Gårdagens lastning fick mig att minnas en del andra hästar jag lastat och som det var mer eller mindre bekymmer med.
Som jag nämnde tidigare är det så viktigt att kunna lasta; det upplevde jag själv tex när Décima fick kolik en lördag morgon och jag var ensam i stallet. Att jag kunde köra iväg snabbt med en häst som hade fruktansvärda smärtor och buköppnades samma dag kanske avgjorde utgången av operationen?
En annan gång fick jag åka och hämta en häst från stallet som hade skadat sitt ben mycket allvarligt på en uteritt långt från anläggningen. Den var svårlastad och det var inte roligt att mer eller mindre behövs slå in den för att få hem den (den avlivades efter några dagar).
Den första hästen jag tänkte berätta om idag var en ponny som stod i samma stall som Vicke.
Den skapade några minnesvärda lastningar när den vägrade att låta sig köras hem från olika tävlingar.
Vid ett tillfälle hade jag sådan tur att familjen var med ponnyn på en tävlingsplats jättenära både stallet och min bostad.
När de hörde av sig desperat kunde jag hoppa in i bilen, åka till tävlingen, lasta ponnyn som då bestämde sig för att traska rakt in i transporten och vara hemma igen inom loppet av typ en halvtimme 🙂 !
En annan gång blev ponnyjäkeln kvar på en tävlingsplats ganska långt bort men där familjen hade turen att få låna en box över natten eftersom ett meeting pågick.
Det bestämdes att familjen skulle köra upp mig till ponnyn nästa dag och då hade det snöat, det var nästan isgata när jag skulle lasta den och när vi körde hem såg vi långa köer av bilar i motsatt körriktning pga det svåra vädret.
Ja, det var en ponny som jag tjänade en del kronor på…jag körde den även till klinik tex för att vi skulle vara säkra på att den både kom dit och hem.
Just det här med att kunna lasta i nödsituationer får mig att tänka på hur glad jag är att mina katter är ”lasttränade”. Mina föräldrars katt var i praktiken omöjlig att få in i en bur utan att man iklädde sig skyddsmundering och även då blev han så rädd att han bajsade ned sig… Att ge honom medicin oralt var likaså uteslutet… Så han fick liksom vara njursjuk…
Min ena katt har bukspottkörtelinflammation just nu så inte bara är det veterinärbesök men jag måste ge honom tabletter två gånger om dagen samt spruta medicin i munnen också två gånger om dagen. Han är ju inte glad precis men han låter det hända i alla fall… Utan blodvite.
Och jag kom att tänka på en liten hund jag träffade under ett hembesök hos några klienter för många år sedan. Den hade så långa klor att de hade börjat ”kringla” sig!
Jag sa att jag skulle ha med mig en kloklippare vid nästa besök och tror mig….vi var typ 4 man (läs: jag och tonårsbarnen) som låg på hunden för att kunna klippa klorna!
Den typen av vardagslydnad är verkligen viktig (att kunna klippa en hunds klor) och reder man inte ut det själv så måste man ta hjälp. Inte bara rycka på axlarna och ge upp….
JA – klarar man inte att klippa klor själv får man annars regelbundet (!!) köra till klinik eller dyl för att få hjälp. Det gör jag numera med nuvarande vovve då han har svarta klor (alla tidigare har haft ljusa) och jag tycker jag dessutom ser sämre.