Månadsarkiv: juli 2022

Skrivet

Ödmjuk ryttare

Härom dagen fick jag en förfrågan från en ryttare jag aldrig tidigare varit i kontakt med; hon ville låna min utebana.

Då det var aviserat ösregn och åska erbjöd jag henne att rida i ridhuset i stället och senare på kvällen såg jag henne komma ridande mot detta.

Eftersom jag kan se ridhuset från vårt hus kunde jag också se att medan ridhusdörren var öppen så förblev ljuset släckt och jag tänkte att ryttaren kanske inte hittade var man tänder (även om ljusknappen sitter precis innanför dörren).

Minuterna gick utan att ljuset tändes och till slut började jag misstänka att en propp hade gått så att det inte gick att tända så jag drog på mig en morgonrock och gick ut.

Klockan var runt 20.30 och det hade börjat skymma men jag såg ett ekipage skritta runt i ridhuset och frågade varför tjejen red i skumrasket.

”Nä men det går bra så här” sa ryttaren och tillade att hon var ”van att rida i skogen”.

Hur hon hade tänkt att rida i annat än skritt vet jag ej, jag hade i alla fall aldrig gjort det och jag tände åt henne fast hon sa att det inte behövdes.

Ingen bortskämd typ där inte konstaterade jag för mig själv…..

Skrivet

Tisdag- passage

Jättebra träning för Nina idag även om min initialplanering gick om intet.

Jag ville träna på Granelundshallens utebana med Ninas bil utanför (så som det oftast ser ut när man tävlar utomhus) men regn och rejäla vindar gjorde att jag backade.

Jag får hoppas att Frenchie inte gör allt för stora ögon när han ser en bil utanför en tävlingsbana första gången; när han såg MIN bil utanför MIN utebana för någon månad sedan hade han myyyyyycket att säga om det minst sagt…

Han gick ett par varv utan några större reaktioner och sedan var det plötsligt ”what….där står ett monster i form av en bil…jag tänker never-ever ens närma mig den kortsidan och du kan ju försöka tvinga mig om du kan”.

Long story short…och olikt mig…orkade jag efter många minuter inte tjafsa längre utan flyttade sonika bilen. Ja, ibland får det bli som man inte har tänkt sig.

Tillbaka till dagens träning visade jag upp lite passage för Nina och glädjande nog bekräftade hon min känsla; den är helt good enough!

Precis som jag misstänkte har Frenchie lika lätt för passage som Vicke har för piaff och tvärtom; piaffen är svår för Frenchie och passagen är svår för Vicke.

Ett ytterligare plus var att jag lätt kunde gå in i och ut ur passagen, så fort jag begärde arbets eller samlad trav så fick jag det.

De första veckorna jag red Frenchie fastnade han självmant i balanstrav lite då och då så jag har medvetet inte provat passage förrän nu och det är jättekul att det fungerar så bra medan balanstraven lyser med sin frånvaro.

Jag har så klart inga planer på att tävla några klasser där passage ingår inom en överskådlig framtid om ens någonsin men kan man rida en bra passage (eller piaff för den delen) så är den samlingen både stärkande och kan hjälpa till att förbättra en hel del annat tack vare att hästen kommer så rejält på bakbenen.

Bilden har inget alls med just dagens träning att göra men jag tyckte den var så rolig att jag tom skickade den till Nina 🙂 !

Skrivet

Hund till varje pris

Sitter och läser ett inlägg där någon uttrycker stor irritation över att hon inte fick ha med sig sin hund till ”Mandelmanns trädgårdar”.

Detta är alltså tv-människornas bostad, odlingar, café och trädgårdar som man låter allmänheten besöka mot entréavgift.

Själv baxnar jag som vanligt över egoismen då jag efter att ha sett några avsnitt vet att familjen har egen hund som går lös samt att de även har exempelvis höns och ankor som strövar runt lite varstans.

Oaktat ovan undrar jag IGEN varför en del tvunget ska släpa med sig sin hund överallt?

Jag fattar absolut att hunden för en del är som en familjemedlem men kan man ÄNDÅ inte fatta att alla inte ser på hundar på detta vis och inte vill vara i närheten av dom av vilken orsak det än må vara?

Att folk släpar med sig hundar på marknader och Malmöfestivalen, i ibland enorm trängsel- förklara gärna vilken behållning ni tror att en hund har av att vistas där!

Skrivet

Måndag- sittplats

Idag satt jag i sadeln redan 7.30 eftersom det var aviserat ganska varmt väder.

Jag märker inte av något alls på Frenchie när det är varmt men själv kan jag bli lite vimmelkantig och matt 🙂 !

