Mina ord av någon annan (om att hyra ut boxplatser)

Varför JAG anser att många stallägare bedriver välgörenhet har ni läst om till leda på bloggen men jag tycker det är lite kul när någon skriver exakt det jag tycker och med nästan mina egna ord. Detta nedan har ”Silverbjälke” skrivit på Facebook idag:

”Hyr folk ut boxplatser för att det är gulligt med häst och de vill ha sällskap, eller varför går det inte få fungerande småföretagsekonomi i att hyra ut boxplatser ?

Jag är rätt säker på att nämnd kategori förstör marknaden eftersom vad man än tar så tycker folk det är dyrt. Och den som tycker det är dyrt tar allt för givet och skyller på sin egna ekonomi, med resultatet att folk som inte har råd att ha häst egentligen styr marknadspriserna i en bransch med höga fasta kostnader för den som säljer en service.

Ett överslag, ett exempel….. 10 boxar, varmstall med spolspilta, egna hagar, ridbana, sadelkammare, fikarum, foderrum osv vad kostar det ungefär i månaden i faktisk kostnad ?

hage…. 50 stolp, tråd, isolatorer, grindhandtag 2200 kr per häst gör 70 kr månaden om hagen fixas löpande och ordnas ordentligt var 3e år.
elräkning ca 130kr / box
disel + körning halm, silage etc 2 bal vecka 80 kr box / månad
tömning gödselplatta 2ggr år 55 kr mån / box
stråfoder / häst / månad 1000
strö 200 – 1000 mån / häst / box
sladdning ridbana, väg, saltning, grusning 110 kr mån / box
inköp livslängd elaggregat, lampor, lysrör, maskinserviceintervall, vattensystem, koppar, krokar, hängare, handtag etc 130 kr / mån / boxplats

nu är vi uppe i ca 2300 kr / månaden utan något slitage eller reparationer på box, dörrar, galler, fönster, blandare, varmvatten, duschspiltan, avlopp, golvbrunn, ridbanestaket eller något annat. Inte heller har vi räknat in att någon ska köpa boxar, bygga boxar, röjsåga, klippa gräs, ordna lagringsplatser för hö, halm, spån, regnskydd…. och stå med traktor & redskap.

så hur försvarar man att man tar 1200 – 2000 i månaden för en boxplats ?

Betala för andras hobby eller köpa kompisar ?

ytterst märkligt, betala för att få mer slitage & mer arbete…. få åker till jobbet utan att vilja ha lön men vi som äger gårdar förväntas göra det och dessutom ofta betala för att få göra det.

där har vi nog orsaken till att branschen alltid kommer vara svart, alla vill ha allt men ingen vill betala.

fråga mig aldrig mer om jag hyr ut”.

24 kommentarer Skriv kommentar

  1. Karolina Cappelli Lindholm

    Just precis!!!
    Får psykbryt inombords när folk säger att de kostar inget för de har hästar hemma på gården‍

    Jag hyr inte heller ut boxar.
    Har vid par tillfällen haft inhyrd bebis på lösdrift. Men då byter vi tjänser.

    Svara
    • Birgitta

      Man får ju hoppas att de som säger så bara ”svänger sig med ord” för givetvis kostar även deras hästar.

      Även om de tex skulle producera eget strö och stråfoder så är inte detta gratis, dels för att det finns vissa tillverkningskostnader och dels för att de hade kunnat sälja detta och få in pengar i stället.

      Jag själv har väldigt mycket LÄGRE kostnader för mina hästar nu än när jag stod inackorderad men gratis är det definitivt inte.

      Svara
  2. Anja K Phersson

    Så är det såklart men långt ifrån alla stallägare lägger ner tid på underhåll. Staketen är hänger kors och tvärs. Ekonomiskt är det nog svårt att få vinst, det man ”vinner” kan vara hjälpen.

    Svara
  3. Petra Milton

    Med tanke på hur många som tar vääääldigt låg hyra har jag funderat mer än en gång på att ha mina inackorderade istället för hemma

    Svara
    • Maria

      Har skrivit ett långt svar i tråden på fejan, men jag tror att det finns olika ”billiga” stallplatser.

      En där stallägaren (som jag förut) vill ha sällskap och avlastning om något händer, tex sjukhusvistelse och där hyresgästen arbetar av den del som hyran annars skulle uppbringa.

      Vi är alla olika, nätet verkar fullt av stallägare som inte vill ha sällskap och främmande på gården, men då är det ju bara att inte hyra ut.

