En läsare skriver att hon tycker att jag ska orda lite om nedan på bloggen:
”Hundar som går lösa på tomten när de är ensamma hemma och skäller på de som går förbi. Det händer ofta vid flera hus i ett villaområde där jag går förbi. Ibland får man känslan av att hundarna ska hoppa över staketet och anfalla en. Om man dessutom har en hund med sig blir den såklart stressad. Ska man ha hunden ensam ute på tomten tycker jag att man antingen får träna den eller så får den helt enkelt vara inne när ägaren inte är hemma.”
Jag kan absolut hålla med läsaren om att ovan kan upplevas som mycket obehagligt av förbipasserande.
Och jag tror att en del hundägare tror att deras husdjur får göra som den vill; bara den befinner sig på den egna tomten eller så upplever man inte älsklingens utfall/ anfall som alls lika störande som omgivningen. Det är lätt att bli hemmablind (och döv)….
Men att man har ett stort ansvar som hundägare tycker jag att rättsfallet som det står om här visar väldigt tydligt- det kan bli en dyr historia.
Och inte bara dyr; det kan sluta på värsta möjliga vis.
I just rättsfallet ovan dog en häst men man kan tex som ryttare omkomma om ens häst kastar av en, skrämd av en hund i sin trädgård och det kan inte vara roligt att ha det på sitt samvete?
Och ja, jag har själv flertalet gånger råkat ut för hysteriskt råskällande hundar när jag har ridit förbi vissa trädgårdar både i villasamhällen och på vägar på landsbygden.
Nu får jag krypa till korset då. Har en sådan vaktig sak (omplacering och obildbar, har haft väluppfostrade hundar och hästar hela livet, men den här får jag väldigt ofta skämmas för). Nu kanske de exemplen ni refererar till inte har grannar, men jag skulle bli tokig om någon granne släppte ut sin skällande, anfallande hund vind för våg i längre stunder. Och skulle inte göra så mot mina grannar. Att min hund/ mitt barn/whatever har problem är min sak som ägare/förälder/något att se till att inte andra lider av.
MEN, en sanning med modifikation: jag har vid kanske sex-sju tillfällen verkligen blivit råutskälld för att min hund skäller på folk när han är lämnad i bilen och de har ställt sig och gjort saker bredvid bilen. (Enligt konstens alla regler lämnar jag hunden kortare stunder och jag parkerar avsides osv). Det kan jag kanske tycka är överkurs. En instängd hund i en bil kommer trots allt ingenstans. Har de som varit arga ändå varit ödmjuka i sin ilska och förklarat att de är rädda har jag försökt bekräfta deras känsla och förklarat att hunden är från Rumänien och varit misshandlad, att han är knäpp och så vidare, men folk som bara vräker ur sig otrevligheter struntar jag fullständigt i. Jag förstår att man kan tycka olika om det, men så tänker jag. Hunden är för övrigt ingen kamphund som kan äta sig ur bilen, utan en mellanstor chihuahua-blandning.
Och ja, när jag är med är det självklart heeelt oacceptabelt att han skäller på andra, skulle det komma ett skall disciplineras det tydligt, och direkt, var vi än befinner oss, fortfarande enligt devisen att min hund/ mitt barn osv inte ska störa någon annan.
Jag skulle också bli tokig om jag hade en sådan granne för jag är jättekänslig för vrålskall och dylika (o)ljud. Men har bekanta som vittnar om fullständigt ignoranta grannar som struntar helt i andra.
Vad en hund gör i bilen är för mig skillnad; det är mer temporärt så länge man inte frekvent parkerar så man stör andra.
Men hundar som hemma skäller av mina ljud, något de ser eller av okänd anledning skulle driva mig som granne till vansinne.
Förstår att det var mitt inlägg som tydligen väckte såna åsikter att det gav upphov till ett inlägg- intressant !!
Får därför förtydliga mig. Har aldrig någonsin min hund ute i trädgården när han är ensam hemma. Trädgården på baksidan med 2 grannar på vardera sida är numera helt insynsskyddad med väldigt högt plank ( 2 m) mot den granne som både jag och hunden avskyr. Med all rätt då det var han själv med en kompis som ursprungligen – på fyllan- stod i buskarna och aktivt triggade min hund. Det har han aldrig glömt – inte jag heller. Avskyr honom !!
Nu när min hund slipper se honom skäller han inte alls. Hans fru och små barn har han aldrig skällt på.
