En läsare skrev så här igår:

Nu vet inte jag något om dina åsikter och jag vet givetvis inte om du vill men just det här med stallägare som inte kan bete sig kanske är något att ta upp i ett inlägg? Dels stallägare som aktivt mobbar folk och sen stallägare som är gränslösa antingen inte följer avtal alternativt lägger sig i inackorderingarnas vård av deras hästar. Man pratar ofta om inackorderade som inte kan bete sig (vilket såklart händer också) men min upplevelse är att det är ett vanligt problem att stallägare inte är sjysta även om det givetvis inte gäller alla stallägare. Du måste givetvis inte skriva om detta men det vore intressant tycker jag.

Och ja, jag nickar igenkännande när jag läser ovan.

Jag har själv stött på mycket knepiga stallägare genom åren, inte alltid i stall jag själv stått i men stall jag besökt eller där vänner haft sina hästar.

Skulle jag skriva om allt jag sett, hört och upplevt hade en del av er kanske trott att jag överdriver medan andra bara hade instämt pga egna bittra erfarenheter.

Att det blir osämja mellan stallägare och de inackorderade tror jag beror på många olika faktorer.

*Personkemi- man ”matchar” helt enkelt inte med alla människor.

*Att det finns så många olika sätt att sköta om ett djur och att många betraktar sitt sätt som det bästa eller rent av det enda och sin häst som sitt barn.

*Att det inte finns tydliga regler i stallet eller att stallägaren tillåter att vissa eller alla bryter mot reglerna. Eller så ändrar stallägaren själv reglerna lite när det passar.

*Att alla helt enkelt inte är lämpade att driva en inackorderingsverksamhet liksom inte alla passar till att sitta i kassan på ICA, jobba med barn, köra buss eller whatever.

Det som jag tycker är det mest otäcka med att vara inackorderad är att man i mångt är ”helt i händerna” på stallägaren.

Passar det inte kan man i princip bli uppsagd på dagen och ibland av väldigt konstiga anledningar eller ingen anledning alls.

Många försöker luta sig mot att de har ett kontrakt där uppsägningstid osv finns reglerat men jag skulle ärligt talat inte vilja stanna en timme i onödan i ett stall där jag inte var önskvärd.

Att det sedan inte alltid går att snyta ut ett annat, lämplig stall ”på dagen” är tyvärr en bitter erfarenhet fler än jag gjort….

Jag har och har haft vänner som stått ut med mycket de egentligen avskyr, några har blivit rent av kränkta och påhoppade av stallägare på ett sätt som jag vill påstå är ren vuxenmobbning men de har ändå bitit ihop eftersom själva stallet passat på olika vis. Ganska förfärligt tycker jag som utifrånbetraktare.

Är detta något ni själva känner igen?

Internet i allmänhet och sociala medier i synnerhet har verkligen påverkat många ganska mycket vill jag påstå och det på gott och ont.

Jag är själv mycket aktiv på nätet och har haft så mycket nytta av detta att det skulle kunna fylla en bok.

Men det finns massor med negativa konsekvenser av ett deltagande, tonen i det skrivna kan bli mycket hård, hånande, orättvis, hotande, you name it!

En tråkig sak som jag noterar allt oftare är att folk som publicerar något på tex Facebook lägger till ”påhopp undanbedes” även när själva inlägget, i alla fall enligt mig, är till synes harmlöst.

Folk har alltså blivit så vana vid just påhopp att man är beredd på detta i alla lägen och det är väl en tråkig utveckling?

Jag känner för övrigt en hel del personer som ”vägrar sociala medier” just för att de….tja…typ inte orkar med allt som detta kan föra med sig och detta är personer som i övrigt är sociala, öppna för diskussioner osv.

Några av er minns kanske att jag i våras berättade att jag hade börjat sälja och till viss del även skänka bort gödsel?

Detta har så här långt visat sig ha en mycket gynnsam effekt på min gödselstack vilket man kan se av bilderna ovan.

Stacken idag är inte ens hälften så stor som den var vid samma tid förra året och ett tag, i somras, var den nästan helt tömd.

Det finns så många win-win med detta; jag slipper betala för att någon bonde ska komma och tömma stacken och köra itu all omkringliggande mark ”på köpet”, jag tjänar lite pengar och får träffa en hel del trevliga människor och knyta nya kontakter och trädgårdsintresserade får gödsel till sina odlingar!

Jag har fått diverse förslag på hur jag skulle kunna optimera mitt hästletande; tex genom att söka utomlands.

Eftersom jag är en försiktig general kan jag inte påstå att detta lockar; jag är både rädd för språkförbistringar och de olika lagarna som gäller kring hästköp i olika länder.

I min värld är det generellt lättare att reklamera en häst man köpt i….Göteborg….än Holland?

Jag utesluter dock ej utlandsköp per se men vad jag inte skulle våga mig på är att köpa på auktion.

Jag vet faktiskt bara en person som köpte en dressyrhäst på detta viset; hästen verkade fantastiskt fin på alla vis (och var dyr mind you) men det blev inte bra.

Nu ska man så klart inte bygga sina åsikter på en enda händelse men jag är oaktat vad inte intresserad av att handla på detta vis för egen del.

Man vet i princip aldrig vad man köper när man handlar häst så att säga och alla säljares ärlighet kan tveklöst ifrågasättas men hela konceptet med just en auktion där x personer hängt och klängt på en och samma häst under några få dagar tilltalar mig inte.

Ett proffs kan måhända hitta guldkornet även där men jag tror inte jag skulle klara det utan jag hade antingen blivit lurad eller gått miste om en för mig lämplig häst?