Månadsarkiv: november 2022

Mera tisdag- spån

Vissa sysslor är tråkigare än andra; att hämta spån får jag nog säga tillhör den kategorin.

Men tycker man som jag, att gratis är godast, får man anstränga sig lite….

Snickeriet där jag förr hämtade spån i färdigpackade storsäckar har expanderat och flyttat och nu måste man själv packa spånet i vad man nu har med sig.

Dessutom packar man inifrån en container så det gäller att inte lida av klaustrofobi 🙂 .

Men jag tycker att det är värt det och fick idag med mig en storsäck och 20 vanliga sopsäckar med spån vilket bör räcka i vart fall 2 månader hoppas jag.

Jag läser på så många ställen om ströbrist till hästar men det kanske inte gäller här i Skåne där det finns gott om halm att köpa?

Hur som helst har jag tipsat andra hästägare om spånet som annars körs iväg till en stor gård (lantgård med kor gissar jag).

Är någon av mina läsare intresserad så ligger snickeriet på Ystadgatan 53 g, längst ut i en stor fabrikslokal.

Man kan få låna både skyffel, sopborste och stege för att hoppa in i containern men emballage måste man ta med själv.

Tisdag- höst

Om ni söker en plats att anordna en lövkrattningstävling på så kan jag vara behjälplig 🙂 !

Jag är varken en höst eller vinter-människa men det är onekligen vackert i skogen just nu med så skarpa färger att man nästan får ont i ögonen.

För att inte bara såsa omkring i skritt som vi vanligtvis gör i skogen tränade jag idag på galoppfattningar ur skritt med gott resultat.

Annars är det inte fel att ”bara” skritta heller ibland tycker jag; det blir tillräckligt med dressyrarbete på banan ändå.

Två på banan- även i dressyr

Sist jag tävlade träffade jag en mycket erfaren tävlingsarrangör som jag inte sett på ”tusen år” och passade då på att dryfta detta med ”tävlingstappet” med henne.

Jag berömde initiativet med banvisningen som ni kunde läsa om igår och fick också höra om en annan grej som är på förslag och som jag vill höra ER åsikt om:

Tanken är att man ska vara 2 på banan när tävling pågår, så som det har varit/ är  i hoppning sedan många år tillbaka.

Ett ekipage rider själva programmet och det andra håller sig ur vägen men är ändå inne på banan.

Vad tror ni om det?

Jag gissar att många dressyrmänniskor är bakåtsträvare och konservativa, precis som jag själv vad gäller mycket men frågan är om man inte skulle ge detta en chans, framför allt i de lägre klasserna?

Det är ju verkligen häst-VÄNLIGT eftersom hästar trots allt är flockdjur eller vad säger ni?

Jag ser bara en risk med att en del hästar trots allt inte är helt tama på framridningarna, det ser jag ibland och skulle inte vilja ha en sådan häst inne på banan när jag ska prestera max.

Jag tänker då på hästar som plötsligt far i luften tex men också på ryttare som ger väldigt kraftiga korrigeringar som kan skrämma andras hästar.

Men detta är bara en liiiiten farhåga som jag tror är försumbar egentligen.

Jag tror absolut på att i alla fall PROVA konceptet men vad tror/ tycker ni?