Passet idag gick jättebra och jag provade bla lite passage som jag är sugen på att visa upp för Nina vid tillfälle.

Efter lunch ute med Henke har jag tillbringat 4 timmar i sällskap av en god vän som kom på besök och tiden bara flög iväg….poff!

Hämtade därefter hem denna goding som jag köpte via Marketplace för 300 spänn…

Jag tycker den är sååå fin…nu ska jag bara bestämma mig för var jag ska ha den.

Hade från början tänkt att ha den i min mikroskopiska foderkammare men känner att den nästan är för fin för att ha i ett stall 🙂 !

Skrivet

Hovslagartips

Vid den här tiden på året (semestertider) men även andra tider ser jag relativt ofta att hästägare efterlyser någon som kan ”slå på en tappsko” eller t.o.m. sko deras häst/ar ”eftersom deras ordinarie hovslagare är på semester”.

Mitt råd, redan när man står i begrepp att anlita en ny hovslagare för regelbundna skoningar är att man frågar denna person hur hen löser det för sina kunder vid semester.

De som är seriösa bör ha någon form av samarbete med kollegor som de kan hänvisa till, det är min åsikt i alla fall.

Alla hästar kan dra av sig en sko och att då som hästägare behöva annonsera efter hjälp via sociala medier kan bli väldigt drygt och svårt; de seriösa hovslagarna har nog med egna kunder utan att hjälpa andra strandsatta.

Och givetvis ska även egenföretagare kunna vara lediga x veckor i sträck men är man mån om sina kunder kan man inte bara stänga av telefonen, göra sig onåbar och tycka att de som behöver sko-hjälp får lösa detta bäst de kan.

Skrivet

Söndag- upp och ner

Idag har jag åter tagit itu med den tråkiga sysslan att försöka decimera ståndsplantorna i mina hagar; vi får väl se om jag lyckas i det långa loppet.

Jag försöker att se det som en form av motion och har ju mer nytta av att dra upp detta ogräs än att gå på ett löpband…

Frenchies motion bestod idag av en skrittrunda i skogen med Molly samt lite klättring i backen efter min sista hage.

Godset har putsat ängen så att jag vågar rida där och backen är ganska lagom att klättra upp och ner för x gånger (5 gånger upp och 5 gånger ner tog vi idag).

Upp:

Och ner:

Skrivet

Next generation

Med några brödbitar kan man komma långt eller i alla fall lyckas locka till sig min ibland väldigt egna ponny.

Förr skojade jag om att ingen någonsin kommer att kunna stjäla eller tjuvrida på mina hästar; Vicke är för stor för att någon oerfaren skulle våga ta honom och Lillis är för misstänksam- han skulle aldrig låta sig fångas in till skillnad från Vicke.

Nu med Frenchie är risken avsevärt större; han är både lagom stor och extremt tillitsfull men ska man lyckas ens peta på den lille får man ha något ätbart om man inte känner honom.

Igår hade vi gäster och kanske är det en blivande ryttare som interagerade så här med Lillis?

Skrivet

Lördag- pay and ride utomhus

Idag har Frenchie och jag varit på Pay and ride på en privat anläggning som jag aldrig besökt tidigare.

Besöket började inte så bra; det absolut första jag såg när jag klev ur min bil bara ett stenkast från tävlingsbanan var hur en häst kastade av sin ryttare där inne och personen blev liggande.

Jag sprang in och tog hästen medan ryttaren hämtade andan och jag kan säga att jag inte blev så där jättesugen på att inleda min och Frenchies utomhuskarriär efter att ha sett detta.

Men det var bara att bita ihop och det gick med facit i hand hur bra som helst.

Frenchie gjorde lite stora ögon här och där medan jag red runt innan startsignal men det yttrade sig som ”jag vill inte gå på spåret utan innanför tack” och inte ”jag stannar och vägrar att gå och du kan inte tvinga mig” (som han har gjort hemma när han har blivit ”rädd” för något)  och efter en stund gick han helt normalt.

Själva programmet avlöpte utan några direkt missar, det finns massor att förbättra men som helhet är jag mer än nöjd och även allt runt omkring gav bara pluspoäng till Frenchie.

Man ska ju ändå betänka att jag åker ensam och att han är otroligt lite tävlad, framför allt de 2 senaste åren men visst….han är 10 år och ingen unghäst precis.

Jag är hur som helst jättenöjd med hur vi tar oss an nya utmaningar tillsammans och hoppas så klart att det fortsätter så.

Eftersom vi skulle ha gäster senare samma dag och jag hade ganska bråttom hem av denna anledning hann jag inte ta några kort men anläggningens hemsida ser ni här.