Ahhh…så nöjd jag var med min lilla häst idag.
Hade någon sett honom traska fram i skogen med sin 14-kilos ”draghjälp” (om det ens är det hon är….) hade de nog inte kunnat föreställa sig hur ”istadig som ett as” (mina ord de första gångerna jag försökte rida ut ensam) Frenchie har varit.
Idag blev det endast ett kort stopp där han tog några steg bakåt men jag parerade detta snabbt och det var helt utan drama.
Då var vi på väg ut ur skogen och mot ett hus där man såg en stor pool ovan mark och soptunnor på håll så kanske såg detta lite för skrämmande ut?
Vi hade en halv minut innan dess även sett en lång, fullastad timmerbil passera på håll- gissa om jag var glad att jag inte hade den i häcken för där hade nog t.o.m. Vicke sagt upp sig.
Idag blev det faktiskt säkert 500 meters trav eller mer med fina skolor och kanske 10 meters galopp 🙂 ”bara för att” och fortsätter det så här kan jag inte vara annat än nöjd.
Som jag nämnde i ett tidigare inlägg BEHÖVER jag inte tvunget motionera Frank i alla gångarter just i skogen; han rids tillräckligt ändå och säkerheten är långt viktigare. Att ramla av ensam i skogen bedömer jag som långt mer rejält farligt än att göra det i ridhuset/ på utebanan även om så klart allt är möjligt.
Vi till och med klättrade lite; inte som med bergsgeten Vicke som iskallt kunde gå både upp och ner för typ stup men var och en efter sin förmåga 🙂 .
Jag tror mycket på klättring som träningsform per se men åter igen måste man väga säkerhet mot nytta.
Vår uteritt avslutades à la ”story of my life”; 5 minuter efter att vi var tillbaka i stallet började det ösregna en bra stund. Händer mig alltså hur ofta som helst!?
En fd stallkamrat för tusen år sedan sa vid ett tillfälle; ”det måste vara din GLORIA som drar solstrålarna till sig” ☀️☀️☀️….det har han säkert glömt (eller vad säger du Bert Ahnelöv ???) men jag minns jag …..hi hi hi…..
Vad kul att det går så bra !