Hur snabbt man kan förstöra en välutbildad häst

Jag vill påstå att det inte är jätteovanligt att en hobbyryttare köper en ”fin” (dyr och/ eller välutbildad) häst som väldigt kort därefter ”tappar” både gång och börjar se tråkig ut, kanske börjar ”konstra” på olika vis och hästen helt enkelt inte går att känna igen medan ryttaren är missnöjd med sitt köp.

Ibland vill köparen reklamera hästen genom att hävda att hästen är istadig eller så blir hästen sjuk/ skadad på olika vis och man börjar leta fel på den. Och ibland är det så att “den som söker han finner” (saker som egentligen inte hade påverkat hästen hos en annan ryttare).

Nu när jag har ägt Frank i några månader kan jag lätt se vad som är fullt möjligt att hända; jag har vetat detta tidigare också men just detta köpet har gjort det ännu tydligare.

Jag hade ju en både väl utbildad och välutbildad häst innan Frank och ansåg att jag hade köpt detsamma.

När jag provred fick jag absolut en enbart bra känsla och kände ingen tveksamhet kring något.

Och även om jag sedan dag 1 med Frank hemma på Ryhus varit såååå nöjd med mitt köp, det vill jag verkligen poängtera om nu någon läser in något annat i detta inlägg, så är skillnaden mellan hur han var att rida de första veckorna och hur han är att rida nu ENORM.

Och detta som sagt trots att han är både väl (dvs korrekt) utbildad och välutbildad och trots att jag har ridit i ”tusen år” och tog hjälp av instruktör omedelbart.

Och jag tror faktiskt inte att allt kan härröras till att jag skulle vara en kass ryttare utan det handlar sååå mycket om att man ska lära känna varandra, veta gränserna, att hästen ska känna igen ens hjälper och försöka förstå vad man vill trots att den tidigare ridits på ett annat sätt/ med andra hjälper.

Hästen ska också landa i den nya miljön, vänja sig vid ett nytt underlag, en ny sadel, kanske en annan ryttarvikt och balans och tja…ni fattar säkert.

Inte bara jag är övertygad om att det är därför många hästar skadas i början av ett ryttarbyte utan det är liksom allmänt bevisat och samma sak tror jag gäller hur hästen är att rida.

Om jag ska ta Frank som exempel på den enorma skillnaden i ridningen kan jag säga att det absolut första Nina såg/ kommenterade var att han skrittade nästan passartat. Han var för osamlad, gick i ett för högt tempo. Inget jag själv tänkte på då, jag var fullt upptagen med att sitta och vara nervös för den första träningen. Den passartade skritten är helt borta sedan dess.

Jag hade de första passen svårt med något så banalt som att Frank skulle fatta galopp ur skritt och trav på hjälpen; ibland skrittade han bara vidare och ibland blev han konfunderad/ nervös/ försökte fatta vad jag ville så han började flytta sig för skänklarna som i skänkelvikning eller som om han skulle göra en bakdelsvändning i stället. Numera är fattningarna jättefina!

Bakdelsvändningarna ja; de första veckorna gjorde han den åt vänster perfekt och den åt höger (för vänster skänkel) uruselt. Han nästan välte åt sidan och det var jättesvårt att parera så att det inte skulle hända. Nu vänder han lika fint åt båda hållen.

Andra grejer jag hade problem med var att Frank tryckte sig mot väggarna  (mina short-chaps var helt vita på utsidan)…., gärna balanstravade om man tex ville rida slutor- väggtryckandet är helt borta och balanstraven uppträder numera mycket sällan.

Galoppen kändes de första veckorna inte alls som att den utfördes av en välutbildad häst; Frank ville dra sig enormt lång och framtung, ville inte samla sig utan bröt av till skritt, den förvända galoppen var ännu mer osamlad och bytena blev antingen ett efter hjälpen eller så bytte han inte alls. Typ.

När man läser allt detta kanske man får uppfattningen att hästen var helt gräslig men det var han verkligen inte för merparten av tiden hade jag faktiskt ändå en bra ”grundkänsla” medan flera av de enskilda sakerna/ rörelserna utfördes mer eller mindre….tja…inte så bra helt enkelt.

Efter ”bara” 2 månader har jag en helt annat, myyyycket bättre känsla, nästan allt det negativa jag beskrivit är helt borta eller borta till 90% och som ni vet är även istadigheten vid ensamritter ute extremt förändrad.

Men vad vill jag ha sagt med allt detta?

Jo…att fel hanterat kunde allt som jag beskrivit som ”problem” i ridningen befästs eller till och med förvärrats så att Frank till slut bara hade blivit en istadig, missförstådd häst som hamnat hos någon som inte förstod och klarade av honom.

Jag är HELT övertygad om att han, om jag tex hade blivit rejält förbannad och drämt till honom med ett spö när han vägrade att rubba sig ur fläcken på grusvägen hemma lätt hade kunnat kasta av mig och jag ”vet” också att det hade räckt med 1-2 avkastningar innan jag hade blivit så rädd för honom att jag inte hade vågat rida mer alls.

Jag har både haft hjälp av en jättebra tränare från i princip första dagen och hade min egen välutbildade Vicke och vad jag lärde mig på honom att falla tillbaka på men alla har inte det och då kan det gå som jag beskriver i inläggets första stycken.

Själv är jag som nämnts så lycklig över min fina häst att jag nästan är rädd för att jinxa något men jag inser som jag också nämner ovan hur lätt det är att ett hästköp blir fel för både ryttare och häst.

