Läser följande inlägg på Fejjan:
Hur ersätta gårdsvakt 1v under semestern?
Har ni förslag eller hur gör ni när ni har någon boende på gården under ev semester?
I detta fall ska en vän bo hos oss 1 v.
Det är lite skötsel av höns, hästar, kaniner, hundar och katter mm
Hon har hjälpt oss tidigare och är superbra!
Men har lite svårt med ersättning/tack för ovärderlig hjälp.
Tips ?
Som jag redan ”visste” kom det vitt skilda förslag och ”så klart” många åt det verkligen snåla hållet, enligt mig i alla fall.
Jag skriver ”så klart” för som ni vet anser jag att det finns gott om snåljåpar inom ”hästeriet” ; folk som tycker att både stallhyror, tränare, hovslagare och gud vet vad i princip inte ska kosta något.
Så förslagen på ovan fråga var:
En korg med allt möjligt ”fint”
Fylla kylen med god/ fin mat och dryck
En ansikts/ spa-behandling
En fin present från ens resa
En gentjänst
Pengar (allt från 200-500:-/ dag)
Själv suckar jag trött åt dessa korgar och ”fin mat”-förslag för vad ÄR till att börja med ”fin mat och dryck”?
Och vet man vad ”passaren” äter i vanliga fall?
Jag äter tex INTE skaldjur, ej oxfilé och även ett vin för hundratals kronor hade varit helt bortkastat på mig.
Och att smaken är som baken vad gäller ALLT och inte bara mat vet vi väl sedan innan?
Någon blir kanske jätteglad för en hoodtröja från Los Angeles (bara ett exempel) medan någon annan varken vill ha kläder, prydnadssaker, souvenirer eller whatever som man inte själv har valt ut.
Själv anser jag att en veckas passning av djur är ett ganska stort ansvar till att börja med och framför allt binder man upp sig totalt.
Passar man en hund måste den rastas x gånger per dag och handlar det om hästar måste dessa oftast tas in och ut ur hagen så vida de inte går på bete.
Oaktat omständighet så är min åsikt att man bör ha utrett ersättningsfrågan NOGA innan man lämnar djur-vakten år sitt öde och har man varit för snål finns risken att man inte kan fråga den personen fler gånger.
Sedan handlar det utan tvekan om VEM man frågar och om man kan utföra ”tjänster och gentjänster”.
En pigg, hästvan pensionär tex som har en massa fritid skulle i min värld ha mer tid att ställa upp som passare än någon som har egen häst i ett annat stall, kanske småbarn, heltidsjobb och allt möjligt annat på sin agenda.
En student kan också ha både gott om tid och vara i behov att lite extrapengar på ett helt annat sätt än någon som redan jobbar och har ”häcken full”.
En del skribenter i diskussionen ovan tänker också att bara att få bo på en gård är en form av semester (alltså om man är där en vecka som passare) men jag har i alla fall flera vänner och bekanta som bor i egna hus så för dom finns det inte så mycket tjusning i att komma till Ryhus att de skulle vilja bo här gratis bara för att passa mina hästar.
Andra vänner och bekanta har just de åtaganden jag räknat upp (heltidsjobb, egen häst, ett eller flera småbarn osv) så inte heller de står i kö för att binda upp sig på en hel veckas engagemang på Ryhus hur ”enkla” mina hästar än är.
Men man får så klart komma överens om precis vad man vill med den/ de man anlitar; jag tyckte mest att det var skrattretande med en del av förslagen och jag skulle själv aldrig i livet passa någons djur för ”ett välfyllt kylskåp”. Jisses…..
Jisses! En hel djurfarm att ta hand om Ett 24/7 jobb. Hade inte varit värt ett alldeles så välfyllt kylskåp ens för en pensionär
Låter väldigt snålt skulle jag säga. Om människan ska bo där, så är väl ett fullt kylskåp ändå självklart?
Bara till att kolla upp vad t.ex hundpassare tar för betalning: allt mellan 250-480kr för att passa över en natt..
Mellan 500-1000 här i storstan. Två jyckar det dubbla, osv. Det är bara att slanta upp för hen!
Har dock en kompis vars barn ska vara kattvakt i sommar. (Med föräldrarna) Uppe i Norrland. Barnen har inga djur, så den veckan är deras bästa och roligaste semestervecka, tycker de. Men hästar som passas av vuxen är så klart en annan sak. Massa jobb, passning och att inte kunna göra det man vill på dagarna.
