Jag läser ett inlägg där en ryttare jämför hur många på ett helt annat sätt hyllar hästar som lyckas på tävlingsbanan vs de som exempelvis är väldigt snälla hästar att rida ut.

Man kan ju ha antingen den ena sorten eller den andra och så klart även en häst som är med på allt och fungerar till allt vad dess ryttare önskar och satsar på.

Jag tycker att det är viktigt att fråga sig själv vad man vill med sin ridning och fokusera på det.

För vissa är tävlande inte viktigt alls eller så är det ”halv-viktigt” eller mycket viktigt.

Och jag tror på att man måste TRÄNA mycket på det som är viktigt OCH ha en häst som tycker om/ trivs med/ lätt accepterar det specifik ryttare vill- annars blir det för svårt och tråkigt och ibland också farligt.

Av denna anledning har jag sålt vissa hästar eftersom det för MIG varit viktigt att tävla med bra resultat medan x häst på olika vis signalerat att den ej trivts med denna uppgift. Och jag har ej varit skicklig nog att bryta/ ändra denna ovilja och då blivit ledsen och tappat lusten vilket inte känts rätt för varken mig eller hästen.

Ju skickligare en ryttare är desto mer kan den förmå hästen att göra det den egentligen inte trivs med, framför allt på lägre nivå men så skickliga är sällan hobbyryttare och proffsen sållar bort dessa hästar.

För övrigt anser jag att det är lättare att lära en häst att vara en snäll/ bra uteridningshäst än en dito tävlingshäst.

Dels rider man oftast mer kravlöst ute och ffa har man helt andra möjligheter att introducera detta pedagogiskt för en häst.

Man kan börja rida ut med sällskap tex, skritta ut mycket osv medan det vid tävling är ”skarpt läge” direkt. Hade man fått börja tävla med annan häst inne på banan eller rida hela programmet i skritt hade fler hästar vant sig vid tävlingsmomentet lättare. Därmed inte sagt att de hade kunnat gå hur höga klasser som helst då detta mycket beror på ryttarens skicklighet eller motsatsen. Det är (så klart) därför samma häst kan prestera mycket olika med olika ryttare.

Avslutningsvis vet jag av erfarenhet att det ibland är mycket lättare att som utifrånbetraktare, framför allt om man är skicklig nog, veta vad som är det bästa för ANDRA ryttare som inte är 100% nöjda med sitt hästägande.

För att ta ett exempel ur mitt eget hästliv sa tre olika tränare tex åt mig att sälja Archie innan jag ”gav med mig” och det tog 3 år.

Själv kan man både bli hemmablind och/ eller envis in absurdum för att man vill visa sig själv/ omgivningen att ”det går” och det är ibland bra och ibland bara dumt, farligt, ledsamt och att förlänga en ”plåga”.