Månadsarkiv: december 2021

Nätets goda samariter, del 1

Jag är med i några olika Facebooksidor för närliggande byar; det är ett bra sätt att hålla sig uppdaterad kring vad som händer i närområdet tycker jag.

Genom åren har jag noterat ett vanligt fenomen som förr sköttes av….och nu raljerar jag….hemmafruar och pensionärer och vidarebefordrades genom mun mot mun-metoden men som ersatts av Facebooks goda (?) samariter: det här med att hålla koll på allt och alla!

Jag tycker det är en svår gränsdragning mellan att vara observant och obefogat misstänksam kring allt man ser.

Å ena sidan är det absolut bra att folk håller koll på sådant som verkar misstänkt, å andra sidan kan det nästan gå lite hysteri i detta.

Hur många manliga ägare av skåpbilar har inte känt sig uthängda på sociala medier bara för att de har råkat köra in på någons gårdsplan av misstag eller stannat vid vägkanten för att pissa? Känns som att just äga en skåpbil kan rendera en mycket bekymmer; då verkar man ses som en potentiell tjuv eller pedofil och det skrivs x inlägg på sociala medier där allmänheten varnas för en.

Lite skämt och lite allvar men det är inte lätt att förrän med facit i hand veta vad som är hysteri och inte. Och kanske inte så kul att se sig själv på bild på Fejjan som utpekad potentiellt kriminell?

Jag anar att de som är snabba på att lägga upp sina observationer, ofta med tillhörande smygtagna bilder ser detta som en liten chans att få sina 15 minuter i rampljuset; ett snabbt sätt att få bekräftelse på att man gjort något bra för sina medmänniskor utan att egentligen behöva ”blanda sig”.

Risken är som sagt att man bara skapar obefogad rädsla, hänger ut oskyldiga och sprider rykten som kan ta lång tid att radera….


Onsdag- långritt

I morse red jag ut med Molly och Vicke; det hade snöat en del men gick ändå bra att rida i alla gångarter.

Jag ville prova en ny rutt vilket ledde till att vi hamnade på två olika återvändsvägar i skogen och fick rida tillbaka lite så vi var inte hemma förrän efter 1,5 timme.

Även med en del trav och galopp är ju detta ”a walk in the park” för både hund och häst och själv var jag mest nöjd med att vi kunde vara utomhus utan att halka omkring.

Nu har jag precis tagit in hästarna från deras hagar och kunde konstatera att några timmars småregnande efter vår ritt har gjort underlaget avsevärt halare så någon eftermiddagsrunda hade det definitivt inte kunnat bli tal om.

Tillbakablickar: jag deltar i forskning

Jag har väldigt sällan ”bara” haft ett heltidsjobb utan har ofta också haft alla möjliga extraknäck.

Härom dagen, när jag stod och borstade tänderna 🙂 kom jag plötsligt ihåg ett av de ovanligare sätten jag drygat ut mina inkomster på!

Till mitt försvar vad gäller just detta ”jobb” måste jag anföra att jag var ung och behövde pengar på ett annat sätt än idag; nu skulle jag definitivt inte ställa upp på det jag gjorde då ha ha ha.

Jag gick vid denna tidpunkt på gymnasiet och på skolan gick det ut en förfrågan om vi var intresserade av att delta i ett forskningsprojekt mot ersättning.

Ersättningens storlek har jag faktiskt glömt men det jag minns mycket väl var att jag och en klasskamrat deltog och det vi skulle göra var att under x dagar (5-7 kanske) låta bli att borsta tänderna!

Vi skulle därefter besöka tandläkarhögskolan som låg granne med vårt gymnasium och där skulle en tandläkare (?) skrapa bort plack från våra tänder i undersökande syfte.

Mer än så minns jag inte och tror aldrig att jag fick ta del av forskningsresultaten.

Men både jag och klasskamraten gjorde detta x gånger (dvs lät bli att borsta tänderna) – inte något jag hade varken vågat eller velat utsätta mina tänder (eller omgivningen ha ha ha) för idag!

Tisdag- snabbtvätt

Vilodag för Vicks så jag passade på att lägga en kvart på att tvätta av hans och lillens boxväggar med varmvatten och en duschsvamp.

Jag föredrar dessa ”mini-tvättar” då och då (kanske en gång varannan månad) eftersom det dels tar så liten tid och dels går ganska lätt eftersom smutsen inte har hunnit bita sig fast.

När jag stod inackorderad var det vanligare med en årlig stalltvätt och då fick i alla fall jag skura rejält, det tog tid och var såååå tråkigt.

Min nuvarande strategi gör dessutom att stallet alltid ser ungefär likadant ut (hyfsat rent) medan det hade hunnit bli rejält smutsigt i några månader om jag bara gjorde en årlig tvätt.

Nu ska det sägas att båda mina hästar, den lille framför allt, inte är några ”grisar” men beslutet att ge Vicke allt blötfoder (betfor och mash) i hagen har gjort en enorm skillnad.

Den bortskämda herren kunde förr kasta mat runt sig (läs: på väggarna) och det existerar inte längre, delvis också eftersom hans krubba numera är på golvet.

Även den lille äter (och dricker faktiskt) från marken- de där gummikrubborna är verkligen toppen!

Välklädd tack vare mannen

Som jag skrev i gårdagens inlägg om gummistövlar ser jag oftast inte ut som att jag är redo för en modeuppvisning när jag går och fixar i mitt lilla dockhus, tvärtom 🙂 !

Däremot ser jag hyfsat ”ordentlig” ut till häst och det slog mig härom dagen, när jag tittade i spegeln på Granelundshallen att nästan allt jag hade på mig då i alla fall (och ärligt talat oftast) är presenter från min man.

Han tycker om att köpa saker av lite bättre kvalié än det jag oftast unnar mig så just den dagen hade jag på mig ett par Roeckl-handskar, Pikeur-ridbyxor, en fin tjock tröja och ett par Ariat-ridskor- allt inköpt av maken vilket för övrigt det dyra dressyrspöet också var 🙂 !

Jag hade faktiskt även på mig en ridväst från HV Polo som jag fick av min x-man så det säger väl något om kvalitén på den eftersom vi har varit skilda i 7 år eller nåt och jag har använt västen en miljon gånger sedan dess….

Till all denna smakfulla utrustning bidrog jag själv med en ridhjälm från Hööks och ett par shortchaps från Gekås 🙂 🙂 🙂 !

Måndag- estetisk lycka

Jag har alltid tyckt om ordning och reda och när saker ser prydliga ut….när jag var liten ville jag ibland städa hos andra för att ”göra fint” 🙂 🙂 🙂 !

Så ni kanske förstår att det är så härligt att slippa titta upp på stallfasaden när den såg ut som ovan och i stället njuta av detta:

Samma med Vicke tex…

Jag fattar (så klart) att det inte är utseendet man rider på men det gör verkligen inte ont att ha ett vackert djur att titta på:

Idag var han inte bara vacker utan gav mig ett mycket bra pass i ridhuset!

Och ja..jag fattar även att man oftast är väldigt partisk som djurägare så gissningsvis tycker inte alla att varken Vickster, Lillis eller lilla Molly är så vackra som jag uppfattar dom 🙂 !

Skor på landet

Nu har jag ju aldrig varit något modelejon i stallet, det ska sägas men det har ändå ”gått utför” sedan vi flyttade till Ryhus.

Jag konstaterade häromdagen att jag numera nästan uteslutande går i gummistövlar utomhus; ska jag rida sätter jag på mig ridskorna precis innan jag hoppar upp i sadeln och tar av dom direkt därefter.