      Jag har träffat många trevliga och en del mindre trevliga genom inackordering och där man jobbar tillsammans. Tror det är viktigt att ha kort uppsägningstid och inte vara rädd för att säga upp folk. Jag tog inackorderingar för att jag som sagt ville ha sällskap och att vi hjälps åt vid sjukdom, höintag, hagmockning, större hagreparationer etc. Inget betungande, kanske 12 dagar på ett år, alltså en dag i månaden och några timmar per gång. Men framförallt att slippa stressen och veta att någon kan sköta mina hästar om jag blir sjuk. Det är värt mer än pengar. För mig.

      Men det är klart att det finns folk till allt. Folk som har tre ungar som är sjuka hela tiden, så mamma inte kan åka till stallet och ta hand om sin häst (för pappa är inte lika bra på att ta hand om sjuka barn, måste träna, etc), folk som inte berättar innan att för dem är det normalt att ha häst och åka på sex tvåveckorssemestrar om året och då ska jag ta hand om deras häst, folk som har också andra fritidsintressen som tar massor av tid osv, osv. Är inte missunnsam mot semesterfirare eller småbarnsmammor eller …, kul för dem, men då bör de stå i ett fullservicestall eller whatever, meningen är att vi hjälper varandra med mockning och omhändertagande av hästar typ lika mycket (såklart inte vid allvarlig sjukdom etc). Tror jag var sjuk och inte kunde ta hand om mina hästar kanske tre dagar på alla år. Krävde inreste ska höll sig på benen lika mycket, men gränsen gick vid runt tio dagar på ett år. Men då måste man våga säga upp dem om det blir en kraftig övervikt till hyresgästens fördel. Det är helt okej att de blir sura, arga, skriver surt i sociala media osv. Och tycker man att det är jobbigt/obehagligt är det ju ingen som tvingar en stallägare att hyra ut boxar.

      Den andra kategorin är de som inte räknar på vad stall med slitage faktiskt kostar. Och allt arbete. Men de brukar sortera ut sig själva till slut. El, hagmaterial, slitage, parkeringsskötsel, ridbaneskötsel osv osv för 20 hästar med dithörande familjer kostar mycket.

      Den tredje och sista billighetsuthyraren (som jag känner till) är mest förekommande i Skåne. Familjen som driver stallet har även ett stort jordbruk, så det mesta fodret kostar arbetsinsatsen och maskinslitaget. De har ofta någon familjemedlem som har häst. Men, de drar istället av moms på det mesta som rör inackorderingsverksamheten eftersom de har en spretig företagsbeskrivning, och de drar av MYCKET, och kan därigenom tjäna mer än själva pengarna de får in på hyra.

      Det finns säkert fler exempel osv.

      Summa sumarum, så tror jag att man inte ska vara rädd för att verkligen specificera vad för slags inackordering som passar stallet. Har stallet hoppinriktning och hinder framme sju dagar i veckan, skriv det. Värdesätter du att det är tyst och inte skrik, skriv det. Och var inte rädd för att ta betalt. MEN då också leverera. Betalar jag upp mot 10000 ska hagarna vara i bra skick med bra el, spolspiltan ska fungera annat än under reparation, ridhusunderlaget ska skötas varje dag, det foder som jag betalar för ska ingå utan att snåla, om något går sönder ska det fixas snabbt och på ett bra sätt (inte silvertejp typ) osv, osv. Och slutligen, tycker du inte om främmande på gården eller i ditt stall, hyr inte ut. Det är helt okej det också och kanske att föredra om man blivit bränd av för många blodsugare där ute. För de finns. På båda sidor.

      Svara
      • Birgitta

        Bra input!

        Jag har själv flera gånger förordat TYDLIGHET, från båda hållen så att säga.

        Har märkt att en del stallägare är så ivriga på att hyra ut boxar, alternativt lever efter devisen ”det löser sig” att de lovar ”allt” INNAN man flyttar dit men väl på plats märker man snabbt hur löftena inte hålls.

        Lika viktigt är det att vara tydlig med vad man önskar som inackorderad och känner man att ”nej, det här kommer inte att bli uppfyllt” är det bättre att inte flytta dit.

        Felaktiga förväntningar från båda hållen skapar många gånger jättemycket irritation och är dessutom en eller båda parter konflikträdda så kan det gå hur lång tid som helst när en eller båda kokar av ilska, mår jättedåligt osv tills det sker en väldigt trist urladdning som i värsta fall leder till uppsägning.

        Olika saker betyder tveklöst olika mycket för olika personer och har man inte en samsyn kring mängd foder, timmar i hagen, ridpassens längd, städning av box/ stall och en miljard andra saker så blir det lätt konflikter.