Håller med om problemet med fyllt kylskåp, det som är självklar frukost för en är det inte för en annan osv…
Absolut kan förutsättningarna för passning se olika ut.
Molly har tex vid flera av våra resor passats av två tonårssystrar som tyckte det var jättekul att få ha en hund i huset. De hade gärna gjort det gratis men vi betalade dom vars 500:- ändå.
Och jag kan absolut förstå om det för en lägenhetsboende person som älskar djur och natur och som är pensionär/ har semester hade varit lite som avkoppling och en ”möjlighet” att få bo på Ryhus under en sommarvecka medan det tex för någon som jobbar heltid och skulle bo här mitt i smällkalla vintern/ en regnig höst mer hade varit ett besvär.
Jag anser att frågan inte går att svara på då det finns så enormt många olika situationer.
Tex har jag vänner som var kattvakter i Paris en sommar. Där kan jag tänka mig att värdet av gratis boende uppvägde det lilla arbetet med 1 innekatt.
På -90-20 talet hade vi 2 pensionärer på vår gata som passade vår Golden vissa längre arbetsdagar ( normalt var han hemma eller med på jobb) och semestrar och ville absolut inte ha något betalt däremot umgänge med oss unga. Vi bjöd över de på måltider och tvärtom. Dessutom fick man sitta ner en stund o fika varje gång vi hämtade Herman.
Även hund 2 passades av dem.
Därtill köpte vi gåvor i form av mat och dryck som vi visste uppskattades. Vi samarbetade i säkert 15 år.
Utöver dessa 2 exempel tycker jag det är
svårt och har därför valt att så långt det går betala mig fri från tacksamhetsskuld och dåligt samvete och betalat bra för hjälpen genom överenskommelse på förhand. Därutöver köper jag kanske en extra present.
Instämmer i att det egentligen inte finns något rätt eller fel; det handlar om många olika parametrar.
Och även pengar är ju olika mycket värda för en ”vanlig” tonåring eller en högavlönad chef för att ta ett exempel.
Jag vill också helst göra rätt för mig ekonomiskt om det inte är uppenbart att jag kan byta en tjänst mot en gentjänst.
Betalar man anständigt är chansen större att man får bra hjälp och hjälp man kan be om igen.
Det jag tyckte var skrattretande med svaren på inlägget jag refererade till var att så många föreslog väldigt modesta gåvor för en hel del jobb.
Det kan så klart också fungera i specifika sammanhang men inget jag hade gett som ett GENERELLT råd/ förslag till främmande människor.
Ytterligare en synpunkt !!!
Varför ställer man en allmän fråga på Facebook ??? Fråga istället den som ska utföra arbetet!!! Det gör man väl med alla andra tjänster?? Hantverkare etc .
Och svaren är ju oerhört märkliga….
Presenter, souvenirer, mat och vin är oerhört ouppskattat hos mig tex. Köper helst det jag
gillar själv. Även en fylld kyl blir helt fel om vederbörande inte vet vad jag gillar.
Det är självklart kanske jättemysigt att leva lantliv en vecka men också kanske en olägenhet att bo hemifrån och sätta allt på vänt.
NEJ- oavsett hur tråkigt det än låter tror jag mest på att göra upp ett pengabelopp på förhand. Kanske inte slutbetala allt förrän man ser att allt sköts ordentligt??!!
Att lämna en snäll hund någon vecka hemma hos någon som gärna vill vara hundvakt är nog det enklaste. Där bör man lätt kunna komma överens om skälig ersättning!!
Och framförallt lämna alltid ordentlig information om allt som gäller djuret plus eventuellt pengar för akuta åtgärder, information om försäkring,veterinär, kontaktpersoner etc.
Själv har jag alltid skrivit en mindre novell varje gång jag lämnat någon hund eller häst.
Idag har jag ingen häst och bara en hund på 6 år som alltid är på världens bästa hundpensionat (HÅSLÖV/Vellinge) när jag är bortrest eller svårt sjuk. Pensionatet drivs bla av hans uppfödare och Elliot tycker det är ’hans’ gård. Där betalar jag enligt gängse taxa och alla är införstådda med vad som gäller. Innan jag fann Håslöv 2005 när jag behövde pensionat till mina 2 Golden ogillade jag verkligen pensionat men detta har fungerat bra för mig nu i 17 år.
Håller med dig i allt!
