Barrering då och nu

Snacka om märkligt (och trist) sammanträffande!

Samma dag som jag diskuterade barrering med en annan hästägare så kom denna artikel!

Å ena sidan hade jag hoppats att det fokus som idag råder på hästvälfärd och så lätt som det är att samla bevis genom att tex filma med sin telefon skulle ha utrotat denna form av ”träning” å andra sidan är jag inte jätteförvånad.

Så mycket tvivelaktig behandling av hästar som jag har inte bara hört om från personer jag litar på utan sett med egna ögon genom åren så fattar jag att allt inte är ”pussa på mulen” och barbackaritter i solnedgången när man hanterar hästar. Nej, ibland är det näst intill misshandel med spö, sporrar, skänklar osv…

Vad gäller barrering har jag sett det utföras x gånger för många år sedan; det var flera hästar som utsattes för detta (aldrig min) utan att det höjdes på några ögonbryn.

Det fanns en metallskena som låg framme på vissa av träningarna, den lades på översta bommen när hästen skulle hoppa eller så lyftes den i språnget så att hästen skulle träffas av den på frambenen.

Sägas ska att detta var träningar på den högsta nivån så det var inga glada amatörer som deltog.

Nu är detta som sagt många år sedan men uppenbarligen förekommer det än idag och frågan är hur mycket mer av detta och kanske ännu värre saker som sker bakom lyckta dörrar?

16 kommentarer Skriv kommentar

  1. Maria

    Jag sätter hundra spänn på att inget kommer att hända med LB. Och HUR kan man i Tyskland ha en lag som är så luddig att det är okej att slå försiktigt på benen? Vem avgör gränsen annat än när någon tar i för kung och fosterland? Och även då kommer säkert hen undan med någon ursäkt om att det ser värre ut än vad det är.
    Sedan är jag liiite besviken på tystnaden från eliten. Jag vet inte vad jag förväntar mig egentligen, men tystnaden säger att det nog inte är en engångsföreteelse i LBs stall. Och även om det är så, är tystnad inte riktigt bra för magkänslan.
    Ändå konstigt att hoppningens hästvälfärd är efter, debatten om rollkur och avstängningar i dressyren är ju ändå ganska gammal vid det här laget.

    Olustigt hela situationen. Också för alla så kallade djurvänner som tycker all ridning är exploatering av hästar. Vad fasiken ska man säga till dem efter denna film och om inget händer med LB, vilket jag som sagt ger mig fasiken på att det inte gör?

    Det ändå som är bra i det hela är att den duktiga journalisten Günter Wallraff har vaknat till liv igen, det är åtminstone kul även om det är förbenat tråkigt att det är på dessa grunder.

    Svara
    • Birgitta

      Jag tror inte heller att det kommer att ”hända” något med LB och gissningsvis är det därför eliten är tyst. Tänk om de fördömer en kollega de sedan ska tävla mot osv som om ingenting har hänt. Människan är ofta ett fegt släkte per se och jag som sett en hel del genom åren inser att många hästmänniskor håller varandra om ryggen pga allt möjligt egenintresse.

      Jag är själv också försiktig med vad jag skriver och nämner aldrig några namn så vida det inte är en neutral eller berömmande kommentar eftersom jag är övertygad om att ”alla känner alla”-grejen i hästsverige kan skada även mig om jag öppnar munnen för mycket. Tyvärr.

      Svara
    • Anna

      Nej bland annat vår svenska OS-stjärna och före detta anställd hos LB gav ju ett minst sagt klent svar… ”stöder inga otillåtna metoder” lämnade definivt öppet för just det försvar som LB nu använder att han inte gjort något otillåtet. Men alla som har sett filmerna ser ju vad det handlar om. Solklart slår de hästen på benen. Om inte resten av hästvärlden tydligt tar avstånd, hur skall man kunna försvara sporten inför sig själv och andra? Sedan i dressyren så tycker jag det känns som om debatten har tryckts ned väldigt, både vår svenska stjärna och den danske megaprofilen som ridit hästar med blå tunga är ju mer poppis och framgångsrika nu än aldrig förr.

      Jag har blivit väldigt cynisk med åren och känner tyvärr mer och mer att jag inte kan stå för det som hästarna utsätts för i denna jakt på resultat och pengar.

