Idag har jag och min vän Ida skrittat i skogen med mina hästar.
Ida har varit på Ryhus med sin häst flera gånger förra året och idag fick hon agera moraliskt stöd åt Frenchie fast på Vickes rygg.
Vickster skötte sig som han alltid gör och det kändes tryggt för mig som inte hade vågat rida ut ensam första gången.
Frenchie skötte sig utmärkt; han har en annan nerv än sin äldre följeslagare men även om han tvekade något steg vid enstaka tillfällen så märktes det att Vickes närvaro inverkade positivt på honom.
Jag hoppas att Ida kan hjälpa mig med uteridningarna så mycket hon orkar framöver och bortsett från tryggheten av sällskap så har vi alltid så trevligt när vi rider tillsammans.
Förra året var vi vid ett tillfälle ute i nästan 3 timmar och det var nog den mysigaste skogsritten sedan vi flyttade till Ryhus.
Nu har vi precis kommit hem efter middag hos Linnea och Basilika och jag tror minsann att det är läge för en powernap.
En sån vacker bild och så klokt att ha sällskap med ut !!
Tycker det verkar fungera riktigt bra med F. Kul !
Ja, att rida ut ensam hade känts som en onödig risk, framför allt när jag har en häst till som är väldigt lämplig som sällskap till sådana här projekt.