Gårdagens väderprognos för idag visade en stor sol vilket gladde mig eftersom uteritt var planerad.

Jag vaknade till regn och såg att det var detta prognosen var ändrad till men lät mig inte avskräckas- skogen skyddar rätt bra.

Precis när jag skrittade iväg från stallet såg jag minst 20-30 dovhjortar på fältet på vilket vårt hus ligger, en kritvit dovis stod mitt i flocken!

Vicke tittade till utan att ”göra något” och Molly….tja…hon tittade inte ens!

Jag måste säga att jag tycker att hennes fullständiga ointresse är liiiite konstigt.

Vid ett av hennes första besök på Ryhus, innan vi flyttade hit om jag minns rätt jagade hon en flock dovhjortar och det är enda gången jag bokstavligen fick ont i halsen av att skrika på henne!

Det hände inget under den korta stunden hon jagade dom och hon kom tillbaka hyfsat snabbt men sedan dess har hon aldrig gjort en ansats till detsamma och det är givetvis en förutsättning för att kunna ha henne lös här.

Men jag fattar ändå inte varför hon inte försöker lite i alla fall? Förhoppningsvis för att hon nu är rädd (?) för dovhjortar och det får hon gärna vara!

När vi hade ridit i skogen ett tag såg jag en bekant på håll så jag red ikapp henne och fick på så vis trevligt sällskap.

Skrattade lite när hon frågade om Molly inte blir trött av att springa med hästen; ”fråga mig om vi skulle vara ute i många timmar” svarade jag.

Den knappa 1,5 timme vi var ute idag är ingenting för en vinthund, möjligen lite uppvärmning ha ha!

Nedan lite bilder från våra fina omgivningar och på den sista bilden säger vi hej till ”Birgittas träd”, trädet som blev min förra bils öde (döden) för ett tag sedan….

På bild 3 ser man förresten och på tal om diskussionerna i föregående inlägg hur vägen som efter ytterligare 1-2 kilometer går förbi vårt hus ser ut. Inga spännande hus att utforska med andra ord 🙂 !

Det händer inte speciellt ofta men idag ville jag knappt sluta rida!

Vicke gick så otroligt bra men då hade jag redan ridit i ca 45 minuter (med ”bara” bra känsla) så jag kunde bara njuta rejält i ca 5 minuter eftersom jag helst vill hålla passen till runt 50 minuter.

Risken om man pushar för mycket/ länge är att den uppåtgående spiralen börjar dala så att man avslutar med en sämre känsla och trött häst och det upplever jag som ett misslyckande de gånger det händer så det vill jag undvika.

Nu blev det lagom men jag hade som sagt gärna ridit mer!

Idag har jag plockat bort det lilla julpyntet jag hade kring granen utanför stallet men lämnat kvar belysningen både där och i alla fönster hemma. Elljusstakarna lyser upp väldigt fint tycker jag och det är ju inte precis så att vi har någon direkt gatubelysning som hjälper mot mörkret.

Idag har Vicke vilodag och jag såg att han har njutit av lite ler-rullning i hagen. Lillis rullar runt som en boll i princip dagligen medan Vicke är mer picky; han skulle tex aldrig lägga sig i rejäl lera (tack fina häst 🙏).

Glömde att berätta att denna nyårsafton förflöt helt perfekt vad gäller Molly.

Jag jobbade men enligt Henrik var hon fullständigt som vanligt precis hela kvällen och natten vilket är smått otroligt om man vet hur det har varit tidigare.

Men det finns onekligen många fördelar med att bo i obygden och sakna grannar och att det inte hördes något smällande in i huset från de närmaste byarna är verkligen en!

Hästarnas boxar såg ut som vanligt och dom var jag ärligt talat inte speciellt orolig för men att Molly höll sig helt lugn var enormt skönt!

Tänk om det hade kunnat vara så att årets första ridpass liksom satte tonen för hur resten av årets övningar till häst skulle gestalta sig….”Grand prix…here we come” skulle jag känna i så fall 🙂 !

Skämt å sido; mitt mål har aldrig varit GP och jag är inte tillräckligt duktig för det men dagens känsla var med mina mått mätt väldigt bra.

Jag diskuterade detta med Nina igår och konstaterade (hej vatten på din kvarn tränare…..) att jag äntligen mycket mer börjat rida så som hon förespråkat; med hästen på bakbenen i stället för att rida iväg den eller ”ännu mer samling i stället för fart”.

Nu sätter jag ofta Vicke i piaff eller tänker åt piaffhållet och den samlingen ger mycket mer än att jaga på som ärligt talat och i alla fall i min hästs fall inte ger ett skit eller i vart fall ingen ökad energi eller spänst.

Jag sa också att det hade varit roligt att se en riktigt skicklig ryttare sitta upp på Vicke nu när han känns så här fin; jag är övertygad om att jag hade blivit imponerad. Och om ni undrar varför Nina inte rider honom så sitter hon bara upp vid behov/ om det finns något problem och det finns det inte just nu. Så att betala henne ”bara” för att sitta och gapa över min egen häst hade känts lite fjantigt 🙂 !

Men om Charlotte Dujardin eller Carl Hester råkar ha vägarna förbi så…..😂