Idag började jag för ovanlighetens skull morgonen med att rida; så gjorde jag alltid när jag var inackorderad men sedan vi flyttade till Ryhus brukar jag släppa ut hästarna i någon timme innan jag rider.
Det blev ett bra pass och de höjer ju alltid mitt humör.
Här ser ni hur jag brukar leda Fluffis till och från hagen- han har i princip aldrig på sig grimman ”som man ska” för det här är lättare och går lika bra för hans del.
Anledningen till att jag kallar honom för Fluffis ser ni här….
Henke och jag avslutade veckan med att äta på Järnvägskrogen och veckohandla och nu är det soffan som gäller.
Temperaturen för i natt säger minus 4 men känns som minus 11 (!) så det är skönt att vara inomhus!
Tycker ni är duktiga som tar er tid och råd att gå ut och äta regelbundet. Att dejta och få nya inputs tillsammans gör mycket för förhållandet. Har gjort det mycket med ex. Inget Grand hotell, utan runt 200 räcker fint, man får god och bra mat för det, ser andra människor och nya inputs att prata om. Bra val! Med detta sagt, nu är jag gift med en snåljåp ( han har ev andra kvaliteter) som ser mat som bara bränsle för kroppen, det är gott ute, men det är gott hemma också, tycker han. Omöjligt, för det är jag som lagar maten och jag alternerar mellan samma 20 tråkiga rätter alltid. Jag älskar nya smaker och att prova nya rätter. Jag tar gubben i upptuktelse och tvingar honom att gå ut en gång i veckan, men det sitter långt inne och undanflykterna för att slippa gå är många. (Och det beror inte på ekonomin, han tjänar tre gånger så mycket som jag och jag tjänar inte dåligt) Han ser bara inte tjusningen med det och är uppfostrad så. Tråkigt. Men jag är glad för er skull, håll hårt i maken!
Vi har nästan helt slutat att laga mat eftersom ingen av oss tycker att det är roligt.
När vi äter ute kan det lika gärna vara på något billigt ställe som det där vi var igår; en mindre restaurang i Staffanstorp där de flesta rätterna kostar under 200:- (den på bild 129:-).
Ingen av oss är kräsen eller någon gourmet.
Just på restaurangen i Staffanstorp kan vi ibland nästan vara de enda gästerna om vi kommer ”i rätt tid”- viktigt nu i Coronatider tycker vi.
Vi tjänar också hyfsat och vill unna oss att äta ute då och då; det har funnits många år i bådas våra liv när andra prioriteringar gjorde detta omöjligt.
Ja, min man är det bästa som hänt mig och jag är mycket tacksam för det liv vi lever.