Det känns som att jag just nu befinner mig i lite av en smekmånadsfas med Frenchie; för varje pass går det bättre och bättre och vi hittar varandra mer och mer.
Idag har vi varit hos Nina som instämde till fullo i ovan men hon varnade mig också för att ha för bråttom med att tex åka ut och tävla vilket jag ändå inte har några planer på det närmaste.
Med Frenchie vill jag verkligen att grunderna ska kännas helsäkra så att det inte blir som med Vicke som jag knappt kunde sitta ner på i traven första gången jag tävlade.
Det är alltid lätt att vara efterklok och han gav absolut inte något spänt intryck men hans spänningar satte sig i ryggen; han var i början näst intill omöjlig att sitta ner på i kort trav vilket jag kan skratta åt idag men det var definitivt inte roligt då kan jag säga….
Ändå skulle jag ut och tävla vilket var hur korkat som helst och jag minns så väl vår första start ihop eftersom jag hela tiden satt och tänkte ”låt det ta slut….”, jag ville bara ut från banan och det är inte så man ska inleda sin tävlingskarriär ihop va?
Med Frenchie går det som sagt bättre och bättre men bilden illustrerar också att våra träningar inte är som de med Vicke som man bara tar under armen och åker iväg med ungefär.
Frenchie vågar jag inte köra sadlad, han är tränsad under grimman för att ha detta moment avklarat innan jag lastar ur osv.
Helt klart meckigare så här i början eftersom jag dessutom är helt ensam men det blir väl samma sak där som med ridningen; jag kommer att lära känna honom mer och mer och veta hans gränser och vad som är görbart, tveksamt eller direkt olämpligt med just honom.
