Sitter och läser detta intressanta inlägg på Facebook:
Att tänka lite privat numera när man tävlar, det är visst ett minne blott.
Vem som helst kan gå in på Equipe och se tävlingsresultat. Går ju till och med att se exakta poängen när man tävlar dressyr. Går har jag fått lära mig att lägga in ”följa” häst eller ryttare, då får man till och med ett ”pling” i mobilen när just den hästen/ryttaren gör något på Equipe.
Om man inte vill annonsera ut för alla hur det gick på en tävling då? Om man är en sådan som har prestationsångest och vill ”tala tyst” om de tävlingsresultat man inte är nöjd med, kanske till och med skäms över? Det är ju så herrans petigt med den personliga integriteten annars, varför inte när man tävlar i hästsammanhang?
Jag som alltid har (för) höga krav på min prestation och kan älta ett misslyckande på tävlingsbanan LÄNGE nämner inte dåliga resultat om någon frågar. Men numera behöver de ju inte fråga, bara att titta på Equipe. Jag kommer inte kliva upp i klasserna förrän jag i stort sett bara har blågula rosetter med mig hem på grund av att mina resultat basuneras ut till hela ridsportsverige…
Detta är en komplex fråga tycker jag, ffa nu när antalet tävlande i dressyr ständigt dalar.
Jag antar att en majoritet ändå önskar att det ska finnas tillfällen ATT tävla och att det är roligare och mer sporrande/ intressant om det är mer än 3-9 startande, så som det numera absolut kan se ut.
Jag tror att EN av många anledningar till att tävlandet minskat är att vissa tappar sugen pga överkvalificerade ekipage.
Är det 5 startande och 2 av dom är sådana som ”inte kommer att gå upp i klasserna förrän de har x blågula rosetter” tycker en del inte att det är lönt att starta som klassutfyllnad.
Många vill nog trots allt ha en i alla fall i teorin rimlig chans att placera sig.
Så ovan resonemang kan potentiellt innebära att det snart inte finns så många/ några att tävla mot?
Så länge uppklassningssystemet är nästan obefintligt kan man så klart tävla hur låga klasser som helst, även med massa blågula rosetter i bagaget.
Och där är man helt klart olika.
JAG hade tyckt att det var pinsamt att rida klasser där jag gång på gång vinner; lite som att stjäla godis från småbarn, ffa om det var de lättaste klasserna. Men som sagt resonerar man otroligt olika i dessa fall och det ÄR ju upp till en själv.
Och vad gäller att ”vem som helst” kan se ens resultat tror JAG att det bara är att gilla läget om man väljer att tävla.
Vill man inte att andra ska se hur man (miss)lyckas i olika klasser kan man rida Pay and ride; det är nog den lösningen som blir enklast tänker jag.
För övrigt börjar denna diskussion kännas lite ”typiskt landet lagom”!?!
Vi ryttare vill att det vi sysslar med ska kallas SPORT men ingen ska få se våra resultat !?!
Det påminner lite om att ingen ska få sticka ut, alla ska vara vinnare och dylikt som man ibland tutar i barn.
Numera ska ju så många som möjligt få rosett när de tävlar; helst bara om de lyckas genomföra programmet och annars bara de uppnår en viss procent!
Alltså vi diskuterat TÄVLING så det hör man väl på själva ordet vad det är för något.
Passar inte konceptet så finns det andra alternativ.
Vi ska idag vara tacksamma att det ens finns arrangörer kvar som vill befatta sig med detta ideella arbete som många gånger är tidskrävande och otacksamt och att som vuxna tycka att ditten och datten borde vara vår rättighet…nä…lägg ner!
Och som en annan klok läsare av ovan diskussion skrev är det viktigt att bedömningarna är öppna och transparenta, för alla deltagare, så man kan se hur det har bedömts, hemliga bedömningar skulle nog väcka misstänksamhet och få mycket kritik!
Minns jag fel när jag har för mig att det förr kom små häften eller kataloger med resultat?En efter varje säsong eller nåt? Eller har jag inbillat mig det? Hur som helst så tycker jag att man får räkna med det när man väljer att tävla, dina resultat syns, folk ser dig rida på tävlingen osv. Vill man inte det så är det nog bättre att avstå eller så får man lära sig att hantera sin prestationsångest. Att bli bedömd och granskad är ju en mkt stor del i att tävla, annars finns ju som du skrev PoR om man inte vill att ens siffror ska synas.
Instämmer som så ofta i allt du skriver och ja, det gavs ut en årsbok från ridsportförbundet förut där resultat redovisades.
Man kunde även läsa vissa resultat i månadsböckerna med propositioner som i alla fall Skånes ridsportförbund gav ut.
Den totala poängen har ju alltid varit offentlig och vem som helst kan ju ungefär räkna ut vad ryttaren måste ha fått i snitt på varje moment då.
Det som jag kanske inte skulle tycka behöver vara offentligt är domarens kommentarer, men det antar jag också att de inte är?
Det är ju tråkigt om man skall behöva må rent dåligt av sin hobby men kanske borde man då ta hjälp av en coach för att hantera sin prestationsångest snarare än att be att få tävla ”i smyg” mer eller mindre…
Exakt!
Och nej, domarens kommentarer syns ej.
Jag tycker det är bra att man kan se resultat och poäng på Equipe – iallafall om det är en häst som man eventuellt kommer sälja. Det finns tyvärr de som säljer hästar som är oärliga och som antingen överdriver hästens utbildningsnivå eller rent av ljuger. Eftersom priset på hästar har ökat de senaste åren, och många begär ändå rätt mycket pengar för sina hästar, och då vill man som köpare kunna se att säljaren har belägg för det som säljaren säger att hästen kan. Exempelvis om jag vill ha en häst som är klar för MSVA dressyr vill jag åtminstone att hästen är kvalad till MSVA och inte bara utbildad till nivån. Att tävla är en sak som även hästen måste få lov att träna på.
Andra sidan av Equipe är att en del avstår från att tävla pga att de inte vill att sämre resultat ska synas för allmänheten – ifall man har tänkt sälja hästen i framtiden. Men å andra sidan, ska man tävla får man ha i åtanke att man kan misslyckas, och det är helt okej. Man kan inte prestera på topp hela tiden.
Om man mår dåligt av att resultaten är offentliga får man nog ta professionell hjälp för att hantera sin egen ångest – istället för att skylla på Equipe. Att resultaten syns på Equipe är knappast en nyhet. Man har kunnat se resultat där de senaste 15 åren.