Idag blev det lite träning av skolor i skritt och trav utmed vägarna kring Ryhus.
Jag ”vågade” inte rida i skogen av rädsla för a) irritation över flygfän hos Frenchie och b) rejäla bett på mig själv så vi höll oss på mer öppen mark så att säga.
Jag kollade om det gick att rida på fältet bakom ridhuset (se bilden som togs sommaren 2020) där jag de 2 tidigare åren ibland ridit dressyr med Vicke.
Men näe….jag tyckte att gräset hade växt på tok för högt för att det skulle kännas säkert faktiskt.
Dels vill jag inte riskera feltramp och dels har jag fått en annan rädsla för fästingar sedan Vickes anaplasmos.
Jag plockade årets första fästing (satt kring ena örat) på Molly igår och jag vill inte att varken hon eller Frenchie ska utsättas i onödan.
Som tur är verkar Molly undvika att springa i högt gräs, så även idag och Frenchie kändes inte heller så där sugen på att vada fram där.
”Måste” förresten berätta om en fin liten ”stund” igår:
När jag kom tillbaka från träningen och skulle släppa ut Frenchie i hagen gick jag dit med Molly i släptåg.
Lillis stod vid sin ingång, typ 10 meter från oss.
Bakom Lillis, i hans hage låg och stod ca 30 dovisar kanske 30 meter ifrån honom.
Ingen gjorde någon ansats till drama; hund, hästar, dovisar.
Så härligt att se denna harmoni bland djur. Synd att människor inte kan leva likadant….
Usch ja, red i Snogeholm i söndags, sista gången innan hösten kan jag säga. Diva som jag flygsprayat var hyfsat ok men kompisens häst var inte sprayad (hon trodde inte det var så mycket) fick spel och skuttade och halvbockade och var superirriterad.
Ja, sådant vill jag absolut inte ”inbjuda” till…..