Fina hästar på tävling

Under årets tävlingar har jag noterat en grej i nästan alla klasser jag ridit (MSV B);  mängden suuuuperfina hästar.

Jag minns hur det var när jag började tävla dressyr….om inte på stenåldern så för ca 35 år sedan.

Jag hade en väldigt vacker och ståtlig (172 cm…som var stort på den tiden….) häst (Heron) och det var inte så där jätteofta jag såg hästar i mina klasser som jag liksom tänkte ”wow…vilken häst” eller ”åhhh…den där hästen skulle man ha”.

Idag har jag enligt mig själv i alla fall en både söt, vacker och tja…allmänt fin och för dressyr lämplig häst men nu består i princip alla klasser jag deltagit i av hur många hästar som helst som jag tycker är finare än Frenchie!!!

Och det handlar som sagt inte det minsta om att jag tycker att min egen häst är ful/ dålig osv utan att de andra bara ÄR ännu finare.

Dessa hästar är både av superfin modell; långbenta, högresta, välmusklade osv och de rör sig dessutom korrekt, flott, stort, med ett bra register osv.

När jag diskuterade detta med en annan dressyrryttare var vi överens om en av anledningarna till ovan är avelns utveckling dvs att hästar generellt har utvecklats till det bättre vilket ju egentligen är ganska självklart om man bedriver en målmedveten avel.

Den andra ryttaren anförde att det här med ”finare hästar på tävling” även kan bero på att bara de med just de ”fina hästarna” tävlar numera och att det är därför klasserna i alla fall i Skåne är så små.

Jag kan varken säga bu eller bä om just detta då jag inte känner så många av de som tävlar dressyr just nu och tex inte har en aning om vad deras hästar kostat i inköp osv men om teorin stämmer känns det som att det jag själv fruktat och skrivit om flera gånger kommer att bli verklighet; att dressyrtävlande för hobbyryttare går mot sin egen grav

16 kommentarer Skriv kommentar

  1. Nina Bliding

    Vilken tråkig utveckling isf. Vet inte om det är en så klockren jämförelse, men som tävlingsledare (inom hundkapplöpning) så är jag noga med att bjuda in till fina/trevliga lopp oavsett klass. Det bidrar till, hoppas jag, att alla som vill anmäler sin/sina hundar till tävling, oavsett klass på hunden/hundarna (klass=hur snabb hunden är). Utan bredd, ingen elit, det känner vi alla till som sysslar med någon form av tävlingsverksamhet

    Svara
  2. Anna

    Detta har ju varit uppe till diskussion på bloggen förut men kanske skulle det vara uppdelat i ”hobbyryttare” och ”proffs” på något sätt eller i olika serier. Även om just hästmaterialet egentligen inte beror på ryttarens status, men det är väl kanske troligare att en proffsryttare sitter på en miljonhäst än att en hobbyryttare gör det… Som det är nu tror jag att en del hobbyryttare vänder sig mot andra discipliner som WE.

    Svara
    • Birgitta

      Jag VET att en del som tidigare ridit dressyr gått över till WE. Tyvärr kan jag bara inte förlika mig med denna gren av anledningar jag inte vill gå in på här så för min egen del är det uteslutet även om vissa av mina tidigare hästar säkert hade hävdar sig väl där.

      Svara
      • Birgitta

        Måste tyvärr instämma, i alla fall här i Skåne.

        Även i lätta klasser är det ofta 1-5 startande; helt galet!

        Kan som en parentes nämna att man som köpare som vill kolla upp häst i Equipe inför eventuellt köp verkligen bör titta på hur många startande det varit i hästens klasser.

        Tittar man på tex Frenchie i Equipe står det att han varit 2,3,4:a i nästan alla klasser….inte lika bra svit om man vet att många av klasserna knappt innehållit fler startande….

        Svara
  3. Elizabeth Torrisi

    Det borde bli som i en del andra länder att det finns handicap system eller olika ryttarkategorier. Då skulle hobbyryttare ha en fair chans mot proffsen. Proffsen går ju ändå vidare till större sammanhang så det hade gynnat hobbyryttare att vilja tävla.