Jag vill vara överens med den som utför specifik tjänst åt mig eller den JAG ska utföra en tjänst åt I FÖRVÄG så att man kan ta ställning till om överenskommelsen är acceptabel eller ej. Man ska inte få en eventuellt tråkig överraskning i efterhand och man kan ibland tycka väldigt olika om saker som kan tyckas självklara.
Just vad gäller mat och dryck är jag själv lite ”speciell” så tex alkoholhaltiga drycker, aldrig så exklusiva, skulle bara göra mig sur…jag har absolut ingen nytta av detta (minns en stallkamrat som lånade ut sitt släp och fick en vinflaska som tack tex).
Kläder har jag i överflöd, hästutrustning likaså, souvenirer som andra har köpt skulle jag slänga och prydnadssaker är inte heller min grej (jag har de jag behöver).
Pengar eller byte av tjänster funkar bäst för mig men som sagt är det viktigaste att man är överens.
Birgitta, Känns som Du och jag är rörande överens om alla vinklar på detta ?! Man kan ju lätt tro att det beror på vår (gemensamma) ålder men jag har iallafall alltid tyckt så här.
Oönskade gåvor är dessutom något av det värsta jag vet och har alltid varit. De enda personer som någonsin träffat rätt är min mamma, syster och man.
Allt annat nästan har hamnat i lådan till stadsmissionen etc. Tycker bara det ger mig problem.
Henrik är bra på att ge mig saker jag vill ha, även kläder men annars har jag fått fler plagg och även skor än jag kan räkna som definitivt varken varit i min smak eller ens PASSAT!
Att få skor i storlek 37-38 när man har storlek 39-40 eller kläder i….håll i er…storlek XL !?! Ska man skratta eller gråta?
Idag är jag änka som Du vet men var tidigare tillsammans med min man i 28 år och med honom följde även ’svärmodern från helvetet’. Hon ville styra och ställa hemma hos oss. Vi tålde inte varandra. Hennes ’presenter’ var också från helvetet – helt smaklöst- och hamnade omgående i lådan till välgörenhet. En jul fick vi tex en ’mycket liten japansk fiskare i trä’ som möjligen kostade 50 kr ??
Svärföräldrarna var mycket sällan här på besök och oftast råkade jag då vara i stallet.
Vid något tillfälle föreslog min man att vi kunde ta fram deras gåvor endast vid besök…
Tvärtom tyckte jag – då hade svärmor kanske trott vi uppskattade dem ?!
NEJ- oönskade gåvor vare sig prydnadssaker eller vin uppskattas ej. Det är knappt jag uppskattar blommor som jag inte valt själv.
Tycker det beror mkt på relationen man har till varandra. Är det en tjänst man köper så får man så klart ge rimlig ersättning. Ofta kanske det är vänner eller släkt som hjälper till, kanske är det tjänster och gentjänster så att man ”bjuder igen” senare. Vill man ge en present som tack får det ju bli beroende på personen. Frågan är lika svår som det här med betalande/inte betalande medryttare, det är ju en fråga om vad man kommer överens om, situation och vad som känns rimligt för var och en.
När svärfar passar våra katter en gång om året när vi är på semester brukar han inte vilja ha pengar utan uppskattar hellre något i gåva som man kan äta tex. Sen tror jag han uppskattar att vara med djuren helt enkelt, han älskar djur och dem älskar honom.
Släktingar över lag tror jag är svårare/ inte så vanligt att kompensera med pengar? De gånger min mamma har passat mina hundar (över dagen förvisso) har det inte varit tal om någon betalning.
Så är det nog men vi erbjuder alltid betalt för jobbet då vi anser att det är ju ändå något som tar tid. Men numera när han är pensionär så tycker han att det bara är mysigt om han får åka och gosa med katterna en stund. Det har inga egna djur längre alls sedan ett par tre år.
När jag reser bort betalar jag 10-15 euro om dagen för att någon skall komma hem och titta till katterna en gång per dag. Det är rätt billigt, har sett priser på 25-30 euro per dag om man anlitar någon via en agentur. Det är alltså för att titta till två katter i kanske 20 minuter.
Vi har en gång anlitat en hundpassare via agentur och det var ”så klart” dyrare eftersom de ska täcka sina omkostnader samt att man hade någon form av försäkring.
För så är det ju om man anlitar någon privat och något händer som inte täcks av djurets egen försäkring; då kan man stå där med skägget i brevlådan.