Nyligen la klockan jag har haft i stallet av; den hade då hängt med i många år, först i Henkes dåvarande kök och därefter i mitt dockhus.
Jag har inte prioriterat att åka och köpa en ny även om det har varit ganska irriterande att vara utan klocka men när jag var på ett köpcentrum i ett annat ärende igår kom jag på att jag kunde gå in på Dollarstore och titta efter en klocka.
Sagt och gjort; jag gick in i affären, började leta men kunde inte hitta några klockor.
Såg en anställd; en kille runt 25 gissar jag.
Jag: ursäkta ….var har ni väggur någonstans?
Anställd: det vet jag inte vad det är för något!
Jag: ja, alltså en vägg-klocka. En sådan som hänger på väggen!
Min fråga till er läsare:
Är det bara jag som tycker att det är väldigt konstigt att en vuxen människa inte vet vad ett väggur är !?!?
Inte alls förvånad…. 🙂 🙂 🙂
Var han av svensk etnicitet var det lite märkligt, ja. Annars är det ju inte ett så vanligt förekommande ord att människor som har annat modersmål använder det och vet vad det är. I skolan använder vi nog begreppet ”klocka”, vilket andraspråksinlärare lär sig, men det fysiska vägguret finns ju i varenda klassrum. Ordet ur, som synonym till klocka, kan jag tänka mig är på väg bort ur språket, eller?
Han föreföll att vara etniskt svensk ja.
Och extra konstigt att jobba i en affär som säljer lite allt möjligt, och även enstaka väggur, att inte veta vad det är?
Kände mig som en dinosaurie igår när jag nämnde Elsa Beskow och hennes sagor. Fick till svar att henne har jag aldrig hört talas om
Alltså även om man inte har hört ordet så borde man kunna sätta ihop VÄGG och UR eller? Kanske hade han aldrig hört ordet UR heller..
Jag är tyvärr inte så förvånad. Många har väldigt fattiga ordförråd. Det är bara att titta på högskoleprovets orddel varje vår och höst-med enstaka undantag är det helt vanliga ord men ändå har många yngre jättesvårt med just den delen av provet.
Som lärare.. kan jag dessvärre bekräfta. Helt galet lågt ordförråd hos majoriteten av barn som börjar skolan ”nu för tiden”. Såklart än mer om man inte har svensk bakgrund, men även ”helsvenska”.. Många läser inte för och med sina barn längre, tittar inte ens på tv program tillsammans. Nästan ingen familj har dagstidning. (Och frågan om de ens läser nyheter digitalt.. det blir nog mest korta rubriker..).
I min förra lågstadieklass fick vi helt enkelt ner på nivån och prata om tex ”vad finns i köket” etc.. Inte bara säga ”den där … röraren… Hmmm menar du visp eller slev? Etc etc. Så jag är inte förvånad. Tyvärr. Sen kan de säkert en massa annat.. från tic toc och youtube osv. Men bildning i landet Sverige sjunker.. det är konstaterat.
Nej, jag är inte heller förvånad av just de anledningar du nämner.
Positivt är att engelsk-kunskaperna verkar vida större idag än när jag var barn och det har ju också sin förklaring.