    Svara
    • Birgitta

      Men vad säger du Elizabeth, som också tävlar på min nivå? Tycker du också att du ser många superfina hästar och att kvalitén ökat eller är du mer van vid detta eftersom du står på en ”fin anläggning” ?

      Svara
      • Elizabeth Torrisi

        Kvalitén har ökat betydligt tycker jag. Man ser sällan hästar med otillräckliga gångarter. Jag är ju lite gnällig med vilka tävlingar jag åker på och det kan ju vara samma anledning som jag ser bättre hästar? Hästarna där jag står får jag nöja sig med att drömma om men det är ju en annan fråga.

        Svara
  4. Anna Svemark

    Tänker också det har med hästarnas pris. Bara det att ge +100.000 för en Lätt klass (msv c) häst. Så kan man hellre köpa en bättre version om man verkligen vill tävla.

    Här i Danmark har utvecklingen verkligen delat läger, antingen tävlar du på en bra häst eller så köper man en annan ras, tex. Islänning för att ha det kul med. (Det finns helt säkert dem som tävlar där också)
    Även aveln på andra raser. Tex. Fjordingar, här är det många som har bättre galopp och skritt än väldigt många halvblod. Så jag tror på en kombination av avel samt större omkostnader gör att folk väljer att köpa bättre när man väl väljer att finansiera sin häst på något sätt.

    Svara
  5. Smurfan

    Jag har inget vetenskapligt belägg alls för följande teori, (utgår bara i från vad jag ser och hör), men där jag bor i mellansverige sitter ALLA på ”fina” ponnyer/hästar. Med ”fin” menar jag här stam, exteriör, gångarter, hoppförmåga osv.

    Anledning? Buskaveln har försvunnit. Den började tunnas ut när kravet på pass kom = inte lönande längre att ”avla” på barnens avlagda gamla sto. Sen har mer och mer krav kommit från myndigheter, plus att många buskavlare blev gamla. Ingen har tagit över, utan ska du ha framför allt en ponny finns det bara seriösa stuterier att köpa från. Därför har standarden även på de ”sämsta” ökat.

    Visst finns det lite udda fåglar här och där, typ okända importer från Baltikum, en och annan tinker köpt på marknad i Irland, men dom hästarna verkar aldrig hamna ute på tävlingsbanan utan blir på sin höjd skogsmullar.

    Svara
  6. Johannes

    Vad som saknas idag är trevliga hobbyhästar för den glada amatören.
    Halvbloden är idag mer elastiska och känsliga, vilket proffsen vill ha och kan hantera.

    Hästarna idag är mer långbenta, har mer blod, mer rörelse … ja mer av allt, utom ridbarheten. De flesta hästar idag klarar inte av en ryttare som hamnar lite snett, tappar balansen eller är lite allmänt obalanserad.

    Även de (som jag) som har ridit i många år har insett att majoriteten av halvbloden idag skulle jag inte klara av att rida, de är helt enkelt för reaktiva. Jag har ändå ridit i 30 år och har egna hästar, men ändå känner jag att majoriteten av hästarna är för svåra.

    Tyvärr är det många ryttare som fastnar i ridhus och aldrig vågar rida ut sina hästar. Hästar som hoppar till för minsta lilla, blir spända och hoppar iväg för allt.

    Jag förstår varför aveln är som den är. ”Alla” vill ha flashiga hästar med höga benlyft och kraft i stegen … men det är få ryttare som klarar av dessa hästar.

    Jag vet flera som lämnat halvbloden för andra raser, främst Islandshästar, PRE, kallblod och liknande raser.

    Egentligen kan alla hästar tävlas på msv nivå (om man vill tävla). Självklart blir poängen inte lika höga, men kanske man måste fråga sig varför man har häst? Är det för att träna och tävla, eller vill man ha en snäll kompis? Den snälla kompisen kan självklart också tävlas och tränas också (det kan alla hästar) men får (oftast) inte lika höga poäng.

    Själv köpte jag en Islandshäst. Ibland kan jag sakna att träna dressyr på högre nivå, men efter att ha hittat en ny tränare har jag insett att en Islandshäst kan lära sig allt en ”vanlig” häst kan. Det är jätteroligt att rida dressyr igen. Gångarterna blir bättre och bättre av dressyrarbetet. Skolor, skänkelvikningar osv gör hästen mjukare och gör att gångarterna (som prioriteras på tävling) blir allt bättre.

    Målet är att rida msv igen, men det kommer att ta tid. I och med att min är 5-gångare är traven och galoppen sämre. Men det är en enorm känsla att känna hur tölten förbättras och att rida både skänkelvikning och skolor i tölt. Vem vet, en dag kanske jag kommer med min lilla häst till en riktig dressyrtävling … och lär bli utskrattad av alla…

    Svara
    • Birgitta

      Instämmer i allt exklusive islandshäst-biten där jag har för liten erfarenhet för att uttala mig.

      Men är sååå tacksam att jag denna gången, till skillnad från alla tidigare gånger då jag köpt häst inte köpte en unghäst.

      Idag hade jag aldrig VÅGAT sitta på ett reaktiv yngre häst; det är ”illa nog” 🙂 med Frenchie 10 år när jag rider ensam i skogen.

      Och ja, jag känner till ganska många exempel på +50 ryttare som antingen aldrig låter hästen gå i annat än ridhus, möjligen på ridbana eller som låter någon annan rida ut hästen. Jag vill till varje pris undvika att hamna där för egen del då jag tycker att det är viktigt med varierad träning.

      Svara
  7. LenaB

    Jag håller definitivt med dig. Jag tycker det märktes redan för låt säga 8-10 år sedan, men då främst att hästarna var så STORA! Innan hade precis som du säger en 172 häst upplevts som stor på framridningen men plötsligt tedde sig en sådan som rena D-ponnyn;-) Jag tycker alla var enorma och svarta haha.
    Nu de allra senaste åren är hästarna på tävlingsplatserna här runtom väldigt fina, riktiga klasshästar! Både vad det gäller exteriört, utstrålning och gångarter. Och jag tycker dessutom att hela ekipagen numera ser enormt proffsiga ut! Det känns också som att alla har med sig ett helt kit med personal, tränare mm, de flesta rider runt med öronsnäckor (vilket iaf jag tyckte var rätt ovanligt tidigare), och inför start tillströmmar hela staben och plockar av lindor och torkar och putsar och grejar.

    Svara
  8. Karolina

    Jag tror att dressyr för hobbyryttare dör ut pga många olika saker.

    Jag tror att de främsta orsakerna beror på:
    – De flesta hästar som går MSVC dressyr på ok procent kostar ofta runt 150000kr. Du kan få en snäll hopphäst med bra stam och meriter för de pengarna.
    – Startavgifterna till lätta klasser i dressyr kostar runt 250-400kr/start. Jag förstår att domare osv ska ha betalt och att dressyrprogrammen tar lång tid. Men jämfört med hoppning som har lägre startavgifter och fler anmälda till sina klasser.
    – Ojämn bedömning. Allt beror på vilken domare som du rider för. Dressyr är trots allt en bedömningssport och bedömningarna kommer att skilja sig. Däremot vet jag att vissa domare drar upp poäng pga flashiga gångarter och andra domare dömer väldigt hårt i lätta klasser. Många gånger är det orutinerade ekipage i LC/LB/LA och jag tycker att vissa domare kan ha lite mer överseende med att allt inte är perfekt i de klasserna. Om det exempelvis vore min första tävling och jag inte ens får godkända procent utan större missar, då skulle jag definitivt bli väldigt omotiverad till att fortsätta tävla dressyr. Jag tycker även att domarna borde ge mer konstruktiv kritik i protokollet och ge ekipaget tips på hur de kan få högre poäng. Inte bara ”fin häst, men behöver mer tid” eller något liknande.
    – Aveln har gått åt ett mer seriöst håll och det är egentligen bra. Precis som en kommentar längre upp: buskaveln har försvunnit. Det är trots allt dyrare med genomtänkt avel jämfört med att ta föl på allt med en livmoder med en prickig hingst.
    – Vi har lämnat några jobbiga år bakom oss och är fortfarande i ett jobbigt läge. Jag kan tänka mig att folk fick sig en tankeställare under början av Corona och bestämde sig för att prioritera bort allt ”onödigt” för att ha mer pengar på banken. En del kanske anser att tävlingar är en onödig kostnad och hellre vill spara de pengarna.

    Svara

Skriv en kommentar till LenaB

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>