VM i dressyr har nyligen avslutats och även om jag såg långt ifrån alla starter och ekipage, långt därifrån, räckte det jag såg för att jag ska anse att kvalitén på hästarna, ryttarnas sits, harmonin mm bara blir bättre och bättre över lag.
Det finns så klart sämre ryttare/ ridning men jag tycker ändå att det inte går att jämföra dagens ekipage över lag med de för….säg 50 år sedan.
Så nej, allt var inte bättre förr enligt mig i alla fall.
Nu är ju smaken som baken och oavsett vad just JAG tycker så har det, framför allt med sociala mediers inträde på arenan blivit ganska vanligt med dessa läkarryttare som har såååå mycket åsikter om de som tävlar.
Och absolut kan man själv rida som en potta men ÄNDÅ ha tillräcklig kunskap att ”göra ner” andra men jag måste ändå fråga ”varför”?
Mår man som ”Bush-Birgitta” som rider på LA-nivå så bra av att få diskutera proffsens fel och brister att man måste skapa trådar på sociala medier?
Läste nyligen en kommentar där någon ansåg att Charlotte Fry, nykorad världsmästare ”gräver med sporrarna” när hon vinner VM?!?!
Ursäkta….tror inte skribenten att hästen hade fått SÅR i sidorna av sådan ridning och blivit utblåst?
Nä…sluta med detta trista hackande (observera ordvitsen) och fokusera på ER EGEN utveckling i stället.
Jag kan ju nämna att flera av de som kom för att provrida Vicke, dvs en högt utbildad häst med en hyfsat hög prislapp, knappt orkade trava ett varv på banan utan att flåsa, klänga och behöva bryta av?!?! Vad är DET???
Och som en mer insatt person än läktarryttarna sa till mig när vi diskuterade VM så hade de flesta av oss amatörer inte ens klarat av att sitta kvar på dessa högexplosiva och reaktiva hästar; än mindre kunnat rida dom alls och definitivt inte på en tävlingsarena med allt vad det innebär.
Sedan menar jag verkligen inte att ”vi” ska hylla all ridning vi ser okritiskt bara för att vi själva rider sämre och tex rollkür-debatten för x år sedan var viktig men det får ju ändå vara någon måtta på detalj-gnällandet vilket jag tycker nedan kommentar jag läste på fejjan summerar perfekt:
Problemet med amatörer/läktarryttare/soffryttare är att man så gärna dyker ner på små detaljer att kritisera i stället för att se de stora förtjänsterna, och kräver 100 % perfekthet i allt.
Det har ingen hittills uppnått, även om Charlotte Dujardin och Valegro var bra nära, och det lär nog ingen heller uppnå, det gäller två levande varelser som i ett givet ögonblick ska prestera på topp. Att plocka isär och ”se detaljer som hade gjort dessa ryttare ett snäpp bättre” är i teorin inte svårt, men knappast en uppgift för åskådare som inte har en aning om hur det är att sitta på ett krutpaket på en enorm arena i ett mästerskap inför 10 000-tals upprymda åskådare. Och sannolikt aldrig varit i närheten av 100 % perfekthet själva. Först grunderna, sedan kan man börja slipa på detaljerna, innan dess finns det ingen anledning ”försöka se och förstå” detaljer som i det stora hela är helt oväsentliga. Se förtjänsterna, ha det som målbild, och överlämna kritiserandet av de små detaljerna för extra finslipning till ryttarens team.
Senaste kommentarer