Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jodå….den ”bästa stunden” inföll även idag efter ett toppenpass i ridhuset följt av äppelkaka med vaniljsås till frukost/ brunch 🙂 ! Det är de små tingen i livet….
Som jag nämnde häromdagen känns det som att hela Sverige står mer eller mindre stilla kring jul och nyår och ärligt talat vill jag inte ens ut och köra på de isiga vägarna kring Ryhus så det får mest bli soffhäng resten av dagen tror jag.
Lusten att göra mer än nödvändigt kring stallet och ridhuset lyser också med sin frånvaro men detta förutsåg jag redan när det var varmare och bättre väder så allt som behövde göras är redan klart, tex nästa års lagring av ensilaget och halmen.
Har ni någon ”bästa stund” på dagen generellt? När era barn har gått och lagt sig kanske och ni kan sjunka ner i soffan utan fler måsten för dagen? Eller när ni får gå och lägga er?
Min bästa stund är helt klart när jag har ridit (i alla fall om det har varit ett bra pass ha ha), mockat och gjort alla stallsysslor, rastat Molly och därefter får sjunka ner vid köksbordet för min brunch.
Jag äter nästan aldrig frukost utan mitt första mål mat brukar bli runt 10.30 eller ännu senare och då vara ganska rejält eftersom jag är hungrig efter kanske 3 timmars aktivitet.
Och när jag har ätit och samtidigt kollat diverse intressanta grejer på min padda kan det absolut bli en power-nap med Molly i soffan så ni kanske förstår att det är min bästa stund 🙂 ?
Vicke har vilodag efter 3 dagar i ridhus och en uteritt innan dess.
Jag är lyckligt lottad att han kan vila hur mycket som helst höll jag på att säga och ändå både kännas jättefin att rida och utan risk för otäck överskottsenergi och det utnyttjar jag dagar som denna.
Jag vill varken rida i ridhuset en fjärde dag i rad eller rida ut när det är blankis på vägarna så då passar det bra med en ”day off”.
På tal om inlägget för ett tag sedan om spolspilta; kanske inte så konstigt att jag inte ser ett behov av en för egen del.
Så här ser lillens hovar/ ben ut trots att de aldrig har spolats sedan han kom till mig. Och när denna bilden togs är de ej borstade på….tja…rätt många dagar….och då var det barmark.
Jag fattar absolut att det kan skilja och varför det kan skilja….blir mest fascinerad över världens bästa ponny ❤️!
Annat man kan bli fascinerad över är mängden hovskägg på detta lilla djur. Det syns inte riktigt på bilden men det är liksom sjok av hår och den enda gången jag försökte ansa benen lite slet jag som ett djur 🙂 !
Igår när jag körde till jobbet visade bilens temperaturmätare minus 10; det är ganska kallt för att vara i Skåne.
Och det var inte många grader varmare när jag öppnade stallet i morse; glatt överraskad över att vattnet i kranen inte hade frusit (jag hade lagt ett tjockt täcke ovanpå).
Mitt stall är ju ett kallstall där det oftast inte skiljer många grader mellan ute och innertemperatur så det gäller att ha koll på inte bara kranen utan även hästarnas dricksspannar när det är så här kallt.
Ridningen förlades till ridhuset där jag fortsatte att träna på det jag gjorde lite hos Nina igår; övergångar mellan piaff och passage.
Vicke har alltid haft betydligt lättare för det förstnämnda och piaffen vill jag påstå är tävlingsmässig medan passagen är blygare för det mesta och också svårare att rida fram omedelbart. Ibland tar det x steg innan det blir passage och ibland vill Vicke också slå sig fri och gå iväg i stället för att stanna kvar på bakbenen.
Men det blev ett överlag mycket bra pass så jag var jättenöjd.
Nu står jag vid köksfönstret och betraktar en rolig scen:
5 förbipasserande människor står utanför lillens hage och tittar på honom; ser ut som att en av dom tar ett kort också.
Han har gått ganska nära dom men det skiljer ett dike mellan och när han inser att de inte kommer att ge honom något ätbart lufsar han iväg den lilla sötnosen. Svårflörtad man….
Vicke skulle stå kvar och se vacker ut tills de gav honom sin sista….tja..vad som helst….han har en otrolig förmåga att tjusa folk (och ston) 🙂 !
Ser ibland att folk tigger på Facebook, dvs de lägger upp inlägg på tex en köp och säljsida där de ber om pengar eftersom de tex uppger att de inte ätit på ett par dagar.
Det finns tydligen även rena ”swish-sidor” där man kan ”låna” pengar av varandra.
Lika ofta som jag ser denna form av tiggeri lika ofta läser jag hur de som skänkt/ lånat ut känner sig lurade.
De har inte fått tillbaka pengar som utlovats eller så retar de sig på någon som tigger på flera sidor och med olika storys som inte verkar stämma.
Själv är jag mest fascinerad över människors godtrogenhet.
Att ge bort flera hundra, dessutom när många givare påstår att de själva har det knapert är för mig vansinne.
Visst; jag fattar att en del ger för att de själva vet hur det är att inte ha men om man vill idka välgörenhet finns det många bättre sätt än att swischa till ett fullständigt anonymt konto/ nummer på nätet!
I morse satt jag i sadeln redan vid 7- min plan var att ha ridit färdigt innan hovslagare Markus skulle komma strax efter 8.
Planen höll och efter 45 minuters bra känsla när jag tränade på övergångar, galoppfattningar och lite annat smått och gott kunde vi invänta en av de viktigast personerna i mitt hästeri.
Vicke fick nya skor och den lille blev verkad. Jag frågade om man kunde se spår av fång på B och det kan man inte längre vilket så klart är glädjande.
Nu hoppas jag på en lugn dag utan överraskningar, jag är i alla fall ledig.
Så här kring jul känns det som att hela Sverige stannar upp vad gäller precis allt annat än det julrelaterade så det finns tex inte en enda ny häst på annons och som jag skrev härom dagen har jag just nu ingen brådska på den fronten.
Som jag känner idag handlar det om att försöka hålla hästarna i allmänhet och Vicke i synnerhet friska under vad jag betraktar som den farligaste tiden på året.
Det finns mycket som kan skapa bekymmer; kolik pga dåligt drickande, diverse skador av att gå på fruset underlag och halka eller vricka sig av blötsnö-klackar.
Som jag sa till Markus handlar det verkligen inte bara om slumpen eller tur att Vicke varit så enormt frisk under många år; mitt ibland överdriva och överbeskyddande handhavande av detta djur har spelat en stor roll; det är i alla fall jag övertygad om.
Många andra hade hanterat honom annorlunda både vad gäller hagtid, sällskap där osv men detta har fungerat för mig.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer