Idag har jag ridit på utebanan och därefter var det dags för ett besök på Falsterbo horse show.

Det mesta var som vanligt vill jag påstå och jag ställde mig samma frågor som jag alltid gör på sådana här evenemang; som tex varför man envisas med att släpa med sig sin hund bland detta myller av folk ovh ofta i värme?

Tror man verkligen att hunden har någon behållning av att släpas runt mellan folks ben och shoppingkassar?

Såg bla en whippetvalp och fick bita mig i tungan för att inte säga något…

Någon shopping för egen del blev det inte, dels för att jag inte precis behöver något till min digra samling och dels för att priserna med mina mått inte alls är fördelaktiga. Mycket går att finna mycket billigare på Gekås eller till och med Börjes och något behov att utrustning i det dyraste segmenten har aldrig varit något för mig.

Jag skrev för ett tag sedan att jag bara rider ut på vardagarna eftersom det är så stor skillnad på ”aktiviteten” i skogarna runt Ryhus då och på helgdagar men nu har jag börjat slira lite på det.

Delvis för att Frenchie är mycket mer…ursäkta uttrycket….normal nu (läs: går att rida som vanliga hästar och stannar inte var 20 meter och vägrar att gå…) och delvis för att sommartid brukar innebära färre skogsbesökare även på helgerna pga insekterna.

Just idag mötte vi dock 2 olika sällskap med hund vilket inte var några problem alls eftersom dom hundarna var kopplade och Molly inte går fram till andras hundar.

Och inte bara blev det hundmöten….vid 2 olika tillfällen dök dessutom dovisar upp!

Trots att det vimlar av dovhjortar runt Ryhus har jag faktiskt bara stött på dom i skogen en handfull gånger och aldrig när jag har suttit på Frenchie.

Idag hoppade det plötsligt ut en dovis-mamma med sin unge på den breda grusvägen vi befann oss på och jag tror inte att det var mer än ca 20 meter mellan dom och Molly och sedan var jag och Frenchie kanske ytterligare några meter bakom Molly.

Som tur är gjorde Molly inte ens en ansats till att springa efter dovisarna som kvickt hoppade tillbaka in i snåren och tja…det var det mötet.

Och när vi var nästan hemma hände samma sak igen fast då var det en ensam dovhjort som dök upp på samma vis.

Ingen reaktion den hör gången heller och så ”måste” det ju vara- annars går det inte att rida med en lös hund.

Och ärligt talat har jag de gånger jag galopperat i skogen mer varit rädd för att Vicke skulle bli skrämd av en plötsligt framhoppande dovhjort än att Molly skulle jaga den.

Som en parentes kan jag nämna att just whippet jagar ”med ögonen” så de brukar inte spåra efter vilt som försvinner utan tappar intresset så fort ”bytet” är ur sikte. Och nej, jag menar inte att det är ok att jaga oavsett, jag bara nämner det.

Idag har vi haft middagsgäster och medan det kom x skurar under förmiddagen kunde vi sitta utomhus i sol under hela besöket.

Henrik har utnämnt mig till grillmästare och mitt enkla tips är att låta kolen bli helt grå innan man börjar grilla.

Jag tror detta är det vanligaste felet många gör- har för bråttom med att börja grilla.

Tack vare lite regn igår slapp jag rida på en dammig utebana och kunde fortsätta med några av gårdagens övningar.

Jag ägnade också lite tid åt ”trädgallring” vilket innebar att jag klippte bort en del grenar som var hel eller halvdöda och som jag säkert hade fått rensa bort från gräsmattorna runt stallet vid nästa storm.

Jag är i år inte ens i närheten av förra årets rejäla rensning då jag byggde berget på bilden och att gå runt så här och småpilla med några få grenar är nästan lite roligt.