Ni som läst bloggen i x år vet att jag är väldigt intresserad av ekonomi, att leva billigt, återbruka osv.
Jag fattar att en del gör sig lite lustiga över detta och det bjuder jag gärna på- jag tycker ju att jag är den smarta 🙂 .
Och de senaste månadernas massmediala hot om kärvare tider på alla möjliga fronter har fått mig att fundera över om jag själv kan spara ännu mer/ bättre och hur andra kommer att göra?
Kommer vi i vinter att gå runt i mörker när det skymmer även i städerna?
Vilka fritidsaktiviteter kommer att få stryka på foten?
Kommer det att löna sig för olika ridklubbar att anordna dressyrtävlingar?
Hur mycket dyrare kommer det att bli att handla mat och att äta ute?
Kommer husägare att hänga filtar för fönsterna och ha svinkallt inomhus för att spara energi?
Kommer man att kunna göra klipp på bostads och bilmarknaden för att en del inte har råd att behålla varken det ena eller andra?
Dessa och många frågor får väl tiden utvisa utfallet av men det känns onekligen olustigt tycker jag även om jag personligen är van att leva ekonomiskt och klokt.
Men de som inte har lärt sig detta?
De som pga okunskap handlar dyrt, skuldsätter sig med ockerräntor?
Redan för en hel del år sedan förstod jag inte hur par där båda hade helt vanliga jobb vågade köpa/ bygga hus för + 5 miljoner och frågan är hur de kommer att klara både räntehöjningar och dyrare el?
Jag tror också att en del kommer att bli en ren klassfråga; de som fortsatt har råd att elda för kråkorna, äta flott och resa.
Kommer man ens att våga skylta med detta?
Jag tycker redan att en del försöker skuldbelägga de som reser utomlands och kallar oss miljöbovar och jag vet inte allt och frågan är hur mycket mer som kommer att falla i den kategorin när en del knappt har råd med det allra mest nödvändiga?
Ja, det finns alltid dem som vill köra ner sin egen övertygelse i halsen på andra. Är det inte lchf så är det flyg, bilåkning eller socker. Säkert gör jag själv det också.
Det är inte bra att flyga, nej. Men det är också så att många länder lever på turister och utan dem, vad ska landet göra? Få dålig ekonomi och inte kunna ägna sig åt SITT miljöarbete? Därmed inte sagt att man ägnar sig åt välgörenhet när man åker på semester, men allt är inte renodlat svart eller vitt.
Jag har ju börjat handla på Lidl, för att jag är snål, men nu såg jag en undersökning att de har smyghöjt priserna. I samma undersökning (från juli dock) var Willys och Lidl billigast, sedan Ica Maxi, Stora Coop och sist CityGross. Men med lokala avvikelser. Det blir intressant senare att se om butikernas prishöjningar är motiverade, eller om de till viss del tar chansen eftersom ”alla andra gör det”.
Det suger dock att det redan nu är uttalat att lönerna inte kommer att hänga med i inflationstakten. Känns som det ger arbetsgivarna redan nu ursäkter att hålla nere lönepåslagen.
Ja, jag tror att det blir några år av kärvare tider, men vi som varit med ett tag vet att dessa kommer och går. På 90-talet fick folk sälja sina hus också, för att de inte hade råd. Sedan kom några goda år osv. Så det gäller att försöka göra sitt för att kunna stå ut och klara det. Och så klart samtidigt ta hand om miljön, även om det framförallt behöver komma igång i vissa andra länder. I jämförelse med dem spelar det inte det minsta roll om Birgitta Jacobsson, eller jag, flyger till Cypern en gång om året. Men det är väl alltid bra att tänka efter om saker är värt det. Men om en semesterresa innebär psykiskt- och fysiskt välbefinnande så att man istället orkar hålla fanan högt vad gäller andra saker, som att dra ner plast- och köttkonsumtion, inte slentrianshoppa kläder osv så är det ju ändå värt det.
Vad gäller restauranger TROR jag att de kommer att höja lite, men höjer de mycket kommer de inte att få några kunder och då får de slå igen istället, så tror att det ändå blir modest. Men jag kan så klart ha fel.
Värme, el, bensin och mat tror jag blir de stora problemen i några år framöver. Det andra kommer ändå att rulla på, folk vill ha en solsemester, äta en pizza och köpa en bra jacka.
Är dock orolig för hur låginkomsttagare ska klara det, och då ensamstående kvinnor (främst) morsor, pensionärer och kvinnor i kvinnofälla som vill lämna sina karlar, speciellt de som har karlar med missbruk eller som inte är snälla och som pga ekonomin inte kommer iväg.
Instämmer i vartenda ord i princip. Så känner, tror och resonerar jag också.
Och ja, en del kommer säkert att höja sina priser ”bara för att” och nej varken våra löner eller milersättningen kommer att kompensera de flesta av oss tillnärmelsevis.
Denna fundering, är det sann oro för gemene man eller är det missunnsamhet?
att köpa fastighet för oavsett belopp är ju inte förenat med att man måste maxa sina lån.
De är inget ovanligt att man har en insats från tidigare fastighetsaffärer.
När vi köpte våran gård i skåne sålde vi samtliga av ett par fastigheter i sthlm.
Visst har vi en del lån o så, men månadskostnader är lägre än när vi bodde i bostadsrätt och hade ridhästarna inackorderade.
Är inte säker på att jag förstått din fråga korrekt men om du undrar om JAG är missunnsam så är jag det definitivt inte.
Dels äger min man en stor, mycket fin bostadsrätt så vi sitter verkligen inte i sjön och dels är Ryhus mitt absoluta drömboende så jag har ingen anledning att vara missunnsam när jag själv lever i paradiset.
Däremot har du och jag kanske olika syn på och erfarenheter av bostadslån, jag som varande socialsekreterare som i många år arbetat med människor som behövt ekonomiskt bistånd och du som enligt dig själv har haft fastighet(er) och kommer från Stockholmstrakten om jag inte missminner mig.
Jag har redan innan dagens ”kris” sett hur massor av människor satt sig själva och sin familj i mycket tråkig ekonomisk belägenhet pga en omedveten önskan att leva över sina tillgångar. I x år gick det bra pga de extremt låga räntorna- nu kommer benen att slås undan på en hel del förutspår jag.
Då tolkar jag de som sann oro eftersom de är de du jobbar med och berör på daglig basis!
Ja, livet är orättvist och det är bara att hacka i sig. Har vänner som kunnat göra bostadskarriärer genom att föräldrarna etc gick in och hjälpte med köp av första ettan och sedan har det rullat på. Så nu sitter många på hus i tiomiljonersklassen (ja, det låter flådigt, men är en ordinär 50-talsvilla i ett bättre område i Stockholm). Mina föräldrar hade nog inte en tanke på bosparande, eller möjlighet för den delen, men jag har haft tur att alltid hitta hyresrätter. Vid 46 års ålder har jag köpt min första bostadsrätt, betalar drygt 3000 för lån på 1,7 (halva lägenhetens värde), ska bli spännande att se vad det blir nu. Den har billig hyra, så jag räknar med att fixa det.
Men för att knyta ihop säcken: jag bosparar åt min son, för det verkar vara det som är tryggast för hans framtid. De som har gjort bostadskarriär har gjort det bra, vi andra får kämpa och sedan är det många som aldrig ens får chansen till eget boende.
Instämmer i allt, igen.
Det är få saker jag ångrar i livet med facit i hand men en är att jag inte insåg det bokstavliga värdet i att äga sin bostad.
Jag har alltid varit jättenöjd i mina hyreslägenheter men hade tex vid en lågkonjunktur chans att köpa en bostadsrätt för några tusen (3.000 om jag minns rätt).
Den låg inte i någon ”fint” område osv men oaktat vad hade jag kunnat tjäna massor om jag köpt den och sålt x år senare.
När det väl blev dags för mig och min fd man att köpa hus hade vi NOLL kronor i kontantinsats men räddades av att huset var mycket billigt.
Han tog senare över lånet (när vi skildes) och kan nu sälja huset för x miljoner mer än vad vi gav (1,2).
Inte lönt att vara bitter….jag fick trots allt en både bättre man och mitt drömboende här. Men visst…någon mille på banken hade inte gjort ont.
Jag tycker det är skillnad mellan de som behöver/redan tidigare kanske behövt ekonomiskt bistånd och som redan innan dagens extrema situation hamnat i ’lyxfällan’
och alla de vanliga mellanklass personer/familjer som nu får ekonomiska problem pga att alla kostnader skenar samtidigt. Det gäller även skötsamma människor med hyfsad ekonomi men där det totalt sett blir för höga omkostnader i år.