Just detta med ridskorna har sin förklaring; jag fick dom i födelsedagspresent av Henrik och eftersom jag vet vad ett par Ariat-skor kostar och eftersom det mestadels är ohyggligt vått och lerigt kring stallet och hagarna just nu så vill jag inte sabba skorna.

Men det här med gummistövlar är något nytt för mig.

När jag har stått i olika inackorderingsstall har det kunnat gå år utan att jag använt stövlar, nu används de dagligen.

Dessutom har jag numera inte bara ett par gummistövlar…..jag har….T R E par!!!

Att kvalité lönar sig får väl stövlarna på bilden illustrera; dom köpte jag för N I O år sedan!

Bilden är gammal så de ser inte ut så idag och de har som nämnts inte använts frekvent tidigare men ändå!

När jag inte går i gummistövlar går jag för övrigt nästan uteslutande i Henkes utslitna Blundstone-ridskor; några nummer för stora men då kan man ha värmande sockar i utan problem.

Så…ingen modeshow är aktuell på Ryhus som ni förstår; särskilt som jag ofta kompletterar ovan skodon med långkalsonger eller en onepiece om jag bara ska ta in hästarna eller kvällsfodra. Tur att man inte har några grannar 🙂 🙂 🙂 !

Känner ni igen det här med gummistövlar eller vad har ni på fötterna på hösten och vintern?

Söndag- hundar

Idag hann jag rida ett nytt bra pass i ridhuset innan det var dags för en hundkurs som hålls av en fd hästtjej som numera bara jobbar med hundar.

Jag tycker att det är kul att ridhuset används till lite mer än mitt ”harvande” och jag har också lärt känna en del trevligt folk genom detta.

Och ska man vara ärlig lämpar sig ett så här litet ridhus bättre för hundar än hästar, i alla fall om man ska ha mer än ett djur inne åt gången 🙂 .

Allting är förvisso relativt men….

För några dagar sedan läste jag IGEN hur en antivaxxare jämförde kravet på covidpass med judeförföljelsen under nazismens tid!

Att man tycker olika kan jag både förstå och acceptera men det är när folk gör horribla jämförelser som jag reagerar.

Visst; jag kan själv överdriva allt möjligt i tal och skrift, det kanske en del också tycker är en form av ”felaktig jämförelse” men jag tror också att alla som begriper något förstår att jag skojar om jag tex skriver att någonting ”tog tusen år” eller att jag är ”en miljon gånger tacksam över…”.

Att jämföra vaccinerade med utrotning tycker jag varken är ”skoj” eller ens jämförbart….någonstans!

Och JAG tycker att man ska vara….ursäkta…..djäääävligt försiktig med vad man jämför olika saker med.

Jag skulle tex inte drömma om att jämföra min brutna nagel med någon som fått obotlig cancer och skriva ”det är precis samma sak….”.

Eller jämföra att min häst skavt av sin man med någon vars häst fått en senskada….

Det ÄR definitivt inte samma sak!

Att man kan vara arg, känna sig orättvist behandlad, kränkt whatever….fine! Men gör inte jämförelser som är så kränkande att de bara skapar (berättigad) ilska och inte alls ett bra klimat för fortsatta vettiga diskussioner!

Lördag- mörkt

Bilden ovan är gammal för när jag red ut i morse var det så mörkt att jag lika gärna hade kunnat posta en bild på en svart fyrkant 🙂 !

Jag räknade med att det skulle hinna ljusna under rittens gång och red för säkerhets skull utan hund och mest på en grusväg där det kan komma en del bilar och promenerade människor; om jag skulle ramla av. Inte för att jag liksom tror att risken för mark-känning är överhängande men man vet aldrig och att bli liggande i mörker i en skog känns inte så optimalt.

Det blev lite skolor i skritt och en hel del piaff så att det i alla fall blev lite ”jobb” gjort innan vi var hemma igen.

Sådana här dagar känns det nästan inte som att solen går upp men så länge det i alla fall är uppehåll är jag glad.