På andra sidan högt (2m) staket men inte helt insynsskyddat dock mycket buskage. Åt det hållet – trevliga människor-skäller han aldrig trots att de har mycket umgänge med både folk, barn och andra hundar. Det beror på att de grannarna och deras besökare kan uppföra sig.
Alltså stör min hund inte grannarna.
Tredje sidan vetter mot en park. Högt 1,80 staket och därtill höga träd/ buskar som ger mig totalt insynsskydd.
Dock händer det att min hund då och då skäller mot folk som av olika skäl med eller utan hund nödvändigtvis ska kliva ända fram till staketkanten ibland även ’campa’ utanför låta sina barn klättra på staketet för att titta.
Med tanke på parkens storlek och att gångbanan ligger långt bort anser inte jag att man behöver gå ända i staketgränsen. Gärna med lösa hundar- förbjudet!
Det innebär att min hund ibland därför vaktar sitt revir. Ska dock tilläggas att jag i 32 år skällt högre än alla mina hundar – ja även mina 3 golden ogillade löst folk i staketkanten. Eftersom jag regelmässigt skriker på de som beter sig så är det svårt för hundarna att tro att det är förbjudet. Jag skriker ju högst.
På framsidan mot gatan – är aldrig mina hundar. Självklart ska människor ha rätt att passera på trottoar, gata.
Ogillar själv när jag är ute och går på gångbanor när det kommer hundar rusande inifrån en trädgård. Det är inte ok.
Skrämmer både mig o den hund jag har med mig.
Men som jag försökt förklara så är det ingen av mina hundar genom alla år som oprovocerat skällt på folk o fä. Staketen inne i buskagen är och
har alltid varit förhöjda 1.80-2,0 m .
Att det blev ett nytt helt tätt plank mot grannen från helvetet har sina skäl.
Och de som hänger ända uppe vid staketkanten mot parken behöver inte vara där. Det är inget zoo eller utflyktsmål vid min tomtgräns bara för att idioter inte har annat att göra. Har aldrig själv på promenader under såna förutsättningarna (med eller utan hund) strukit mot andra människors tomtgräns.
Min hund/ hundar har aldrig skällt från en bil eller i andra situationer bland vanligt folk.
Personligen ogillar jag hundar som skäller i bilar – ett djäkla ofog.
Så Du Maria kanske skulle lämna din hund hemma och störa andra människor ??!!!
Det var jag som skrev förslaget till inlägget och det var inte din kommentar som gav upphov till inlägget. Jag vet inte vad du skrev för kommentar så det behöver du inte ta åt dig av. Jag kom att tänka på det för att en hund jag gick förbi som visserligen just då satt i en bur (ej samma område som jag skrev om i kommentaren) och skällde konstant dagtid i flera dagar.
Det är OK Alma !
Jag skrev om hundar o dess beteende igår angående något som Birgitta skrivit – hennes inlägg om att Molly inte jagade dovhjortar mm.
Jag har alltid varit mycket noga med mina djur. Har tidigare även haft hästar. Är även noga med att följa och hålla regler även outtalade och har dessutom många egna ännu tuffare regler om hur man som människa och djurägare bör uppföra sig rent allmänt- men har lite ibland häftigt humör när andra människor beter sig illa och det påverkar min ’familj’. Med familj avses i detta fall djur.
Det finns många idioter tyvärr.
Att grannen – från helvetet-på ena sidan – medvetet på fyllan triggade min då 1-2 åriga rottweiler var helt onödigt och glöms aldrig. Slutade med att jag i nästan 2 år inte vågade släppa ut hunden alls och heller inte själv var ute i trädgården- sen fick söka bygglov m advokat, byggfirma, schaktning mm för att bygga världens ’Berlinmur’ i form av ett högt( 2 m) plank utan glipor.
Kostade en fruktansvärd slant men varje dag speciellt sommartid glädjs jag åt att slippa se svinet. Värt varenda krona trots banklån. Hade fått flytta annars.
Det är inte alltid djurägaren eller djurets fel.
Men det du beskriver är en sån sak jag skulle kunna anmäla.
Djur i bur utan kontroll och mänsklig kontakt är vidrigt.
Många dock inte jag har sina hundar ute utan tillsyn dagligen. Klart de skäller om någon går förbi. Understimulerade.
Finns många som inte borde ha djur.