        En del stallägare lägger sig i sådant de verkligen inte har med att göra, andra vågar inte öppna munnen när de egna reglerna inte följs utan lider i det tysta och så finns det allt däremellan.

        Stallägares humör är en historia för sig; jag har bevittnat stallägare som vrålat, kränkt och svurit åt inackorderingar, skrivit helt sanslösa saker på den gemensamma chatten osv.

        Skulle kunna skriva en bok om allt jag eller mina vänner och bekanta upplevt…..

        Svara
        • Maria

          Ja, verkligen, håller med dig till fullo! Stallägare, där mockning ingår, men inte tar ut kisset (och inte har bädd) och där du som hästägare inte får mocka själv, ens lyfta ut kvällshögen innan du ska gå hem. (Så klart för att då försvinner för mycket spån med) Finns två sådana stall här uppe. Jag har blivit skriken och spottad på för att jag krävt att det som står i avtalet och som jag betalar för, ska ingå. Och skitsnackande om alla hyresgäster in i absurdum. Finns hur mycket som helst. Men ovanstående är en piss i Mississippi i jämförelse med detta:

          Jag har ju förträngt den VERKLIGA mardrömmen av billiga stallplatser: kollektivstallet.

          I tanken bra, kommunen (oftast) upplåter ett stall, medlemmarna jobbar tillsammans för att få dagliga ruljansen och omvårdnaden av stället att fungera, till en billig kallhyresumma, resten köper du in själv.

          Men, i stallet finns ca 20 kvinnor som bara ser till sin egen hästs behov. Man har olika syn på hagtid, ridbaneskötsel, antal fodringar per dag, när stallet ska släckas, vilka hästar som kan gå ihop (dvs bara min häst slipper gå med den elaka som sparkar, men du är ny, ta den hagen du), förvaring av grovfoder och ja, tusen saker till. Och det blandas vilt av förstagångshästägare som”tror” att det ska vara på ett visst sätt och rutinerade. Ponnyungar med ofta ganska okunniga föräldrar som aldrig haft häst tidigare. Och det är majoriteten som bestämmer.

          Har stått i två kollektivstall och har aldrig mått så dåligt psykiskt som då. Dessa konstanta fajter och tjafs. Nog för att demokrati är bra, men inte med 20 viljestarka hästkvinnor. Mår på riktigt dåligt när jag tänker tillbaka på min tid i de stallen. Det första flyttade jag från efter en månad, det andra var det enda som fanns på flera mil, så det var bara att bita ihop.

          Men som ett fjärde exempel på billigt stall. Men fy fasiken, vad det inte är värt det!

          Svara
          • Birgitta

            Kollektivstall kan verkligen vara en prövning och där om någonstans är det superviktigt med en samsyn som tyvärr ofta fallerar.

            Just det här att man tycker så olika, har olika krav, olika kunskap parat med att hästen för många är deras lilla bebis som måste skötas på pricken på ett visst sätt om inte ägaren ska få magsår (hej Birgitta) är som bäddat för konflikter.

            Jag har harvat utebanor nästan dagligen medan ingen annan brydde sig, lagat staket, städat och slängt saker som legat i många ÅR, vädjat till stallkamrater om bättre ordning osv….jag känner igen sååå mycket av det du skriver om.

            Skulle kunna berätta hur många historier som helst där jag nog inte ens hade blivit trodd av alla för det har varit så horribla grejer men kan berätta EN liten grej i alla fall:

            I ett av de stall jag känner till ville stallägaren att alla inackorderade skulle hjälpas åt att slänga de sopor som uppstod i stallet.

            I klartext betydde detta att hen ville att de inackorderade skulle gömma ensilageplast i tomma fodersäckar av papper och köra dessa till återvinningen. Det sjuka var egentligen inte stallägarens önskan utan att folk faktiskt GJORDE det.

            Att jag skulle göra mig till en ”brottsling” på detta viset (det är förbjudet att slänga ensilageplast på återvinningscentralerna generellt) finns liksom inte på min världskarta!

        • Maria

          Ett tillägg angående knäppa stallägare: stod på ett nybyggt stall som arrenderades av en ganska duktig inom en liten gren här i Sverige. Hen red inte ut sina hästar, så hen sa till ägaren att inga andra kommer att rida ut heller. Vilket vi så klart gjorde. Ägaren (en rik som ägde marken i typ en mil i diameter runt stallet) erbjöd oss då gentilt EN grusväg att rida på, resten ville han inte ha förstörda av hästspår. Man kan självklart diskutera allemansrätten osv, men ägaren hotade bara med att om inte detta följdes skulle alla åka ut. En jäkla grusväg och flera km för att komma bort från hans marker. Så jag fick lasta och åka för att kunna rida ut. Flyttade så klart.

