Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Att det ”finns folk till allt” är ingen nyhet och härom dagen fick jag ytterligare ett exempel på detta:
Ett släkting hade ett obebott hus till salu nyligen och till huset hör en trädgård med bland annat blommor och fruktträd.
En familj som var på husvisning passade på att plocka en bukett med blommor och en annan plockade med sig en påse körsbär !?!?
Observera att detta skedde utan att fråga om lov!?!?
Alltså vad är det med folk!?!
Jag gissar att de som gjorde detta tänkte att ”det bor ändå ingen här” men för det första hör det väl till vanlig hyfs att fråga innan man tar saker från någons trädgård/ egendom och för det andra kunde ju inte dom veta om släktingen redan hade avtalat med någon annan att denne skulle få ta/ köpa/ plocka all frukt eller blommorna?
Är det jag som överreagerar och skulle ni kunna göra något liknande (alltså inte ”i smyg” utan helt öppet) och/ eller om ni hälsar på någon med trädgård?
Kolla vilken skillnad i färg på Frenchie från när jag köpte honom mot nu!
Framför allt i sadelläget är han nästan gul 🙂 !
Jag tror att det är framför allt svett under sadeln som bidrar till blekningsprocsessen sommartid, möjligen i kombination med flugspray?
Vicke hade ibland nästan som en gul vojlock i pälsen medan den lille förblir kolsvart- han rids ju inte.
Dagens pass blev på utebanan och jag red igenom de olika linjerna från programmet jag red igår och försökte att förbättra det jag tyckte brast då. Det blev ju inga byten i uppridningarna idag kan jag säga men det hade jag inte förväntat mig heller 🙂 .
Idag har jag även hunnit med att hämta ytterligare spån och besöka tandhygienisten.
Efter åratal av slarv med mellanrumsborstar, tandtråd och gud vet allt har jag äntligen skärpt mig och fick idag med beröm godkänt 🙂 !
Nyligen läste jag att en person skrev att hen la en halvtimme om dagen på hagmockning.
Jag hajade till och tänkte ”herregud…det motsvarar ju mer än en halv arbetsdag i veckan”!
Och den tiden hade jag ärligt talat inte lagt på just denna syssla.
Vad gäller hagmockning gör jag det men inte dagligen eller enligt något schema utan när jag har tid, känner för det, vädret är lämpligt osv.
När jag sedan funderade vidare så tänkte jag att så som jag resonerar kring bajsplockning resonerar många med att tex städa stallet, damma fönsterkarmar, ta bort spindelnät, tvätta av boxväggar osv.
Och en del gör det i princip endast vid den årliga storstädningen medan jag kan göra detta….tja…flera gånger i veckan ibland. Och inte för att jag lägger en halvtimme om dagen på att tvätta bort diverse fläckar och damm men det blir kanske ändå 5-10 minuter/ dag och utslaget på ett år blir det ju ”lite tid”.
Ja, vi har helt enkelt olika prioriteringar med våra hästar och det gäller ju inte bara frekvensen på hagmockning och fönsterkarmsdammning utan även rykt, persedelvård och t.o.m. ridning.
Detta är gissar jag EN (av en miljon) anledning till att vi med hästar ibland tjafsar med varandra; många tycker att just deras sätt är det bästa/ viktigaste/ mest korrekta och kan inte låta bli att hacka på de som gör annorlunda.
Så har jag själv gjort många gånger genom åren; liksom försökt att övertyga andra om att de borde göra som jag ha ha ha!
Lite skämt och lite allvar men numera försöker jag att dämpa denna lust och har så klart också över tid insett att det finns många vägar som bär till Rom, en del är inte så viktigt som jag en gång trott och att de flesta gör så gott de kan utifrån sina förutsättningar.
Även idag tävlade vi hos Lunds Civila Ryttareförening och red åter en MSV B:1.
Samma hetta, samma obekymrade häst men inte riktigt lika fin känsla inne på banan vilket jag tar på mig.
Jag rider aldrig med sporrar hemma och när jag red upp på medellinjen till den inledande halten tryckte jag på lite för mycket och Frenchie bytte galopp.
Jag kom av mig lite och kom aldrig riktigt in i matchen sen och dessutom upprepade jag samma sak igen till den avslutande halten!?!
Så två uppridningar i galopp med byten i båda….nix…det får man inga extra poäng för utan tvärtom så blev det betyg 4 på båda. Kan ju tillägga att detta aldrig någonsin inträffat på träning….
Lång historia kort blev det inte mycket sämre procent än i fredags men lite andra missar, lite sämre känsla för att jag red sämre.
Nu väntar nya utmaningar eftersom alla tävlingar en tid framöver äger rum utomhus och dessutom ligger så pass långt bort att jag inte ”kan” (läs: orkar) köra dit och ”provrida” även om det ens hade varit möjligt (alla arrangörer har inte öppen bana inför tävlingar).
Jag tänker att jag kan prova att åka någonstans ”på vinst och förlust”; blir det för mycket drama pga att det är utomhus, att det finns saker att glo på eller vad vet jag så får vi återgå till tidigare strategi ett tag- tills vi är ännu mer sammansvetsade.
Med Vicke kände jag mig alltid stensäker på att tex inte ramla av oavsett vad som hände runt honom och där är jag inte riktigt med Frenchie som dessutom är mer känslig.
Och det ÄR ju skillnad på att cruisa runt på min egen utebana eller när jag tränar för Nina (9 av 10 gånger ensam i ridhuset) mot att dela framridning med x hästar som ibland far i luften, rider i vägen för en osv.
Vilodag för Frank och lite mindre vilodag för ägaren som har ryckt upp ytterligare en miljard stånds-plantor i varierande storlek varav några nästan hade utvecklats till buskar.
Nu är hela ytan ovanför ridhuset rensad för den här gången och jag har även tagit lite i hagarna.
Just där har jag inte jättemycket stånds och jag är faktiskt inte jätterädd att hästarna ska äta av dom (de behöver dessutom sätta i sig rejäla mängder för att bli sjuka) eftersom de har godare saker att stoppa i munnen men jag vill ju inte att skiten sprider sig.
Jag har sett hagar som till kanske 30 % består av stånds och där vill jag verkligen inte hamna utan tvärtom få mindre och mindre av denna skitväxt.
Som ni vet har jag ju en pågående utrotning av brännässlor för 3:e sommaren i rad och jag tror inte att jag inbillar mig när jag hävdar att beståndet är rejält decimerat eller till och med helt borta på stora ytor.
Och tur är väl det för hur underbart jag än tycker att det är att bo på en hästgård så skulle jag inte orka ägna hur mycket tid som helst åt att eliminera allt som jag betraktar som fruktansvärd ful och ibland också skadlig växtlighet och hade jag tex inte rensat bort alla brännässlor hade det sett….ursäkta…för djävligt ut här och då hade jag inte trivts.
På bilderna ser ni en av mina vackra medhjälpare som ofta kommer för att bistå med hagmockning!
Härom dagen såg jag ett inlägg på Facebook om att ”Vaccinbussen” befann sig i Genarp, närmaste håla räknat från Ryhus (ca 5 km härifrån).
Och nu fick jag äntligen ”tummen ur” och körde dit för att bli vaccinerad mot TBE.
Jag blev faktiskt ganska uppskrämd redan för över ett år sedan då en vän berättade om en person hen kände som hade blivit bokstavligen dödssjuk pga denna fästingsjukdom men ändå kom jag mig inte för att vaccinera mig förrän det blev så här enkelt.
Vickes anaplasmos har definitivt bidragit till en ökad rädsla för fästingburna sjukdomar och på honom hittade jag aldrig ens en enda!
På Molly tog jag årets första fästing för några dagar sedan men hon brukar inte få ens en handfull per år.
Jag gissar att det beror på att hon verkligen liksom medveten undviker att gå/ springa i högt gräs medan hon med glädje rullar runt på våra gräsmattor.
Hon är sällan inne i hästarnas hagar också så kanske bidrar det till det ringa antalet av dessa verkligen vidriga kryp?
Då var min och Frenchies tävlingsdebut avklarad och den ägde rum på samma klubb där jag red en Pay and ride i söndags.
Så förutsättningarna var bästa möjliga om man bortser från att det var en miljon grader varmt och att Frenchie var svettig redan när jag ledde in honom i stallet från hagen.
Som tur är verkade han helt obrydd över värmen medan det sved i mina ögon av salt från all svett som forsade ner över ansiktet.
Dagens mål var flera och jag uppnådde alla tycker jag:
Jag ville dels kvala till övriga MSV B-klasser för vilket det krävdes över 64% i dagens MSV B:1, dels rida ihop Frenchie bättre än i söndags (mer medelsvår-form än LA-dito kan man säga lite förenklat).
Jag ville så klart också kolla av hur Frenchie beter sig på en riktig tävling och förhoppningsvis förbättra några av söndagens små missar.
Jag hade en jättefin känsla från det att jag satte mig i sadeln och det gjorde också att jag valde att bara rida korta sekvenser och skritta däremellan för att ge Frenchie en positiv upplevelse.
Inne på banan tyckte jag att det kändes mycket bättre än i söndags bortsett från att jag missade sista bytet vilket gjorde att procenten blev 64,6 i stället för 66-67.
Men detta är ett rent ryttarfel (för otydliga hjälper) och Frenchie skötte sig jättebra på alla vis.
Visst sneglade han lite i något hörn och tittade till på ett domarbord på ena långsidan men jag tror faktiskt inte ens att det syntes för den oinvigde.
Jag ger helt enkelt min sötnos högsta betyg idag- det tycker jag att han är värd.
Mig själv ger jag inte riktigt detta betyg men absolut har även jag förbättrat mig på vissa plan.
Och halleluja så genomförde jag hela tävlingen utan att ha glömt något hemma eller gjort någon annan tabbe med vaccinationen eller vad vet jag.
Jag gjorde ju bara en enda start förra året och har förutom den inte tävlat på snart 2 år och ärligt talat märkes det.
Jag fick liksom tänka efter vad det var jag skulle packa med tex för när jag har kört till Pay and ride har jag varken flätat eller haft några tävlingskläder på mig tex.
Eftersom hästvärlden är så liten som jag alltid hävdar att den är dök både en god vän, Marlene med Vickes bästis Leon, upp som skrivare i klassen och min hovslagare kunde förse mig med vatten eftersom han var där för att bistå sin fru på framridningen. Kul att de fick se Frenchie med sadel 🙂 tycker jag!
När någon tex publicerar en bild på ett urgulligt nyfött föl med denna boxvägg som bakgrund är det främst just väggen JAG ser….
Och för övrigt är det det för mig en gåta hur man a) kan stå ut med att ha en så skitig box till sin häst utan att skura den…varje dag om så krävs….och b) hur man kan visa (den bokstavliga) skiten på sociala medier. Urk!
Bilden har jag för övrigt tagit i ett stall där 9 av 10 boxar såg ut så här…..
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer