförs sedan vi flyttade hit.
Tänk när jag som inackorderad var tvungen att byta om, hoppa in i bilen och köra x kilometer bla bla bla.
Nu kan jag, iklädd tröja och långkalsonger tex, hoppa i ett par skor/ stövlar, gå mindre än 50 meter och släppa ut båda hästarna på mindre än 5 minuter!
Ja, som ni kan läsa löser jag inga världsproblem när jag mockar men bara att kunna ägna tid åt att tänka på ”trams” ska nog inte förringas; vi människor är idag ofta nog så stressade ändå?
