Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Idag blev det ett pass på nyharvad utebana och därefter nya tag med vår ”skritta ut på egen hand”-terapi.
Idag skrittade vi ”ända till” våra närmsta grannar (som har flyttat); en sträcka på ca 400 meter (jag har mätt med bilens trippmätare) och innehållande livsfarliga objekt såsom 4 soptunnor på rad och 2 brevlådor 50 meter ifrån dessa, också utmed vägen.
Dessa ”störningsmoment” till trots kunde vi avverka hela sträckan med endast ett stopp och utan att behöva ta till ryggande för att komma förbi!
Om någon är nyfiken tänkte jag skriva lite mer detaljerat om hur jag resonerar kring denna och andra former av istadighet vid uteritter i ett separat inlägg längre fram.
Nu är ännu ett av mina och Henkes budgetprojekt klara och som vanligt har jag stått för inköp och grundtanke och min fina man för detaljutförande och själva jobbet.
Jag har ju länge velat ha ridhusspeglar men kostnaden har minst sagt avskräckt mig; det handlar om tusentals kronor för ens den minsta lilla pyttespegel.
Och efter att ha läst på nätet hur andra försökt att minimera kostnaden bestämde jag mig för att göra ett försök och så här långt så ser det lovande ut.
Jag köpte denna spegelvägg av en lägenhetsinnehavare i en grannhåla, vi hämtade speglarna med mitt släp och sedan har vi förankrat dom med diverse från boxbyggandet för 2 år sedan överblivet virke.
Jag är så glad att jag sparade lite bräder eftersom virkespriserna sedan inköpet har skjutit rejält i höjden så nu blev jag dels av med lite ”skräp” och dels blev kostnaden noll för allt utom själva speglarna och några skruvar och beslag.
Vi får så klart se hur speglarna håller; jag hoppas att de inte ska knäckas av någon anledning och det är ju nästan bara jag som rider i ridhuset men det återstår att se.
Blir det ett enda splitter av alltihop har jag i alla fall inte lagt ut ens en tusenlapp.
Efter 3 dagars dressyrjobb tyckte jag att det var dags för en annan form av träning så det blev ett skritt-pass i skogen.
Notera att jag gick till fots och även om det inte syns på bilden, t.o.m. hade hjälm på mig.
Jag har bestämt mig för att försöka reducera mina ibland ganska dumdristiga ”idéer” kring allt möjligt för att undvika onödiga incidenter- en nylig, otäck händelse hos en ridvän har fått mig att bli mer försiktig och man behöver ju inte alltid lära av egna misstag utan kan ta lärdom av andras.
Med detta sagt har jag tex bestämt att jag inte ska rida ut ensam annat än på vardagarna då det är en enorm skillnad på aktivitetsnivå kring Ryhus vs helgerna.
Måndag till fredag är det som att bo i öknen medan helgerna kryddas av cyklister, joggare, hundrastare, campare och fan och hans mormor rent ut sagt. Och skulle en cyklist komma i full fart ner för en backe bakom Frank tror jag risken är överhängande att han hade blivit jätterädd och eventuellt skenat iväg eller vad vet jag. Onödigt att undersöka saken hur som helst känner jag….
Jag kallar ibland mitt ridhus för ”a room with a view” och det måste ni väl hålla med om när ni ser den här lille luffaren ❤️?
Jag tog bilden igår och ska visa er i nästa vecka vad jag har pysslat med i ridhuset.
Idag konstaterar jag nöjt att jag och Frank hade ett av våra bästa pass på utebanan, exempelvis galoppfattningarna från trav var ”perfektion”.
Jag hade nytta av gårdagens träning för Nina där jag också fick till flera mycket bra fattningar men några mer slarviga och idag hade jag dessa i åtanke, red mer fokuserat och pang; superfina allihop!
Så direkt på hjälpen och då ska man betänka att jag de första passen ibland knappt fick det stackars djuret i galopp på ett korrekt sätt och exakt på den plats jag ville.
För övrigt fick jag bekräftat en annan gammal sanning; att galoppen oftast blir som fattningen utförts. Dvs bra fattning = bra galopp därefter.
Jag har i några veckor tyckt att skillnaden mellan högergaloppen och den vänstra har varit stor; den vänstra har känts framtung och Frenchie har velat dra tyglarna ur mina händer.
Idag var det en stor skillnad till det bättre- jättekul!