Jag kan absolut förstå att man kan misslyckas med delar av hundens uppfostran men då anser jag att det i det här fallet är en lätt åtgärd att inte ha hunden ute när man själv inte är där. Sen har jag lite svårt att förstår varför hunden ska vara ute ensam när ägaren inte är hemma och kan ha lite koll på hunden. Särskilt vintertid och i storstäder vid rusningstid. Inomhus kan hunden åtminstone få ro att lägga sig och sova när ägaren inte är hemma istället för att skälla till följd av stress. Burar och likaså små hundgårdar utomhus tycker jag enbart är sorgligt. Då kan hunden dessutom inte röra sig ordentligt och det måste vara sjukt tråkigt och stressande att enbart sitta där och bara kunna fokusera på allting som är läskigt.
Sen i vissa fall får vi människor absolut ”skylla oss själva” att hunden skäller. Innan jag föddes hade mina föräldrar en tax. Grannbarnen kastade sten på henne vid flera tillfällen. Efter det tyckte hon inte om barn. När jag föddes tyckte hon om mig eftersom jag var en del av hennes flock och hon tyckte att jag var hennes ”skyddsling” men hon var misstänksam även mot mig tills hon gick bort.
Eva, jag har tyvärr inte läst ditt tidigare inlägg om dina hundar, och hade jag det så kan jag inte se att så som du har din hund skulle kunna väcka kritik. Självklart gör man vad man vill på sin egen tomt. Mitt inlägg var bara menat generellt eftersom det finns folk till allt och jag skulle inte vilja bo bredvid någon hund som får stå och skälla timmavis, dagligen. Vilket jag stött på, om än ej som granne.
Du har naturligtvis rätt att ha synpunkter på min hundhållning, jag anser dock att jag försöker lösa det så smidigt som möjligt genom att vara borta korta stunder och parkera i enskildhet. Han skäller någon minut om någon kommer i precis närhet av bilen. Men vi har alla olika toleranströsklar och du har självklart rätt till din. Å andra sidan tror jag inte att du som hundmänniska skulle stå kvar och hänga utanför en avskilt parkerad bil med en rädd och vaktig hund i, så det är förmodligen ett ickeproblem. Och ja, det är jobbigt och genant för mig som matte, men jag anser inte att ett liv bara hemma eller på dagis är ett liv jag vill ge min hund, jag vill åka till nya marker. Och ibland när jag är ute och åker måste jag göra något snabbt ärende, det är så livet ser ut. Det är inte alltid lätt att ha hund, vilket man inte alltid vet innan man får en som är speciell. Då kan man ha ”lyckats” med massor av hundar innan och lik förbannat får man nu stå där och skämmas.
Jag hoppas att du med detta inlägg inte känner dig påhoppad mer. Som sagt, jag har inte läst det tidigare inlägget och hade jag det skulle jag inte ha kommenterat det annat än att nicka instämmande.
Uppriktigt stort Förlåt Maria !
Missförstod massor. Trodde Du attackerade mitt hundhavande. Sånt är ju jättekänsligt när man tycker själv att man alltid gör sitt bästa både för djuren och omgivningen.
Därför min spydiga kommentar om just Din hund i bil.
Självklart ska Du fortsätta ta med pojken på utflykter även vid nödvändiga stopp på vägen.
Men idioter finns det många överallt – även utanför bilar på parkeringsplatser.
Återigen – tack för svar och rejäl ursäkt- känsligt ämne för oss riktiga djurvänner.
Lycka till med Din pojke som Du dessutom verkar ’räddat’.
Absolut ingen fara, Eva!
Och tro mig, jag om någon vet hur det skär i hjärtat när någon kommenterar nedsättande om just min hund! Precis ALLA system går igång. Jag påminner Birgitta regelbundet om att jag lämnade bloggen under några år efter att hon tyckt till om gatuhundar från Rumänien tex :). (Och bara för att ingen ska nappa på den kroken, ja, jag tycker självklart att man i första hand ”räddar” svenska hundar, men då fanns det bara felbehandlade kampisar och jag bedömde inte att jag hade tid och energi att rehabilitera en sådan då.)
Allt gott, och vi får försöka peppa varandra, för det är enkelt för andra att komma med pekpinnar om man inte haft en speciell hund, oavsett orsak!
”Jag påminner Birgitta regelbundet….”!?! Menar du mig? Har ärligt talat inget minne av detta 🙂 ?