Jag har aldrig i hela mitt liv behövt fundera på vad saker kostar men även jag ser en tuff vinter komma framförallt pga elkostnaderna. Bor ensam som sjukpensionär i stor villa.
Har redan börjat dra in på det mesta som går.
Tror nästan alla utom de allra rikaste måste tänka sig för nu.
Jo, jag tror också den stora majoriteten måste tänka sig för rejält och det känns i många fall väldigt oförskyllt och orättvist.
Jag som är en riktig ångestboll tycker många verkar alldeles för lite oroade över ekonomin och framför allt världsläget generellt.
Jag vill återigen peka på att jag tror att majoriteten av den VANLIGA svenska befolkningen kommer få det tufft. Och då menar jag alla ’vanliga’ hårt arbetande människor med en ganska normal situation.
Från dessa undantar jag alla redan tidigare socialbidragsfall eller deltagare i ’lyxfällan’.
För övrigt ett av mina absoluta favoritprogram. Trots att jag annars knappt ser på tv. Kan inte sluta fascinera mig över alla dessa IDIOTER !!!
Dessa människor har ofta varken bostadslån (räntor), bil(bensinkostnader) eller hus att värma upp(elkostnader).
De har själva förstört sin ekonomi redan under goda tider och deras matkostnader och övervikt upphör aldrig att förvåna mig. De fattiga med mest övervikt har ofta enorma matkostnader då de lever på massa skräp och energidryck.
Dessa bryr jag mig inte alls om. Tvärtom!
Ej heller den rika oberoende överklassen.
NEJ- Jag tänker på alla ’normala’ vanliga människor som är hårt arbetande och i någon slags normal/mellanklass. De är faktiskt övervägande delen av Sveriges befolkning.
Och där tror jag de flesta kommer känna av detta NYA.
Men hur kan du säga så? Du har ingen aning om dessa människors historia eller livssituation utöver det som kablas ut i TV. Idioter är väl mer empatilösa människor som du!
Nät det gäller just skuldsättning och bolån och den delen av landet där jag bor (Stockholm) så kan man förstås oroas över skuldsättningsgrad kontra inkomst men som vice riksbankschefen och VDn för stort svenskt fastighetsbolag konstaterade igår på fastighetsbranschens årliga mässa här i Sthlm så är det inte ett frivilligt val för de flesta i Stockholmsområdet då det i princip inte finns något alternativ till att köpa sitt boende. Så att politiker och banker ojar sig över detta blir lite konstigt. What’s new liksom? Som markpriser och byggkostnaderna ser ut och utvecklas (inte minst nu) är det svårt att bygga hyresrätter som går runt. Och många av de hyresrätter som allmännyttan tidigare ägt är utsålda efter politiska beslut och numera bostadsrätter. Sen handlar det såklart om att inte köpa onödigt dyrt osv men som ung utan föräldrar som kan hjälpa till med kontantinsats o dyl är det sannerligen inte lätt.
Jag är väldigt fascinerad över att detta kommer som en chock för många. Jag kanske har ett sjätte sinne, men jag anade när börsen skulle ”krascha”, så sålde av typ allt innan och har nu guldläge i att handla på ”rea”. Jag förstod att räntan skulle tokhöjas, så tidigt i våras band vi våra räntor lågt i många år framöver, men vi vet att vi även skulle klara 10% bolåneränta. Jag tror att detta som sker är nyttigt, för folk överlag är jäkligt bortskämda och lever över sina tillgångar.
Ja många kommer att få sig en dyrköpt läxa.
Vet att en hel del passat på att överkonsumera pga låga räntor och får hoppas för deras skull att de lade undan pengar i stället. Men det är ju det de flesta inte gör.
Att tex köpa häst med lån som vissa gör skulle jag personligen inte våga; väldigt dyra pengar att ha som skuld om något händer djuret och det är ju verkligen en sårbar ”investering”.
Låter helt vansinnigt. Jag är så allergisk mot att ta lån, så det övergår mitt förstånd att många tar så lätt på det. (Bolån och csn är det enda jag personligen är bekväm med.)
Den skillnad i vårt liv nu är att vi ökat på ammorteringen rejält, plus att vi tänkt att spara så mycket vi bara kan med tanke på köpläget på börsen. Elmässigt skulle vi aldrig orka hålla på som vissa gör med att hänga saker över fönster etc, men vi försöker såklart att inte slösa med den.
Instämmer i varje ord!