….eller i alla fall i skogen!
I morse planerade jag att rida en delvis ny rutt som jag trodde skulle leda mig till ett visst ställe men tji fick jag.
Jag ska inte skylla på att det fortfarande var mörkt ute utan snarare på att jag har ganska dåligt lokalsinne för plötsligt befann jag mig nästan vid Henriks kontor som ligger utmed en asfalterad väg där jag definitivt inte ville rida med en lös hund.
Så det var bara att vända tillbaka och rida samma väg hem så vi inte kom på fler villovägar 🙂 .
Konstaterade vid dagens mockning att jag verkligen haft tur med den lille som liksom Jesus kunde utfodra hur många människor som helst med en fisk eller hur det nu var (jag är inte det minsta religiös så jag var inte jätteuppmärksam på religionslektionerna på lågstadiet) kan få en halmbal att räcka i upp emot en vecka!
Och lika mycket tur har jag haft med halmleverantören som jag lärde känna av en slump när jag skulle handla på Granngården.
Det vimlar inte att producenter av småbalshalm och jag får genom ett samarbete med denna bonde både jättefina småbalar och kan hämta dom bara någon kilometer från Ryhus.
Jag köpte faktiskt 2 storbalar halm innan jag lärde känna denna person och även om dessa balar är avsevärt billigare sett till kilopriset (jag gav 300:-/ bal och de räckte i en evighet) så tyckte jag att det var lite för mycket bök med hanteringen, både hemma och att få hit dom. Så hädanefter blir det bara småbalar om det går för de är onekligen lättare att lagra.
Det är virrigt i den skogen. Jag vet inte hur många gånger jag gått, sprungit och ridit vilse men jag saknar å andra sidan i princip lokalsinne.
Är mycket intresserad av den där halmbonden. Vill du möjligen förmedla kontakt? (Gärna via PM.)