Står och studerar Frank i hagen och konstaterar att hans och min logik ibland inte alltid går hand i hand. Eller hans och Vickes för den delen….

Frank:

Ahhh….jag har ju min 1,5 hektar stora hage som till 99,5 % är täckt med gräs. Så det gäller verkligen att hitta den där 3*3 meter stora ytan som Vicke har haft som toalett och där marken är lite grusig så att jag kan rulla mig JUST DÄR och ingen annanstans. Och tänk så perfekt att den lilla plätten dessutom är preciiiis invid staketet så att jag kanske kan fastna med någon hov i eltrådarna! Perfa!

Vicke var mer:

Det gäller verkligen att undersöka marken noga innan man eventuellt lägger sig. Hellre avstå om man är tveksam. Tänk om det är så lerigt att man blir smutsig! Hjääälp! Eller för hårt i marken? Nej fy!

Och den lille….han tycker nog något i stil med det här:

Det gäller att visa att gammal är äldst! Och att “I still got it” 💪! Rulla runt som en fotboll är bra. Då är man helt säker på att härlig lera tränger in överallt! Vem bryr sig om att vara ren? Kommer Birgitta med borsten är det bara att gå, gå, gå tills hon ger upp….jag kan gå i timmar…Fast trist om hon ska borsta i boxen! Hon låser boxdörren!?!? Innan brukade jag bara promenera ut på stallbacken så fort hon lämnade dörren öppen. Fast jag vågade inte gå någonstans. Men det var ändå roligt att visa vem som bestämmer. Hah!

Jag vill påstå att det inte är jätteovanligt att en hobbyryttare köper en ”fin” (dyr och/ eller välutbildad) häst som väldigt kort därefter ”tappar” både gång och börjar se tråkig ut, kanske börjar ”konstra” på olika vis och hästen helt enkelt inte går att känna igen medan ryttaren är missnöjd med sitt köp.

Ibland vill köparen reklamera hästen genom att hävda att hästen är istadig eller så blir hästen sjuk/ skadad på olika vis och man börjar leta fel på den. Och ibland är det så att “den som söker han finner” (saker som egentligen inte hade påverkat hästen hos en annan ryttare).

Nu när jag har ägt Frank i några månader kan jag lätt se vad som är fullt möjligt att hända; jag har vetat detta tidigare också men just detta köpet har gjort det ännu tydligare.

Jag hade ju en både väl utbildad och välutbildad häst innan Frank och ansåg att jag hade köpt detsamma.

När jag provred fick jag absolut en enbart bra känsla och kände ingen tveksamhet kring något.

Och även om jag sedan dag 1 med Frank hemma på Ryhus varit såååå nöjd med mitt köp, det vill jag verkligen poängtera om nu någon läser in något annat i detta inlägg, så är skillnaden mellan hur han var att rida de första veckorna och hur han är att rida nu ENORM.

Och detta som sagt trots att han är både väl (dvs korrekt) utbildad och välutbildad och trots att jag har ridit i ”tusen år” och tog hjälp av instruktör omedelbart.

Och jag tror faktiskt inte att allt kan härröras till att jag skulle vara en kass ryttare utan det handlar sååå mycket om att man ska lära känna varandra, veta gränserna, att hästen ska känna igen ens hjälper och försöka förstå vad man vill trots att den tidigare ridits på ett annat sätt/ med andra hjälper.

Hästen ska också landa i den nya miljön, vänja sig vid ett nytt underlag, en ny sadel, kanske en annan ryttarvikt och balans och tja…ni fattar säkert.

Inte bara jag är övertygad om att det är därför många hästar skadas i början av ett ryttarbyte utan det är liksom allmänt bevisat och samma sak tror jag gäller hur hästen är att rida.

Om jag ska ta Frank som exempel på den enorma skillnaden i ridningen kan jag säga att det absolut första Nina såg/ kommenterade var att han skrittade nästan passartat. Han var för osamlad, gick i ett för högt tempo. Inget jag själv tänkte på då, jag var fullt upptagen med att sitta och vara nervös för den första träningen. Den passartade skritten är helt borta sedan dess.

Jag hade de första passen svårt med något så banalt som att Frank skulle fatta galopp ur skritt och trav på hjälpen; ibland skrittade han bara vidare och ibland blev han konfunderad/ nervös/ försökte fatta vad jag ville så han började flytta sig för skänklarna som i skänkelvikning eller som om han skulle göra en bakdelsvändning i stället. Numera är fattningarna jättefina!

Bakdelsvändningarna ja; de första veckorna gjorde han den åt vänster perfekt och den åt höger (för vänster skänkel) uruselt. Han nästan välte åt sidan och det var jättesvårt att parera så att det inte skulle hända. Nu vänder han lika fint åt båda hållen.

Andra grejer jag hade problem med var att Frank tryckte sig mot väggarna  (mina short-chaps var helt vita på utsidan)…., gärna balanstravade om man tex ville rida slutor- väggtryckandet är helt borta och balanstraven uppträder numera mycket sällan.

Galoppen kändes de första veckorna inte alls som att den utfördes av en välutbildad häst; Frank ville dra sig enormt lång och framtung, ville inte samla sig utan bröt av till skritt, den förvända galoppen var ännu mer osamlad och bytena blev antingen ett efter hjälpen eller så bytte han inte alls. Typ.

När man läser allt detta kanske man får uppfattningen att hästen var helt gräslig men det var han verkligen inte för merparten av tiden hade jag faktiskt ändå en bra ”grundkänsla” medan flera av de enskilda sakerna/ rörelserna utfördes mer eller mindre….tja…inte så bra helt enkelt.

Efter ”bara” 2 månader har jag en helt annat, myyyycket bättre känsla, nästan allt det negativa jag beskrivit är helt borta eller borta till 90% och som ni vet är även istadigheten vid ensamritter ute extremt förändrad.

Men vad vill jag ha sagt med allt detta?

Jo…att fel hanterat kunde allt som jag beskrivit som ”problem” i ridningen befästs eller till och med förvärrats så att Frank till slut bara hade blivit en istadig, missförstådd häst som hamnat hos någon som inte förstod och klarade av honom.

Jag är HELT övertygad om att han, om jag tex hade blivit rejält förbannad och drämt till honom med ett spö när han vägrade att rubba sig ur fläcken på grusvägen hemma lätt hade kunnat kasta av mig och jag ”vet” också att det hade räckt med 1-2 avkastningar innan jag hade blivit så rädd för honom att jag inte hade vågat rida mer alls.

Jag har både haft hjälp av en jättebra tränare från i princip första dagen och hade min egen välutbildade Vicke och vad jag lärde mig på honom att falla tillbaka på men alla har inte det och då kan det gå som jag beskriver i inläggets första stycken.

Själv är jag som nämnts så lycklig över min fina häst att jag nästan är rädd för att jinxa något men jag inser som jag också nämner ovan hur lätt det är att ett hästköp blir fel för både ryttare och häst.

Sedan reagerar så klart inte alla hästar som Frank (han är tex ganska känslig vilket jag bara ser som positivt) och alla ryttare rider inte som jag utan har både bättre känsla/ balans/ kroppskontroll och whatever men det finns också hästar som är ÄNNU känsligare och ryttare som rider ännu sämre än jag så om man tror att det bara är att ”tuta och köra” för att man har köpt en dyr/ utbildad häst så kan man verkligen lura sig själv!

Det behöver inte kosta skjortan eller vara så märkvärdigt för att piffa till tex foderkammaren (ett ofta trist utrymme) lite.

En blomma för några tior kan lysa upp hela rummet tycker jag!