Viljornas kamp fortsätter

Ni minns denna avspärrningen va 🙂 ?

Avspärrning var tydligen helt fel ord för den lyckades i alla fall inte ”spärra” Frank ifrån att ta sig förbi….

Jag har med egna ögon sett honom innanför ”fållan” vid två tillfällen, en av gångerna vällustigt rullandes.

Och han ser så obekymrad ut när han har tagit sig in…(trängt sig emellan).

Idag insåg jag att det står 1- 0 till honom och för att i alla fall jämna ut resultatet har jag nu försett plastpinnarna med elband.

Jag skulle så klart kunna ge upp helt och hållet och låta honom ha sin grop i fred men som jag har skrivit tidigare handlar det mindre om att han blir skitig(are) av att rulla sig där än på gräset och mer om att jag inte vill att han eventuellt ska fastna i staketet.

Kan som en parentes säga att denna häst är den absolut mest tillgivna jag haft hittills och nu förstår jag vad andra hästägare menar när de säger att deras häst ”är som en hund”.

Då är Frank ändå den äldsta (10) häst jag köpt; alla de andra har varit mellan 3-6 år gamla och borde rimligen varit barnsligare och ”lekigare”.

Men detta djur är såååå söt, kelig, gosig…..och då har jag ändå tyckt väldigt mycket om alla tidigare hästar och har tyckt  att de alla varit snälla, fina, lydiga, lättsamma, väluppfostrade osv. Och det har även min omgivning tyckt om alla utom möjligen om Kreon.

Men Frank slår dom alla och det är bara roligt även om jag aldrig har varit den där ”pussa på mulen”-ägaren som har velat stå och kela med hästen i tid och otid.

OBS! På de två sista bilderna gäspar han även om det kanske ser ut som om han skrattar åt ägarens försök att vinna denna kamp….