Jag jobbar ju mycket med samlingen i galopp för medan Frenchie tidigare gärna översamlade sig i trav (nästan helt borta nu) så har han absolut inte velat samla sig i galoppen och vi kan ju inte svinga omkring i arbetsgalopp i medelsvåra klasser precis. Dessutom måste han samla sig på ett helt annat sätt i bytena i allmänhet och piruetterna i synnerhet (jag har inte ens gjort några piruetter).
Nu jobbar jag mest med tanke på att jag måste kvala till medelsvår B i medelsvår C så de enkla bytena måste sitta.
Och de (enkla bytena) är ju egentligen 4 moment; 1) galoppen innan avbrottet, 2) avbrottet, 3) den nya fattningen och 4) den nya galoppen- mycket som ska ”sitta” för att bedömningspunkten ska få ett högt betyg.
Men som sagt; fin-fin känsla idag!
EDIT: några bloggläsare har påpekat att jag kan kvala i MSV B:1. Det låter bra för det är ett trevligt program tycker jag.
Denna veckan har det blivit 2 träningar för Nina; i måndags och idag.
När det passar med mitt jobb tränar jag gärna oftare i perioder, framför allt nu när Frenchie fortfarande är ny hos mig.
Fick idag också ett glädjande besked vad gäller mitt insända träckprov; båda hästarna ”nollade”.
Att den lille skulle vara maskfri förvånade mig inte jättemycket; det var han sist jag kollade också men Frank var ju så klart ett oskrivet blad.
Jag ropar inte hej riktigt än eftersom odlingar vad gäller stora blodmasken är satta och detta tar lite tid att få svar på.
Jag har förresten väldigt bra service vad gäller ovan; har en bekant sedan +20 år (tillika bloggläsare) som haft ett stort intresse för parasitfrågor länge så det är hon som sköter proven och vägleder mig om jag undrar över något.
Nu har mina hästar i princip alltid varit maskfria så jag kan inte påstå att jag avmaskat annat än enstaka gånger per decennium men jag tycker ändå att det är viktigt att ha koll, framför allt så att inte mina stora hagar ”förstörs”.
Huruvida man ska röntga en häst vid köp/ försäljning har varit omdebatterat så länge jag kan minnas och kommer säkert att fortsätta att vara det under min levnad gissar jag.
Och att låta röntga en häst kan verkligen vara exakt det som rubriken anger, en välsignelse eller den raka motsatsen.
Tyvärr är röntgen ingen 100 %-ig kristallkula som kan garantera varken det ena eller det andra; den kan bara indikera starka eller svaga misstankar om att whatever kan komma att inträffa inom en snar framtid, om många år eller aldrig. Typ. En garanti hade varit underbar men tyvärr…..
Det finns tusentals vittnesmål om hästar som haft så grava röntgenförändringar att de ”borde varit utdömda” (och det har de också varit i vissa fall) men som ändå fungerar utmärkt, även på en avancerad nivå.
Med detta sagt söker ändå många ”den felfria hästen” eller i alla fall en häst utan veterinära anmärkningar som man anar kan utgöra ”problem”.
Om detta skulle både jag och andra kunna skriva romaner men om jag ska försöka korta ner mina åsikter och erfarenheter så kan inte heller jag ge en entydig åsikt huruvida man ska röntga en häst man avser att köpa.
Det finns massvis av parametrar att beakta och man får ”helt enkelt” (dvs svårt) försöka att väga dessa mot varandra, ensam eller genom att ta råd av tränare, veterinär eller gud och alla människor man litar på.
Röntgen är dyrt men kan förhindra en från att göra en affär man kan få ångra bittert.
Man kan förlora väldigt mycket pengar rent krasst för att inte tala om investerade känslor i ett djur, nerlagd tid och en massa annat.
Röntgenfynd kan avsevärt påverka en hästs pris eller ens möjligheten att alls få den såld och det man en gång har röntgat kan liksom inte göras ogjort.
Vet man att hästen HAR röntgenförändringar måste man som säljare upplysa om dessa.
Röntgenförändringar kan också påverka möjligheten att kunna försäkra hästen och man kan också få diverse reservationer som ibland kan tas bort efter x tid och ibland inte.
Om man ska ta de hästar jag har nu och som är varandras ytterligheter som exempel så har jag resonerat så här:
Jag skulle inte drömma om att röntga min ponny när jag köpte honom och jag veterinärbesiktigade honom inte ens (!) , här påverkade ålder (23), pris (5.000) och användningsområde.
