Nyligen fick jag ett mail från en bloggläsare som ville berätta om en fruktansvärt traumatisk händelse som hon råkat ut för.
Jag blir helt matt och bedrövad av att läsa nedan och lider med hundägaren.
Och ”efterspelet” är för djävligt rent ut sagt; ska det verkligen vara så lätt att smita undan sitt ansvar?
Sägas ska att hundägaren är en person med mycket skinn på näsan och den drabbade hunden var av en mellanstor/ lite större ras så vi snackar inte en liten chihuahua som väl hade slukats hel! Läs och begrunda:
Min fina XX finns inte längre och dog på det mest fruktansvärda sätt.
Jag och en kompis B var ute på en kvällsrunda där min pojkvän bor och hans hemska granne släppte ut sina hundar utan att notera att vi var ute (han var full som ett ägg).
Hans vakthund, som han sagt att han alltid ska ha kopplad då han själv sagt att den är farlig, attackerade XX och bet sig fast i henne.
Jag och B gjorde allt vi kunde, vi slog, drog, skrek, sparkade på detta monster men ingenting hjälpte.
Både jag och B är starka och inte en sekund tänkte vi på vår egen säkerhet utan vi slogs för XX.
Det dröjde (i min värld) länge innan den fulla grannen fattade och kom och då släppte hunden och vi sprang in till min pojkvän.
Vi åkte i ilfart till djursjukhuset och de tog väldigt väl hand om oss, men de fick mig att förstå att hon var så illa tilltygad att det inte fanns något att göra mer än att ge henne en spruta och somna in.
Veterinären skrev väldigt noga i journalen efteråt vilka skador hon hade och nej, det fanns verkligen inget val.
Efterspelet på detta är sååå sorgligt.
Jag polisanmälde, de la ner ärendet efter 2 dagar.
Jag anmälde till Länsstyrelsen och det enda som hänt är att han fått ett föreläggande att ha hunden kopplad och inlåst när han inte är hemma.
Hunden är inlåst hela dagarna och skäller, detta har jag också anmält men inget händer.
Om jag vill ha ersättning för mina utlägg ska jag själv kontakta ägaren och begära detta, om han inte betalar ska jag driva det civilrättsligt och det enda jag kan få ersättning för är precis det, mina utlägg hos veterinären (min självrisk) och värdet på hunden (hundar räknas som en sak rättsligt).
Vem orkar det??? Inte jag i alla fall.
Kontentan är såklart att jag inte under några omständigheter kan vara hos min pojkvän nu, kan för mitt liv inte se varken ägaren eller hunden….
Tänk om jag hade bott där? Då hade jag varit tvungen att möta både hund och ägare varje dag… Hur klarar man sådant? Jag hade inte gjort det iallafall.
Just nu sörjer jag min fina hund och förbannar vårt flata, sorgliga rättssystem. Vad händer när han är full nästa gång? Det finns fler, rädda grannar som just nu inte vågar anmäla hans misskötsel av hundarna (han har 2 till) eftersom de upplever honom som skrämmande…
Ska tillägga att ägaren inte ens försökt ta kontakt med mig eller min pojkvän för att be om ursäkt, han fick via en annan person veta att XX dog.
Fast strikt ansvar betyder inte att man automatiskt står för allt. En som nekar behöver man ta vidare genom vårt rättssystem.
Vad ledsamt! Stackar, stackars ägaren till hunden som fick tas bort, vilket trauma. Och flata Sverige sedan… vad trött man blir. Usch!
Och de är inte ensamma om denna story, det är det värsta.
Usch vad sorgligt och hemskt.
Nu känner jag inte till lagen på just detta området, kanske finns det begränsat lagutrymme att göra något, men att polisen omedelbart lägger ned undersökningar trots gott om underlag verkar vara vanligare och vanligare i Sverige.
Det blir ju otroligt frustrerande och skadligt för det allmänna rättsmedvetandet när man inser att det är fritt fram att bete sig kriminellt om man bara är tillräckligt fräck. Tvärtom upplever man snarare att det straffar sig att vara ärlig och vilja göra rätt för sig.
Förstår frustrationen att den här personen bara ”kommer undan” utan konsekvenser.
Så oerhört fruktansvärt för ägaren till hunden. Läste detta redan imorse men blev så illa berörd att jag inte kunde skriva då.
Jag lider med ägaren. Att mista sin hund på detta sätt. Tror inte något kan vara värre ?!!
Jag är dock väldigt väldigt förvånad att detta inte ledde till någonting !!
Lagen är väldigt tydlig på denna punkt. Jag är själv jurist.
Jag har själv en rottweiler som kan verka skrämmande för omgivningen även om han aldrig varit i slagsmål med någon annan hund men det gör att jag verkligen satt mig in i mina skyldigheter och bla pratat med länsstyrelse. Som jag förstått det måste jag ha höga staket om han ska få vara lös på tomten !!! På promenad är han alltid kopplad.
Jag hade definitivt försökt anmäla igen och igen !! Vad gäller polisen så gäller det väldigt ofta att få rätt handläggare. Deras syn på djur varierar nämligen.
Och även länsstyrelsen hade jag kontaktat igen. Även där gäller det att hamna rätt.
I detta fall hjälpte det ju inte att ägaren var hemma tvärtom. Så deras koppeltvång blir ju verkningslöst. Att ägaren dessutom var full och oansvarig tycker jag borde göra det hela än mer oansvarigt.
Jag förstår om hundägaren kanske inte orkar men kanske någon annan kan hjälpa henne med detta.
Detta inte främst för ekonomisk ersättning som normalt fås från motpartens hemförsäkring (ansvarsförsäkring) utan civilprocess utan för att detta låter som ett klart fall där hunden antingen borde avlivas och ägaren få djurförbud.
Detta kommer säkert hända igen och igen annars. Nästa gång kanske det är ett litet barn.
Återigen- jag lider med ägaren till den döda hunden och tycker så oerhört synd om henne.
Usch så sorgligt. Och nästan ännu mer sorgligt för den ”farliga” hunden att leva hos en sådan ägare.
Man kan ju börja fundera på varför den ’farliga’ hunden blivit farlig ?? Även sk tuffa hundar brukar uppföra sig om de har en ansvarsfull ägare. Känner många sk tuffa hundar och ägare utan problem.
Mannen borde ha hundförbud.