      Svara
      • Birgitta

        Själv vet jag inte om det för egen del handlar om att vara cynisk eller vad jag faktiskt sett med egna ögon.

        Och i det sistnämnda fallet ser det ju olika ut för olika människor/ ryttare.

        Lever man tex i Norrlands obygd och har häst i eget stall ser man måhända mycket sällan hur andra personer handhar hästar både vad gäller ridning men också liksom allmänt handhavande. Och många gånger sker ju också det mest graverande bakom lyckta dörrar.

        Själv bor jag i ett område som väl får anses som ett häst-Mecka, jag har varit aktiv ryttare i över 35 år, tränat och tävlat på massa olika anläggningar, besökt massa stall, tränat för x olika tränare osv. Då ser man så klart mer.

        Svara
  2. Stina

    Jag har en svenskfödd, svensktränad häst som gått de högsta klasserna i sin ungdom (00-talet)
    Han är solklart barrerad över 1m. Upp till dess hoppar han helt normalt, över det är han minst 40 cm över hindren, oavsett höjd. Skulle han vägra och råka nudda en bom så får han total panik, för han vet att det kommer en rejäl omgång stryk. Visst, 15 år kanske fortfarande räknas som ”förr”, men tror knappast ”man” ändrat unghästhoppningarnas inflytande på folks plånböcker..

    Svara
  3. Anna

    När jag var tonåring på besök hos släkt i Lund brukade min pappa och jag åka ut till Flyinge och titta när de tränade i ridhuset. En gång minns jag att en mycket beundrad dressyrryttare tränade Amiral som verkade vara lite krånglig den dagen. Det var kanske inte uppenbart våldsamt men det var bank med sporrarna och drag i munnen samtidigt och snurrande runt på väldigt snäv volt och till slut hoppade hon av och drog åt nosremmen på tränset tills det såg ut som nosbenet skulle bändas av.

    På den tiden tror jag att hård hantering var mer vanligt men det minnet har verkligen satt sig fast hos mig för det var så obehagligt att titta på. Tror kanske delvis det var för att pappa, som inte är en hästvan person men har en väldigt tydlig moralisk kompass, blev så upprörd.

    Svara
    • Birgitta

      Ja, det är hemskt om/ när man måste skämmas för sin sport.

      Har själv bevittnat en del fruktansvärda syner, tack och lov var det minst 10 år sedan sist.

      Skäms för att mitt civilkurage var så svagt att jag inte ingrep då.

      Svara
      • Eva

        Nu vet jag att dagens ämne gäller hästar men är övertygad om att det finns människor överallt som behandlar djur illa.
        För inte sålänge sedan i Limhamn kom jag i bilen vid ett övergångsställe och ser en ’dam’ som släpar en strejkande liten hund liggandes på sidan ner i kopplet över gatan. Jag stannade och skrek åt henne att lyfta upp hunden. Hon fortsatte släpa hunden. Jag gav mig inte. Hotade med polisen mm. Tillslut förstod hon att jag inte skulle ge mig så hon började bära hunden hemåt hoppas jag medan jag krypkörde efter och markerade min närvaro. Tror tyvärr inte jag förändrar damen på sikt men kändes ändå viktigt att markera att det finns folk omkring som ser saker.

        Svara
  4. Frida

    Det förekommer en hel del skit hemma hos proffsen, förr tror jag det var ännu vanligare eller åtminstone mer accepterat.
    Värst tycker jag nästan är när personer i hästsporten blir intervjuade och de säger sig vara ”chockade/förvånade/upprörda” vilket de ju knappast är, personer som Henrik Ancarcrona, Maria Gretzer mfl som uttalat sig är knappast chockade eller ens förvånade, de vet mkt väl att sånt förekommer. Om jag, glad amatör med lite förflutet inom hästyrken vet vad som försiggår så vet dessa personer det med och de vet garanterat ännu mer. Snacket går, hästvärlden är ändå en liten sluten krets ffa på elitnivå.

