Månadsarkiv: augusti 2022

Måndag- sommarprogram och en ny port

Bra början på veckan med träning för Nina.

Idag provade vi lite linjer ur MSV B:5-programmet som jag har ridit flera gånger med Vicke och hoppas få rida med Frenchie inom en inte allt för avlägsen framtid.

Väl hemma bänkade jag mig för ovanlighetens skull framför radion för att höra Carl Hedins sommarprogram.

Jag tycker ju att Carl i mångt är en fantastisk ambassadör för dressyren även om han ibland gör lite dumdristiga saker till häst.

Men hans enorma kärlek till djuren, att han är väldigt noga med positiv förstärkning, låter sina hästar gå i gräshage och ofta tillsammans, hans väldigt varierade ridning…allt det är exakt det som det behöver visas mer av på sociala medier som inspiration och som motpol till de ryttare som glatt visar hur deras hästar går i små grusrutor några få timmar per dag 365 dagar om året. Hästar som aldrig får äta gräs annat än om de handbetas någon minut här och där och som i princip bara rids i ridhus alla dagar i veckan. Det är inte sådant jag tycker ska promotas alls.

Sommarprogrammet då?

Det var jättebra och hade för min del kunnat pågå i flera timmar till även om musiken inte alls var i min smak.

Dagens bilder visar min gamla och nya port till lösdriften där jag bland annat förvarar mitt stråfoder och delar av halmen.

Det kanske inte syns på den översta bilden men hela porten svajade när man öppnade den och jag var rädd att den skulle blåsa itu varje gång det stormade.

Den nya porten är en aning rejälare och med en helt annan låsanordning och helt enkelt jättefin!

Bortkastat köp

När jag provred Frenchie passade jag så klart på att ställa ”tusen frågor” till hans dåvarande ägare och alla svar indikerade att gossen var guds gåva till mänskligheten 🙂 .

Det tycker så klart ”alla” djurägare om just sitt djur så till slut frågade jag om inte Frenchie hade i vart fall NÅGON brist.

Det har tex Vicke som är livrädd för vattenspridare för att ta ett exempel.

Nåväl…Frenchies ägare medgav att han inte tyckte om att bli skodd utan kunde bli orolig även om det gick att genomföra utan något jättedrama.

Jag, som platoniskt älskar min hovslagare och verkligen vill behålla honom till varje pris insåg att det var lika bra att agera proaktivt så jag köpte slickstenen på bild redan innan den första skoningen- för att vara redo!

Men vet ni….stenen är fortfarande orörd och lär nog så förbli!

Frenchie har stått som en staty från den första minuten han träffade Markus och att han skulle känna minsta obehag av att bli skodd känns i dagsläget som fullständigt osannolikt.

Inget jag beklagar så klart och hundringen jag gav för slickstenen är jag gärna utan med detta fina resultat!

Och hans förra ägare fick nyligen följande meddelande av mig :

Remember when I asked you if Frenchie had any flaws at all and you told me he didn’t like the farrier?

Nothing could be more far from the truth right now but you forgot to tell me that he loves to find the dirtiest spot in the field and roll around, looking almost to spite me!

That’s something I could absolutely be without but since he is perfect in every other way he’s forgiven!