Det där med att man kan ”misslyckas” med sina hundar kan jag skriva under på och jag tycker det är helt okej så länge man har försökt. Taxen som mina föräldrar hade innan jag föddes och under mina första år var väldigt skällig. Hon var en energisk dam med mycket jakt i. Hon hade bl.a slagsmål med en rådjursbock och då var hon 12-13 år. Mina föräldrar promenerade minst en mil om dagen och oftast mer med henne. Utöver det lade dem ut blodspår och de sista åren hade hon en tomt mitt i skogen på 3000 kvadratmeter och utan grannar att röra sig på när någon var med såklart. Ändå tog energin aldrig slut och dem lyckades säkerligen inte få henne ”väluppfostrad” i mångas ögon. Så var det ända tills hon dog när hon var 13 och detta trots att hon då tyvärr hade spridd cancer. Däremot hade mina föräldrar inte henne hemma ensam på tomten så det var inte så att hon sprang lös och skällde på okända människor. Trots att hon inte var den mest väluppfostrade hunden hade hon dock ett jättefint hundliv och trots att det inte är så trevligt med hundar som nästan anfaller från tomten är det i slutändan det viktigaste. Sen tror jag som sagt inte att det är bra för hunden heller att vara ute ensam/med enbart hundar när det går förbi massor med folk som stressar dem. Själv undviker jag t.o.m att gå hundpromenader vid de tidpunkterna på dagen om det går.
Hundarna jag syftade på i kommentaren jag skrev bor i ett tätbebyggt villaområde där det förmodligen bor ett par tusen personer. Mycket barnfamiljer och många hundar. Utanför dessa hus går det förmodligen förbi ett par hundra personer varje dag. Barn, vuxna och hundar. Jag går förbi där med en hund som brukar vara hos mig mycket och hon blir självklart också stressad när hundar som vi inte ser springer fram och skäller på oss (eller på mig när jag är utan hund). Sen tycker jag synd om hundarna. Dem skäller uppenbarligen av stress och jag gillar inte att de ska behöva utsättas för den stressen under flera timmar varje dag från vad det verkar som. Då tycker jag det är bättre att dem får stanna inne. Jag antar att ägarna inte är hemma eftersom ingen hämtar hundarna när de konstant står och skäller.
Jag kan ändå köpa att hundar kan skälla på promenader etc. Exempelvis vid hundmöten. Givetvis är det inte trevligt och det är något man det kan vara bra att träna på med sin hund men ingen hund är tränad från början och alla hundägare måste gå ut med sin hund. Man måste inte ha sin hund ute ensam på tomten och särkilt inte under rusningstid i ett tätbebyggt område.
Håller med om allt du skriver Alma.
Du har förhoppningsvis redan förstått att jag är noga med mina djur. De alla har levt familjeliv med promenader, stimulans, kontakt etc. Men med stor tomt på baksidan så är det ju tråkigt om några fåtal idioter – där grannen från helvetet varit värst- gör att varken hund eller människa kan vara ute.
Nu är tackolov det största problemet löst.
På framsidan där normalt folk passerar på trottoar har jag aldrig haft med någon hund om jag inte själv är med och gör något i trädgården m hund bunden.
Jag undviker numera att passera vissa hus där hundar förvaras lösa utan kontroll när jag och vovven är ute o går. Det är för obehagligt.
Bor i villaområde i Limhamn så här är det mycket folk o hundar och trädgårdar.
Jag tror att du är noga med dina djur och tar ansvar för dem och deras beteende.nDet låter som att de har levt fina liv!
Även om jag inte hade trott det hade jag antagligen inte dömt ut och diskuterat just ditt fall. Jag försöker att inte helt döma ut fall som man inte är insatt i eller påverkas av och diskutera det.
Då diskuterar jag hellre mer generellt och /eller anonymt.
Sen funderar jag på hur det skulle se ut om hästar gjorde samma sak. Det närmsta jag sett till sådant beteende hos en häst i en hage är min egen häst. När det passerar andra hästar kan han bli väldigt taggad och börja bocka eller dra iväg i full galopp. Jag tolkar det som att han vill springa ikapp eller leka med den förbipasserande hästen (han vet inte att han faktiskt på pappret räknas som 29 år nu ha ha). Det är alltså inte våldsamt eller som att han ska spränga staketet. Det är i stort sett samma personer som rider där och alla vet att han gör så och att man därför bör hålla lite extra koll på sin häst där. Dem visste alltså det innan jag själv visste det. Dessutom är alla som rider ut själva relativt vana hästmänniskor och bör veta att rider man förbi en hage kan hästarna i en hage börja busa/bli rädda o.s.v. Hade min häst däremot börjat göra utfall/försökt spränga staketet o.s.v. mot personer som promenerade förbi hade jag definitivt varit tvungen att träna på detta alternativt gett honom en hage där ingen passerar. Hade det inte fungerat hade jag antagligen tvingats ta bort hästen för att det är farligt. Nu är det helt olika fall eftersom en häst är mycket starkare än en hund men man har ändå ett ansvar för sitt djurs beteende mot allmänheten och en stor hund kan ändå skada både människor och andra djur samt som tidigare nämnts skrämmas vilket kan leda till olyckor som exempelvis den i inlägget ovan.
