Idag efter avslutat pass i ridhuset där jag kunde leka riktigt bra mellan olika nyanser av trav tänkte jag att det är synd att dressyr (oftast) är ett så extremt långsiktigt arbete och att jag hade önskat att få uppleva tex känslan jag hade idag redan för 30 år sedan så jag fattade vad jag skulle sträva mot.
Detta tycker jag är nackdelen med dressyr, fördelen är att lärandet aldrig tar slut, man får hela tiden nya verktyg, uppenbarelser och input eftersom ingen häst är den andra lik.
Och det är väl oftast roligt att lära sig nya saker, tycker ni inte det?
Igår fick jag lära mig skillnaden mellan en knölsvan och en sångsvan!
Sångsvanen är den till höger i bild; den har en annan teckning på näbben och är smäckrare i kroppen.
Jag har en god vän som är en riktig ”swan-lady” som matar svanar och ”håller på” och det är otroligt roligt att följa hennes interaktioner med dessa vackra fåglar.
Jag tycker att sångsvan är mycket finare. Knölsvan är lite prålig.
Som svanexpert kan jag intyga du har fel. Knölsvanen är den burdusa knubbiga kusinen från landet. Som försöker kaxa upp sig men i slutändan inte har nåt att säga till om. Sångsvanen glider runt lite märkvärdigt, ibland till och med högljutt, och styr och ställer. Det ser du väl t o m på bilderna ovan.
Sigvard, kungen av Kaknäs, och knölsvan, hälsar att det är sådär att 9 sångsvanar nu också bor här.
Jag har alltid tyckt att det är så konstigt att den ”vackrare” svanen kallas knölsvan (fult namn) och den ”fulare” svanen kallas sångsvan (vackert namn).
Hi hi!
Är det vanligt att knölsvan ruggar nu? Mitt i vintern