Månadsarkiv: juni 2022

Enough is enough….Birgitta får nog!

Följande scener utspelade sig nyligen på Ryhus:

Tisdag kväll någon minut efter intag:

Birgitta hör ett misstänkt ljud i Frenchies box och kontroll bekräftar att djuret rullar runt njutningsfullt i den nyspånade boxen.

Birgitta tänker att man inte ska missunnna någon detta välbehag och tar glatt (nåja….) fram borsten för att återställa hästens tidigare glänsande hårrem som nu är strösslad med spån ända in i öronen liksom den tjocka bruna svansen är vit av detsamma.

Onsdag morgon:

Utsläpp av en stycken fortfarande ren häst och Birgitta funderar i en halv sekund om hon ska skydda djurets hårrem från eventuell lera med täcke innan ridning men konstaterar att a) Frenchie aldrig brukar rulla sig direkt på morgonen b) Frenchie betar så stillsamt långt ifrån sin ”rullhörna” (läs: Vickes bajshörna som Frenchie övertagit och omvandlat för detta lömska syfte).

En timme senare ska detta glänsande djur hämtas in från hagen och Birgitta ser till sin förfäran att hårremmen är….tja…låt oss säga ”förändrad” :

Och det är nu ”enough is enough” inträffar!

Birgitta går med raska (läs: arga) steg till lösdriften och hämtar x plaststolpar som legat där och väntat på att få komma till användning i något syfte fast Birgitta aldrig trodde att detta skulle vara det.

Efter hjälplig avborstning, ridning, rejäl varmvattendusch och nytt utsläpp i hagen kunde den smutsbenägna hästen konstatera att hans elaka ägare ”gjort något” och han såg först lite konfunderad ut men fick därefter se slaget tillfälligt förlorat.

Fortsättning lär säkert följa; kanske skapar ler-älskaren en ny plats att förlusta sig på- annars finns ju alltid nästan 3 hektar GRÄS att tillgå hälsar Birgitta!

Onsdag- snyggare hovar och en smalare ponny

Jag kunde igår eftermiddag konstatera att min utebana var en aningen ”pölig” men efter harvning då samt på nytt i morse hade den torkat upp väldigt bra så det är ett knep jag använder mig av (harvningen).

Morgonens pass kändes bra; det finns som alltid massvis med detaljer att finslipa (rakare ryggningar ibland, bättre kontakt i halterna) men på det stora hela tycker jag att det mesta sitter fint.

Det som behöver förbättras framför allt av det jag tränar på just nu är att bytena från vänster till höger måste bli säkrare (nu är de ibland ett efter hjälpen eller så blir det inget byte) samt att Frenchie ska ställa sig bättre och tvära mer i vänsterslutan.

Idag hade vi också besök av vår hovslagare Markus som dagen till ära tog bort kapporna på Frenchies framskor ”för att det ser snyggare ut”.

Frenchie har, som många/ de flesta hästar, inte likadana framhovar, den vänstra blir plattare ju längre tid efter skoningen som går och utan kappor lurar man ögat lite då det inte syns lika tydligt. Inte för att det spelar någon roll alls egentligen (det estetiska).

Markus tyckte också att min ponny såg liiiite tunn ut vilket faktiskt gladde mig eftersom det var/ är mitt mål men det är så lätt att bli hemmablind.

Förra året vid den här tiden var han för tjock och hade x fettdepåer och fick ju också fång.

I år var min plan att försöka slimma ner honom inför vårens och sommarens grästillväxt för bara av att beta halva dygnet lär han gå upp i vikt hur ogödslad hans hage än är och även om gräset där inte växer explosionsartat.

Jag är ändå på helspänn och kollar hans gång, hovar och ögonhålor ständigt; fång är en så pass oberäknelig sjukdom även om fetma definitivt inte minskar riskerna att få den, tvärtom!

Jag har inte ”bantat” Lillis per se; han har alltid stråfoder i boxen och äter inga mängder utan nöjer sig med några kilo men jag tror att det som gjort att han har gått ner i vikt är att han inte alls har fått något stråfoder ute sedan förra våren.

Han har fått hålla sig till gräset och även om han bara åt 2-3 kilo hö ute tidigare så kan det ha gjort skillnad tror jag, i kombination med att jag sedan kanske 1,5 månad tagit bort den lilla mängden mash han fick.

Jag får så klart hålla koll så att viktnedgången inte fortsätter men med det gräs som växer nu skulle det förvåna mig väldigt utan jag gissar att jag snarare kommer att behöva begränsa hans stråfoder i boxen över sommaren. Vi får se helt enkelt.

Man ska lyssna på de som vet bättre

För 1,5 år sedan utfördes en del grävarbeten runt vårt ridhus eftersom ytan hade växt igen helt okontrollerat och riskerade att fuktskada grunden (vatten samlades utan att kunna rinna bort).

I samband med detta noterade grävmaskinisten, en erfaren man, att vägen till mina hagar var ganska gyttjig.

Han undrade om vi inte skulle passa på att lägga på makadam där och okunniga Birgitta svarade nej.

Jag tänkte att en hög med annat material mellan två gräsmattor skulle göra det svårt att klippa med åkgräsklipparen och tja…att det skulle se fult ut men gissa om jag ångrade mig i höstas och vintras.

För det här är ju om inte annat väldigt fult, eller hur:

Nu håller ytan på att återhämta sig men det kommer att bli makadam om ett tag, jag har lärt mig läxan!

Vägen upp till stallet anlades säkert många år innan vi flyttade hit och den är numera som granit och tåler både bil och tungt lastat släp utan minsta märke men den har säkert fyllts på med ny makadam ”tusen gånger”, senast i januari 2021 (se sista bilden).

Så en ny stig lär kräva en hel del jobb om inte allting bara ska sjunka ner i dyn efter ett kort tag….