    Svara
  5. Alma

    Det är så sjukt att det får vara så och framför allt finns det en sjuk kultur i ridsporten där hästen enbart ses som ett redskap. Ja, hästen används som ett redskap på ett sätt men den är också ett levande djur med känslor och instinkter. Sen säger jag lite likadant, varför säger inte de personer som vet det något. Nu har jag aldrig varit så högt upp och jag vet givetvis inte hur jag skulle agerat heller men rent objektivt känns det värt att en toppryttares/anställds karriär blir skadad än att hästarna misshandlas. Vikten av att någon ska ha ett bra liv kan inte vägas upp av pengar anser jag och om hästen behandlas på sätt som är olagligt kan man nog räkna med att det påverkar dess liv kraftigt negativt och att den förmodligen utsätts för annat också även om det inte nödvändigtvis behöver vara fysiskt.

    Sen får det mig också att tänka på vad vi får lära oss och själva gör. Få gör nog medvetet sina hästar illa men man får ofta lära sig tidigt att om hästen exempelvis inte går fram på något ställe ska man vara på den med ett spö (Läs slå) tills den går fram o.s.v. I min värld om man verkligen inte lyckas få hästen att gå fram på ett relativt harmlöst vis kan det vara värt att hoppa av hästen och gå en bit både för din egen och hästens skull. Om den stannar på hinder kan det vara värt att ta reda på varför o.s.v. Antingen kanske den har skadat sig/är sjuk eller så kanske den bara inte vill hoppa/är rädd/stel eller något. Liknande exempel kan tas med det mesta.

    Jag menar inte att man måste rida helt utan tryck som vissa säger men vi måste tänka på vad vi gör mot hästen även i hett läge. Jag skulle själv aldrig tänka tanken att barrera en häst men däremot har jag varit i liknande situationer som ovan och gjort saker mot hästen som jag inte gillar enbart för att det är det jag har lärt mig.

    Sen upplever jag att kulturen hos eliten också sprider sig. Hobbyryttare utsätter sällan sina hästar för olagliga saker som barrering men jag skulle vilja säga att MÅNGA fler än man tror rider sönder sina hästar och en del också medvetet. Många älskar givetvis sina hästar och tar ibland fel beslut av misstag men det finns också dem som medvetet rider sönder hästarna för att dem inte bryr sig. Jag har tidigare berättat i en kommentar på bloggen om min mammas (och senare även min) ponny som var väldigt duktig på både dressyr och hoppning. VÄLDIGT energisk och arbetsvillig. Hon var utlånad till en familjemedlem som skulle ha henne till sina barn. När hon kom hem visade det sig att hon hade 47 inflammationer i lederna för att de hade tvingat henne att hoppa även när hon inte var frisk. I det läget skulle mamma varit mer uppmärksam men hon kunde såklart inte tänka sig i sin vildaste fantasi att något sådant skulle hända.

    Jag blir lite förundrad över personer som ständigt har skadade hästar som kanske t.o.m får avlivas i förtid till följ av sina skador. Man kan absolut ha otur med en häst men om man har flera hästar som i stort sett alltid är skadade år ut och år in är det något skumt.

    Tillägg om ponnyn ifall någon undrar: Till veterinärens stora förvåning överlevde ponnyn men det tog två år innan hon blev friskförklarad. Det var väldigt smärtsamt för henne i början men efter ett tag blev det bättre och hon stod inte på boxvila/sjukhage eller så hela tiden så jag tror att första halvåret var värst och sedan blev det sakta bättre och även med skadan tror jag hon hade ett drägligt liv majoriteten av tiden. Hon levde i många år till och blev nästan 28 år gammal. Hennes kropp höll hela vägen och hon kunde även ridas fullt ut med förnuft.

    Svara
    • Birgitta

      Jag har funderat en del över det här med ryttare som slår och på andra vis utsätter sina djur för medveten smärta/ dålig behandling och kommit fram till att ibland handlar om det man inom psykologin benämner rationalisering (förskönande motivering av en handling eller ett handlingssätt, vanligen genom att man framhåller andra motiv än de verkliga. Den som anger ett sådant förskönande motiv är ofta själv inte medveten om sina verkliga motiv. Om medvetande om dessa skulle framkalla skuld- eller skamkänslor, ångest eller självförebråelser är rationaliseringen att räkna som en försvarsmekanism.)

      Man ser såldes inte det felaktiga i sin behandling av djuret eller bortförklarar det med att djuret behöver uppfostras/ läras/ straffas.