Jag hade rent krasst råd att förlora inköpspengarna och bedömde att jag relativt snabbt och enkelt kunde köpa/ låna en likvärdig sällskapsponny.
Att jag la nästan 15.000 kronor, som är mycket pengar för mig, på att besiktiga och ”helkroppsröntga” Frenchie handlade om den raka motsatsen.
Jag tömde mitt bank-konto ganska rejält när jag köpte honom, jag kommer i dagsläget inte att kunna köpa en likvärdig häst och jag kan inte försäkra honom för inköpspriset utan att detta skulle kosta mig hur många tusen i månaden som helst.
Det finns massor mer att säga om röntgen men jag håller här för att ni inte ska somna; diskutera gärna vidare genom egna kommentarer!
En hel dag fylld av ”arbete”, från tidig morgon till sen eftermiddag!
Men det mesta är antingen roligt eller i alla fall självpåtaget så jag klagar inte.
Dessutom är rådande väder en riktig humörhöjare- runt 15 grader och sol!
Det är i alla fall för mig en enorm skillnad på både lust och ork att ta tag i allt möjligt och att dagarna dessutom är många timmar längre än under vintern gör mycket.
Min gödselstack har decimerats enormt på grund av alla hobby-odlare; detta projekt tar i perioder mycket tid men känns i dagsläget värt jobbet.
Jag har också varit och hämtat spån på ”mitt” snickeri i Malmös utkant och passade då även på att hjälpa min pappa med några ärenden.
Frenchie gick på grund av vaccinationen i förrgår ett kortare pass på utebanan och det var ett av de bättre.
Blommorna ovan heter Stjörnöga och var en positiv erfarenhet från förra sommaren så dom köpte jag på Granngården idag.
Förra året blommade denna sort hur länge som helst och ratades dessutom av dovisarna så förhoppningsvis blir det samma sak i år.
När man köper/ säljer häst finns det inget som säger vem som ska betala veterinärbesiktningen utan detta är upp till parterna att bestämma.
Ibland har en säljare valt att redan ”för-besiktiga” hästen vilket kan vara klokt eftersom man då ”vet” att allt är ok med hästen inför en försäljning.
Jag skriver ”vet” inom citationstecken eftersom en besiktning trots allt är en absolut färskvara- som vi alla vet kan en häst skada sig, vricka sig och göra tusen andra saker inom loppet av en dag så det är a) långt ifrån säkert att hästen är lika frisk någon vecka efter besiktningen som då den gjordes b) en köpare godtar en x dagar gammal besiktning utan att vilja göra en ny.
Jag gjorde själv en ”för-besiktning” av Vicke när jag annonserade ut honom första gången men eftersom hans försäljning drog ut på tiden hade varken jag eller hans nya ägare någon direkt nytta av den.
Jag har, då jag köpte Frenchie bekostat hans besiktning helt och hållet själv även om den kostade runt 15.000.
Jag valde då själv veterinär och omfattning av undersökningen (röntgen av ”allt”).
När Vicke skulle säljas krävde jag samma sak; dvs att presumtiv köpare skulle välja veterinär och betala besiktningen.
För mig känns det säkrast att köparen själv väljer veterinär för att undvika att det i efterhand ska bli snack om att jag valde en viss veterinär av en viss anledning för min erfarenhet är verkligen att det finns lika många åsikter om alla veterinär som det finns personer som anlitat dessa över tid.
Även den enklaste besiktningen på klinik kostar idag över 3.000 kronor och jag ville inte heller som säljare stå för denna kostnad om köparen efter denna av någon anledning inte ville köpa hästen.
Visst kan man tycka att en köpare riskerar att förlora en massa pengar genom att besiktiga x hästar som kanske inte ”går igenom” men då får man trösta sig med att man har betalat för att inte köpa något man själv betraktar som något man inte vill ha.
Och där är man ju olika och har olika acceptans för vilka avvikelser man är villig att godta liksom även veterinärer har olika syn på hur tex röntgenbilder ska tolkas.
Men man får inte glömma att man som köpare har undersökningsplikt och därför anser i alla fall jag att det är upp till denna att välja både vem som ska besiktiga hästen och vilka undersökningar man vill att hästen ska genomgå.
Men som sagt finns det ingen lag som säger vem som ska betala en besiktning utan det viktiga är att man är överens om detta innan den görs så att man inte står och tjafsar om detta på kliniken som så klart måste ha betalt oavsett.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer