Minns ni 5-kampen i OS i somras och det (fullt berättigade) ramaskri som spreds världen runt när en av deltagarna piskade sin häst i ridmomentet?

Jag skulle inte ha velat vara den ryttaren och detta lär väl förfölja personen i en evighet men något gott har det i alla fall kommit ur denna skandal eller vad sägs om detta beslut?

En stålhäst (cykel) känns mer logiskt än en levande tycker jag!

Minns ni att jag i förra veckan berättade om ärendet jag drev hos Allmänna reklamationsnämnden?

Jag ”vann” ju och bilfirman jag anmält rekommenderades att återbetala 6000:- till mig men jag var rätt så säker på att jag inte skulle få se en krona.

Firman drivs av en 70-årig man med…gissar jag…gamla stamkunder så jag trodde att han skulle ge blanka f…n i vad ARN tyckte.

Men….hör och häpna; vi har kommit överens om att jag ska få 3.000:- och pengarna finns också redan på mitt konto så nu kan jag lägga detta bakom mig.

Men än en gång bevisas det att det lönar sig att strida för sin rätt och inte bara moraliskt så att säga utan även ekonomiskt.

3000:- ska inte föraktas och även om jag fick vänta i över ett halvår på beslutet och pengarna så har jag ju inte suttit i sjön under tiden och jag kan inte heller påstå att jag har lagt ner någon enorm tid på att driva ärendet.

Jag måste säga att jag tycker att det är en väldigt fin möjlighet för oss medborgare att kunna anlita ARN helt utan kostnad; nackdelarna är att det tar lång tid att få ett beslut och en ännu större nackdel är att beslutet inte är bindande.

Att ingenting förvånar en längre är ett uttryck vi alla slänger oss med ibland och faktiskt stämmer det inte i mitt fall; jag kan fortfarande bli rätt så förvånad över alla konstigheter i tex hästvärlden.

Igår hörde jag om en hopphäst i Skåne som natten mellan söndag och måndag hittades på stallplanen, sadlad men utan träns!

Och nej, det var ingen som hade ramlat av och inte heller glömt hästen på stallgången varifrån den sedan hade smitit ut utan det var någon som hade tagit ut hästen ur stallet, sadlat den med en medhavd sadel (!) och vad som därefter har hänt är höljt i dunkel tills en person som skulle titta till en annan, sjuk, häst hittade det stackars djuret utomhus!

Alltså….vad ska man säga…

Att barn, ungdomar och kanske rent av vuxna då och då fått för sig att rida på beteshästar har man ju hört talas om enstaka gånger genom åren men det här är liksom några steg längre och ännu obehagligare!

Hoppas att det på något vis kommer fram exakt vad som hänt, händelsen på polisanmäld men frågan är om det leder någon vart.

Jag läser nästan dagligen efterlysningar som handlar om att någons katt är försvunnen och funderar över hur många i Sverige gör så stor skillnad mellan hundar och katter.

Medan i princip ingen skulle få för sig att släppa ut sin hund vind för våg så är detta exakt vad många kattägare gör, varje dag.

Jag personligen har lite svårt att förstå detta risktagande; det är ett ögonblicks verk att katten ska bli överkörd eller skadad på annat vis.

Och jag hade inte kunnat leva med den oro det skulle innebära för mig att inte veta var mitt husdjur befinner sig och om det har skadat sig.

Om en katt kom till Ryhus skulle jag bara bli glad och säkert både klappa den om det gick och ge den mat för jag tycker om katter men det finns människor som verkligen inte gör det och som störs enormt av lösa katter och kanske därför vill skada dom på olika vis- ännu ett skäl att ha koll på sitt husdjur!