          Svara
          • Birgitta

            Jag kom på en märklighet till (av tusen i just detta stall):

            Stallägaren krävde avmaskning av alla hästar även de som ”nollat” på maskprov för ”sådana prov kunde man inte lita på”.

            Det fanns inga hagar på anläggningen som var så fulla av skit som de där stallägarens hästar gick vilket blev extra märkligt då den ena hästen nästan bara bajsade på ett ställe = superlätt att ta bort. Där byggdes i stället upp ett bajsberg utan dess like trots att gödselstacken låg 20 meter längre bort….

  4. Rackemarie

    Vår stallägare hyr ut för att få hjälpen. Vi hjälps åt med lunchfodring på vardagar, en heldag per månad med utsläpp och fordringar samt hjälp när de vill resa bort. Dessutom någon arbetsdag per år. Dessutom byter jag och stallägaren tjänster med insläpp och mockning.

    Svara
  5. Maria

    Hur tänker du, Birgitta, om du hamnar på sjukhus? Kan gubben så mycket häst att han kan sköta den dagliga ruljansen eller har du annan backup? Du är ju verkligen själv, du känner dig inte stressad av det?

    Svara
    • Birgitta

      Jo, det är absolut en stress men jag vet en närboende som kan hjälpa mig då. Hon har själv häst och bor bara en knapp kilometer härifrån.

      Andra hade jag också kunnat be men det är mer tveksamt hur mycket de hade orkat/ velat/ hunnit hjälpa till.

      Henrik vågar bara kasta in ensilage i boxarna 🙂 !

      Svara
      • Maria

        Ja, men då så! Då finns det någon. Det måste ändå kännas skönt!

        Även om man inte räknar med att bli påkörd och hamna i koma kan det ju trots allt hända. Jag tror, utan att ha det minsta belägg för det, att det är bra med tydliga direktiv om vem som gör/får vad vid min sjukdom eller mitt frånfälle. Inbillar mig att det underlättar för inblandade personer och för djuren. Vill inte att de ska omhändertas av staten etc. (Dvs i förlängningen hamna hos vem som helst eller tas bort)

        Svara
  6. Alma

    Jag läste inlägget igår och tyckte det var intressant men jag låg hemma med hög feber så jag orkade inte svara. Jag bor i Stockholm och här kan man hitta allt från små stallplatser i små privatstall på landet för 2000 kr/månad till stora anläggningar med fullservice för 10-12000 kr. Själv står jag i ett fullservicestall låååångt ut på landet. Jag skulle säga att det är en blandning av ett privatstall och en anläggning. Stallägaren har en liten ridskola/turridning samt ett gäng inackorderingar och på gården bor 30 hästar. Själva stallet är ett väldigt enkelt litet kallstall (alla hästar utom min och en till går på lösdrift). Det finns en liten ridbana samt fikarum och toalett (vilket jag visserligen tycker är lyxigt). I jämförelse med stora anläggningar finns det inte mycket faciliteter. Jag betalar 4500 exklusive foder (köper foder själv). För det priset vet jag att jag kan inte kräva att allt är perfekt. Inte för att det priset är jättebilligt men för att jag vet att stallägaren både jobbar med annat än hästar samt har 17 ridskolehästar och ett gäng inackorderingar att ta hand om. Om jag hade stått på en anläggning för 10 000kr hade jag antagligen krävt mer samt haft mer faciliteter. För mig är det självklart. Däremot ska givetvis avtalet följas från båda håll och min hästs behov ska uppfyllas. Där tror jag att många konflikter sker. Ägaren anser att hästen har ett visst behov som den inte varit tydlig med från början men stallägaren anser inte det eller orkar/hinner inte ta hand om det. Ibland är ägarens krav orimliga, ibland inte. Jag själv har en häst med flera viktiga individuella behov som MÅSTE tillgodoses. Jag försöker att vara tydlig med och få dessa och mina egna behov nedskrivna in i detalj i kontraktet innan jag flyttar in i ett stall för att stallägaren ska vara medveten om vad som gäller och ha möjligheten att tacka nej samt att jag ska kunna luta mig mot kontraktet. Jag har ibland hamnat i konflikt med stallägare ändå eftersom dessa ibland tenderar att ”skrattas bort” när man stått där ett tag men då har jag i alla fall mer kött på benen och stallägaren har som sagt haft möjligheten att tacka nej.