Min bästa väninna som jobbar med djur – har dessutom Sveriges/Skånes enda fungerande hundpensionat och är riktigt duktig. Föder även upp i liten skala på sina familjehundar. Det är därifrån jag spontant köpte min hund nr 4- den finaste nätta rottweiler pojken. Nu 6 år. Har fått enorm träningshjälp av henne. Han är därför enklare än mina tidigare Golden retriever.
Min väninna har även 2 taxar. Som jag passar ofta. Taxar skäller mycket. Inget du kan träna bort. Det är rastypiskt. Dessutom brukar de inte gilla barn.
Det är intressant med olika djur/raser. Man lär sig allteftersom.
Oj, det var generaliserande! Har du besökt alla hundpensionat? Klart det finns fler – trams!
Äh, finns ingen svaraknapp på ditt inlägg, Birgitta, om frågan om påminnelse om när jag försvann från bloggen efter inlägg om rumänska hundar. Jo då, vi har diskuterat det vid några tillfällen, men mer som ”kärleksfullt gnabb” (kom inte på något bättre ord, missförstå mig rätt) och rolig anekdot. Men det är nog kanske två år sedan sist. Skrev om det i min presentation över vilka vi är som läser bloggen också, men vet inte om den är borta kanske. Det spelar absolut ingen roll oavsett. I vilket fall har jag kommit över det sedan länge och alla får naturligtvis tycka som de vill (och självklart vill jag inte dra in nya smittor i Sverige, men när jag adopterade min hund var det fortfarande okej för Jordbruksverket)
Och bara som exempel på att man kan tycka olika om något, det skär i mattehjärtat, men man kan vara ”vänner” ändå. Sedan har jag alldeles garanterat säkert, utan att mena illa egentligen, gjort att någon annan känt snitt i sitt hjärta. Bloggar bygger ju på tyckande och ibland tycker man något som gör någon annan ledsen. Men det är ju bra om man kan enas i någon ömsesidig vänlighet, utan att ge avkall på sin åsikt då. Ja… äh, ni fattar alla, tycker ändå att vi oftast är bra på det här!
En familj längre ned på min gata har en hund som är väldigt irriterande. Deras trädgård är omgiven av en häck förutom när man kommer runt hörnet där det är en öppning i häcken och en ganska låg grind. Där står den där hunden och lurpassar och man ser den inte innan man hör den. Plötsligt bara kastar den sig fram och vrålskäller. Första gångerna blev jag så överraskad att jag klev rakt ut i gatan, vilket är ganska farligt eftersom det är mycket trafik.
Tror inte den vaktar trädgården, tror den är väldigt uttråkad bara och har kommit på detta som ett sätt att roa sig själv, så jag tycker ganska synd om den på sätt och vis.
När vi är hemma och ute går vår schäfer lös, inga staket. Vi bor utmed en 70-väg där många passerar även med hund. Asta skäller på håll, dvs hon rusar inte ut mot eller på vägen utan lugnare varningsskall. Många blir lite rädda eftersom hon är lös, men hon uppför sig inte rabiat utan står ofta ca 30 m bort och reser ragg och skäller för att uppmärksamma oss.
Vi har henne ändå alltid inom uppsikt. Anledningen till det är inte för att jag är rädd att hon ska gå ut på vägen eller skrämma folk utan det är för att jag är rädd för hundtjuvar.
När det gäller Asta kan jag säga till henne att stanna vid garaget om jag ska ett snabbt ärende. Hon rör sig inte ur fläcken.
Tror du någon hade vågat stjäla en schäfer?
Nu var det väldigt många år sedan jag hade en men min upplevelse var att folk hade världens respekt för rasen trots att min var så snäll att vem som helst lätt hade kunnat ta henne.
Vet inte, men tänker att jag inte vågar chansa. Finns ju de som stjäler hundar till att träna sina kamphundar med och de vågar säkert.