      Hur galet det än kan verka för utomstående skulle dessa personer kunna utge sig för att ”älska djur” och de kan också försöka framställa sig så för andra/ i sociala medier tex.

      Angående det faktum att en del djurägare gång på gång får/ har sjuka djur tror jag det kan bero på flera olika anledningar som tex

      a) att man inte sköter om djuret tillräckligt väl på olika vis och av olika anledningar (tex okunskap, brist på pengar)

      b) att man lider av Münchhausen by proxy

      c) att man medvetet skaffar ”sjukliga” djur som man vill rädda/ ta hand om

      d) ren slump/ otur

      Svara
      • Alma

        Angående det förstnämnda tror jag som du säger att många rationaliserar bort sin handling. Många säger nog ändå att de älskar djur och jag tror att det också kan stämma så länge de inte utsätter djuren för smärta regelbundet och ”för att” utan snarare i mer stressade situationer där ryttaren kanske inte tänker klart eller har lärt sig att hästen ”ska” lyssna på dig. Jag tror också att dessa personer kan ha en mycket god hästhållning och syn på hästar i övrigt och även ha en stark relation till sina djur så länge det som tidigare nämnts inte handlar om hela tiden.

        Jag har själv tidigare gjort urkorkade saker när hästen inte lyssnat för att jag har känt mig stressad, antingen för att jag är rädd för att ramla av eller för att jag har fått lära mig att hästen ”ska” lyssna på mig.

        Dessa saker hade jag fått lära mig av annars ärligt duktiga och hästälskande personer. Dessutom har jag alltid haft en stark relation med mina hästar. Dem kommer till mig för att dem vill vara med mig (jag är inte den som ger dem mat) och har alltid gjort. Sen vill jag tillägga att jag har aldrig medvetet gjort min häst illa och det har aldrig varit något som hänt på regelbunden basis utan det har hänt när jag har blivit rädd och inte kunnat tänka klart och då har jag gjort saker som jag numera absolut inte står bakom för att jag inte tänkte klart och jag hade fått lära mig att det var rätt.

        Idag ses det som mer eller mindre normalt att ge sin häst spö om den inte lyder, t.o.m av personer som annars faktiskt är djurvänner eftersom det är så normaliserat. Jag kan fortfarande vifta LITE åt en häst som beter sig illa mot mig men det är skillnad mot att slå hästen som många gör.

        Idag skäms jag för vissa av sakerna trots att det kanske hände max någon gång per år och absolut inte mycket och däremellan hade jag och hästarna en fin relation.

        Bara ett exempel på att även om man älskar sina djur kan bli indoktrinerad till att tycka att sådant som inte är okej är okej. Just av denna anledning är det så otroligt viktigt att påpeka att man behöver inte hänga sig fast vid att man ständigt ska vara flockledare över hästen o.s.v om det innebär att man får ta till våld.

        Svara
        • Alma

          Sen vill jag tillägga att jag har aldrig exempelvis sporrat en häst i sidorna eller slagit den så att den fått fysiska eller psykiska skador av det. Bara så att ingen tror att jag har varit en hästmisshandlare. Utan det handlar om ytterst få gånger som jag sedan givetvis har ångrat och det har liksom inte varit så att jag direkt har slagit skiten ur hästarna eller så. Däremot gar jag gjort saker som jag egentligen inte står bakom och har aldrig gjort heller men i stundens hetta har jag ändå gjort det.

          Svara
  6. Alma

    Det är rätt sjuk ändå att många av oss har fått lära oss av tränare att det är ”okej” att slå en häst som inte lyssnar på oss.

    Exempelvis hade jag en tränare när jag var ca 13-14 år som i övrigt var en mycket bra tränare och hon har verkligen lärt mig mycket MEN jag hade en rätt så seg häst. IBLAND kunde hon säga till mig att jag skulle ta tyglarna i ena handen och slå honom på rumpan med spöt för att få honom att gå fram mer. Idag tycker jag detta är helt fel och innerst inne tyckte jag det då också men jag vågade inte säga något för att jag var så ung. Jag har som sagt gjort saker jag ångrar men att säga till ett barn att slå en häst för att den är seg? Inte okej tycker jag. Ändå har så många av oss fått lära sig liknande saker från början.

    Svara

Skriv en kommentar till Birgitta

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>