Sedan reagerar så klart inte alla hästar som Frank (han är tex ganska känslig vilket jag bara ser som positivt) och alla ryttare rider inte som jag utan har både bättre känsla/ balans/ kroppskontroll och whatever men det finns också hästar som är ÄNNU känsligare och ryttare som rider ännu sämre än jag så om man tror att det bara är att ”tuta och köra” för att man har köpt en dyr/ utbildad häst så kan man verkligen lura sig själv!

8 kommentarer Skriv kommentar

  1. Magdalena Haupt

    Så otroligt välformulerat och viktigt. Det är jucsom att dansa med ny partner, det tar ett tag innan rytmen och signalerna förstås av båda. En häst gör ju sitt bästa att följa de nya signalerna och då kan det bli tok om man tar det som ”dumheter”.

    Svara
  2. Rackemarie

    Mycket stor igenkänning på den. Hade jag inte haft min tränare kunde det gått riktigt illa. Barbie är världens snällaste, men lite trixig att rida riktigt bra. Antar att högt utbildade hästar har så mycket signaler att hålla reda på och mycket energi i grunden. Förstår hon inte eller tycker att det är lite jobbigt så springer hon. Jag har aldrig haft en så
    het häst tidigare så det är verkligen en ny erfarenhet. Jag kan inte utnyttja allt hon kan, men är väldigt, väldigt nöjd ändå. Och när det blir riktigt bra, ja då är det bara fantastiskt.

    Svara
  3. Elin

    Jag instämmer helt! Det tar tid att lära känna en häst både från marken och i ridningen. Kanske tänker man då att man vill ”rida in sig” på sin nya häst innan man visar upp sig för tränare. Men det är nog snarare tvärtom. Tidig hjälp är guld värt. Vad härligt att det går så bra med Frenchie!

    Svara
  4. Eva

    Har för mig att jag kommenterade ungefär detta vad gällde Din ’snabba ’ start med Frenchie; sadelprovning, träning och rida ut med Vicke samt hur vettigt Du löst både lastning och uteritt med Frenchie med hänvisning till att det går lätt att förstöra en häst.
    Så jag instämmer i allt Du skrivit !
    Med ett undantag Du är nog lite för blygsam vad gäller Dina kunskaper. Du har oerhört vettiga idéer och är nog inte hälften så dålig ryttare som Du säger. Redan för 20-30 år sedan var Du duktig. Dessutom gick Du alltid Dina egna vägar.
    Jättekul att följa Frenchie från början!!!

    Svara
    • Birgitta

      Ja, att jag började träna med Frenchie så snabbt tror jag var klokt just för att det var flera saker som inte fungerade optimalt i början. Och man får ju inte glömma att han är 10 år gammal, i full tävlingskondition och i princip lika utbildad som Vicke så det var ju inte en ranglig unghäst jag åkte iväg med. Det hade nog påverkat hästen mer.

      Och att jag hann få hjälp med uteridningen av Ida på Vicke var guld värt. Då visste jag inte hur snabbt Vicke skulle säljas så jag hade lite ”tidspress” att hinna utnyttja tillfället så att säga.

      Och med facit i hand hade jag varit mycket, mycket osäkrare/ räddare/ bekymrad om jag hade varit tvungen att rida ut Frenchie ensam från dag 1 och han hade visat sin istadiga sida då.

      Nu hade jag ju flera helt okomplicerade uteridningspass ihop med Vicke i ryggen så jag visste liksom att hästen i grunden ”kan uppföra sig”.

      Som en parentes är det allmänt känt att hästar i en del länder i princip aldrig rids ut alls och jag tror inte att Frenchie tidigare var uteriden ensam; därav hans konstrande….

      Svara
  5. Johannes

    Sen beror mycket på vilken typ av häst man köper.

    En känsligare häst ”förstörs” nog betydligt fortare än en mer stabil.

    Tyvärr anser jag aveln på framförallt halvblod går åt fel håll. Man avlat fram elektriska hästar med mycket nerv. Med rätt ryttare kan dessa hästar bli hur bra som helst, men för ”medelsvensson” farliga.

    Det är stor brist på stabila, välutbildade hästar som tål ryttarfel och kan lära oerfarna ryttare rida ordentligt.

    Många köper för svåra hästar. Ser bara till de fantastiska gångarterna men inser inte själva att de saknar kunskap att förvalta hästen rätt.

    Se exempelvis All In. Med rätt ryttare världens bästa häst. Med
    ”fel” ryttare livsfarlig.

    Svara
    • Birgitta

      Instämmer helt och har sett exempel på detta flera gånger.

      Ryttare som är för okunniga, för rädda, som vägrar att inse att de är på helt fel spår osv…

      Och så många som vill ha en lovande unghäst ”att utvecklas tillsammans med” men där det hade varit mycket vettigare med en äldre utbildad häst.

      Inte ens proffsen reder alltid ut att ta över hästar som andra ridit bra. Totilas är väl det mest talande exemplet men det finns många fler.

      Vikten av att ta mycket hjälp, och ju mer hjälp desto okunnigare man är tycker jag inte kan betonas nog, i alla fall om man förväntar sig någon form av utveckling och prestation hos hästen och en själv.

      Vill man bara rida ut i skog och mark fullständigt kravlöst och lite när andan faller på är tränarhjälp måhända inte NÖDVÄNDIG men hade säkert ändå gett ett mer harmoniskt ekipage.

      Svara

Skriv en kommentar

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>