Bra råd

En del människor har svårare än andra för att gå vidare.

Så klart är det ibland befogat att stanna upp och reflektera osv men om man tjatar om samma sak flera år senare så är det för det mesta varken sunt eller produktivt. Och de flesta orkar inte med en.

När man frågar efter samma råd år ut och år in men ändå fortsätter som vanligt, när man klagar på sitt jobb/ partner/ whatever men inte gör en förändring eller sörjer sådant som är borta för gott blir det oftast för….tja…tjatigt och ibland dränerande för omgivningen och till slut…efter x år…upphör sympatin utan folk kan snarare dra sig tillbaka/ bryta kontakten.

5 kommentarer Skriv kommentar

  1. Maria

    Mmm, jag förstår vad du menar. Samtidigt tänker jag att det är skillnad på att ”komma över” sådant som man blir utsatt för och det man själv är drivande i. Eller?

    Om ens barn dör, hur lång är en okej sorgeprocess, utan att vänner ska dra och inte orka höra längre?
    Den som fått sena missfall, med framfödda döda foster och så går gubben och vänstrar och gör någon på smällen och drar med den nya mitt i allt?
    Partnern dör/lämnar utan förvarning?
    Den som blir lämnad av sin partner under en svår cancerbehandling?
    Får amputera benen och verkligen avskyr sitt nya liv i rullstol och vill bara dö?

    Det är så klart ytterligheter, men de finns.

    Sorg är olika länge hos olika, jag kan fortfarande gråta hejdlöst över min andra hälft i livet, som råkade vara en häst, som fick tas bort ganska traumatiskt, så här tolv år senare. Inte så att jag pratar om det, men när jag åker förbi gamla stall eller ser en fd hagkompis storbölar jag.

    Men jag förstår vad du menar, tror jag. Man använder sina vänner som terapeuter en period, men sedan behöver riktig terapeut ta över (eller samtidigt).

    Det klassiska som jag tänker som jag kan störa mig på är folk som fastnar i dåliga relationer, även med missbruk från den andre, och aldrig tar sig ur, trots att vännen mår piss och skit. För många är rädslan att vara själv enorm.

    Sedan kan jag, om jag får vara ärlig, tycka att det är lite tröttsamt att lyssna på pensionärer som ständigt gnäller över att de sover dåligt. Ja, men ligger man ner i soffa eller säng 22 timmar på ett dygn och inte gör något fysiskt är det ju inte konstigt att det till slut blir ett sömnöverskott. Jag skäms ganska mycket över min bristande empati här. Men, att konstant gnälla på saker som man faktiskt kan avhjälpa själv är lite… ja. Sedan är det så klart svårt för en del att gå en promenad, men just nu har jag många äldre, som skulle kunna gå, eller göra gymnastikövningar hemma och ”köra slut på sig själv”, men ändå ältar sömnproblem.

    Äh, jag vet inte vad jag vill säga med mitt inlägg egentligen, annat än att jag tänker att det är roligare för dig att få lite feedback på inlägg än att ingen skriver något, som om ingen finns. Och att jag fattar vad du menar, även om det är svårt, tror jag, att sätta tidsgräns på sorg. Jag har kört slut på vänner i sorg, och blivit slutkörd, det kanske är det som är mänskliga relationer, jag vet inte. Jag vill inte ha vänner heller där alla måste vara glada hela tiden heller. Men, som sagt, jag förstår vad du menar. Nej, jag avrundar med att livet är svårt.

    Svara
    • Birgitta

      Du har helt rätt.

      Man hanterar både enklare motgångar och svår sorg väldigt olika och ingenting är väl egentligen rätt eller fel.

      Man kan som utifrånbetraktare tycka att det är ”synd” att vissa fastnar i sorg och aldrig tycks komma vidare men visst….det är inte bara att rycka upp sig.

      Jag tror att fler hade varit hjälpta av professionell hjälp men det är nog inte alltid man själv ser hur stort problemet är och omgivningen kanske inte heller vill påtala det, antingen av finkänslighet eller för att de helt enkelt inte orkar med en till slut?

      Svara
    • Alma

      Delvis är det ju skillnad på vilket problem det handlar om. Sen handlar det också om vilka man vänder sig till. Alla har varit med om tuffa saker i livet, förmodligen en del ytterligheter. Det har jag också. Vissa saker finns med hela livet trots att man kanske går vidare. Man kommer ihåg trots att livet rullar på och förhoppningsvis är rätt så bra.

      Sen är det skillnad på att vända sig till sin familj och till sina vänner. Jag skulle vilja påstå att många (de flesta) har varit med om sådant som man påminns om i livet i flera år efteråt trots att livet i övrigt är bra. Exempelvis sjuka familjemedlemmar, tuffa, elaka personer och andra tuffa situationer. De flesta har små trauman oavsett om det handlar om att förlora ett djur eller att vara med om något fruktansvärt. Om man har en familj och kanske någon mycket nära vän som finns där så kan man förhoppningsvis vända sig till dem om man behöver trots att det kanske gått flera år. Däremot tycker jag det är lite udda att klaga om samma sak år ut och år in till folk som man känner men som inte är lika nära även om man kanske gör det när en tuff situation är ny.

      Jag kan också storgråta över min häst som gick bort väldigt hastigt för två år sedan trots att hon faktiskt var gammal. I hennes fall har hon funnits med mig i större delen av mitt liv. Det där med att förlora ett djur är verkligen en underskattad sorg.

      Svara
  2. Anna

    Jag brukar faktiskt säga ifrån när jag tycker att någon ältat samma sak väldigt länge utan att göra några riktiga försök att komma vidare. Hur jag säger ifrån beror såklart på vad problemet är. Om någon till exempel fortsätter tjata om hur mycket de älskar sitt ex trots att han var ett riktigt as så kan jag säga ifrån på skarpen att nu får du prata med någon annan om det här för nu vill inte jag ägna mer tid åt att prata om honom. Om det är någon som har mycket ångest så kanske jag föreslår att de skall prata med ett proffs som kan ge riktig hjälp. Jag gör klart att jag finns gärna där för vännen i fråga men att jag inte längre vill/kan deltaga/bidraga i just den konversationen.

    Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>