    Svara
    • Alma

      Sen så vill jag tillägga att om man exempelvis har fullservice är det för mig självklart att det fortfarande inte är allt angående hästen som ingår om det inte står i kontraktet. Jag skulle aldrig kräva att stallägaren exempelvis tvättar min hästs svan och rumpa när han har varit dålig i magen (han är väldigt känslig så han blir det ibland) eller att hon byter täcke på honom förutom de täckesbyten som ingår trots att det handlar om enkla saker. Exempelvis så köper jag trots fullservice hans grovfoder själ eftersom han inte kan äta hösilage och därför inte kan äta det foder som finns på gården.

      Svara
      • Birgitta

        Fullservice i de stall jag känner till har egentligen bara inneburit att personal mockar, lägger upp/ ger all mat samt tar in och ut från hagen. Eventuellt att täckesbyte ingår.

        All form av rengöring av hästen tex har inte ingått. Varken att spola ben, tvätta sår eller annat.

        Svara
        • Alma

          Det beror nog lite på om man står i ett större eller mindre fullservicestall samt ifall det är en eller flera personer som sköter hästarna men det är väl det vanliga att det som verkligen måste göras dagligen ingår. Dock finns det folk till allt och jag har träffat folk som har krävt att stallägaren ska springa och byta täcke på deras hästar flera gånger dagligen etc.

          Min häst har ppid så i vårt fall ingår det också att ge honom prascend men det var jag tydlig med innan vi skrev på kontrakt och skrev även in att det är jätteviktigt att hålla koll så att han äter den etc. men det visste hon som sagt innan flytten. Jag hade helst gett den själv men det finns få stall där han har möjlighet att leva ett bra pensionärsliv närmare där jag bor och jag hinner inte lägga flera timmar tur och retur i restid varje dag. Däremot åker jag flera gånger i veckan för att se att han mår bra och för att jag tycker om att vara honom så mycket som möjligt.

          Svara
    • Birgitta

      Jag tycker du verkligen har tänkt rätt här genom att få inskrivet dina krav i kontraktet.

      För jag känner väldigt väl igen det du beskriver om att önskemål/ krav ”skrattas bort” efter ett tag eller när man tror att det inte ska märkas, både vad gäller min egen och andras hästar.

      För att ta Vicke som exempel har jag vid alla stallflyttar varit extremt tydlig med att han absolut inte får lämnas kvar bland de sista i hagen när det är dags för intag.

      Man kan tycka vad man vill om det men jag är övertygad om att jag undvikit många skador för att detta har följts i nästan alla fall för Vicke kan bli helt tokig, skena omkring osv= stor risk att något händer.

      Jag vet andra fall där hästägare har haft krav på whatever som stallägare/ andra hästägare tyckt har varit löjligt/ onödigt/ fel men det är faktiskt ägaren som bestämmer över sin egen häst och vill/ kan man inte tillgodose kraven är det bättre att inte ta in en sådan häst i stallet.

      Svara
  7. Alma

    Visst är det väldigt vanligt att de krav man har ställt skrattas bort eller bara inte följs när det väl gäller. Speciellt när det gäller krav som är lite utöver det vanliga. T.ex. att jag måste kunna ge min häst torrhö eller att som för dig att din häst inte fick hämtas sist ur hagen. Dessa ovanliga krav kan verka löjliga för andra men för hästen kan dem vara rent av livsnödvändiga. Min häst hade inte levt idag om han hade fått äta hösilage. Så länge man är tydlig med det innan man flyttar in är det upp till stallägaren att tacka ja eller nej och sedan följa dem. Annars skulle det vara många hästar som inte skulle kunna leva ett normallångt hästliv för förmodligen är det trots allt deras ägare som har bäst koll på deras behov och oftast fått kämpa för att inse vad dem behöver.

    Jag har för övrigt också flockbunden hage och box hysteriker med separationsångest som man skulle kunna tro ska spränga grinden/boxdörren om kompisen går därifrån. Det har blivit bättre periodvis och jag har försökt träna på det men det är tusan inte lätt och speciellt inte när man tror att hästen ska slå ihjäl sig.

    Svara
    • Birgitta

      Ja, i sak tycker jag absolut ett man ska försöka träna hästen att lämnas ensam i både hage och box; det är otroligt försvårande annars.

      Men ibland måste man väga nytta mot risk och i just Vickes fall vågar jag helt enkelt inte träna och ser inte heller behovet så som vårt liv ser ut idag.

      Han är snart 15 och att börja stressa honom med denna typ av träning där han dessutom kan skada sig känns inte värt det.

      Hade han bara gnäggat lite övergivet eller vankat omkring hade jag inte varit rädd alls men han skenar verkligen runt i hagen och far runt i boxen ganska rejält.

      Svara

Skriv en kommentar till Maria

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>