Månadsarkiv: december 2022

Min FANTASTISKA häst

Kuriosa för den nyfikne så hette/ kallades Frenchie från början FANTASTICO av sin uppfödare i Tyskland.

Mycket synd att han ej registrerade detta mycket lämpliga namn men så var det.

Frenchie således av uppfödaren till några människor från…..surprise..….Frankrike och fick det officiella namnet Frenchman.

Frenchie såldes därefter sedermera via en Shockemöhle auktion till en man i Danmark som i sin tur sålde honom som 6-åring till tjejen jag köpte honom när han var 10.

Onsdag- vilodag i lera

Bilden tagen i min foderkammare är missvisande för nu är all snö helt borta och nu är det barmark och lera överallt.

Frenchie fick en vilodag för första gången på över 3 veckor och jag hoppas att jag inte får ångra hans brist på uppsutten motion.

Jag har de senaste dagarna flera gånger läst om höstar som fått kolik, till synes oförklarligt och det är ju tyvärr den tiden på året som jag skrev i ett inlägg igår.

Jag försöker att ge mycket vätska, inga mängder med kraftfoder, mycket morötter och för Frenchies del daglig motion (utom idag då…) och sedan är det bara att hålla tummarna.

Mina hästar går ute färre timmar (ca 9) men i alla fall ponnyn strövar en hel del- om det räcker återstår att se.

Edit: gick en kort promenad med Frenchie och Molly för att minska min kolik-ångest 🙂 .

En solskenshistoria

Träffade av en slump en fd stallkamrat för ett tag sedan och påmindes om vilken enorm tur just denna tjej hade, efter att dessförinnan verkligen ha haft motsatsen; stor otur!

Mitt främsta minne av hennes tidigare häst var då jag ombads att prova att tömköra den.

Jag tycker att jag är ganska bra på detta så jag tog min an uppgiften utan minsta tvekan men det gick verkligen inte särkilt bra alls.

Long story short TAPPADE jag hästen inte bara en utan två gånger och det var inte det värsta; den skenade runt som om det inte fanns någon morgondag och jag trodde aldrig att den skulle sluta. Varv på varv i ridhuset …..helt galen och jag minns min pedagogiska konklusion efteråt då jag sa till ägaren att ”vi kan nu konstatera två saker; du bör inte tömköra hästen själv och ska den alls tömköras får det inte vara andra hästar i ridhuset samtidigt”.

Nåväl…ägaren ville ha hästen till främst hoppning och av vad jag såg den enda gången jag bevittnade försök till detta skulle gud fader inte kunna hoppa hästen lätt och definitivt inte ägaren som är en helt vanlig hobbyryttare.

Hästen kastade runt denna tid dessutom av ägaren så att hon blev rätt skadad med flera veckors konvalescens som följd.

Och nu kommer vi till det trevliga i historien:

Ägaren lyckades byta tillbaka hästen mot en äldre dito (vi talar inköpspris under 80.000).

Några år senare blev och ÄR den nya hästen as we speak en rosettplockare med rätt många SEGRAR i 120 och den bara älskar att hoppa.

Jag känner lite igen det där med ”glad amatör får en fantastisk häst” från när jag själv köpte Heron för en spottstyver som 4-åring och hade placeringar i både 130 och medelsvår dressyr fast jag vid köpet var mycket oerfaren och hästen likaså.

Ska man hårddra det så har jag ju lite ”köpt framgång” med Frenchie eftersom han är både välutbildad och var lite tävlad men Heron och jag gjorde verkligen hela resan ihop från dag 1.

Och det är därför jag tror att denna ägare har, liksom jag, fått sin ”once in a lifetime-häst” och det höll hon med om.

 Verkligen roligt att historien slutade så väl för henne för det kunde lika gärna ha gått helt åt skogen (den första hästen visade sig i efterhand ha en allvarlig skada….).

Tisdag- en himla massa regn

En sådan där dag som skulle kunna illustrera ”när det är ….harkel…mindre kul att ha häst”; i alla fall medan regnet vräkte ner så mycket att det kändes som att någon körde med en högtryckstvätt från ovan.

Jag vet att jag är pjoskig men hade jag inte släppt ut ponnyn med regntäcke på för ovanlighetens skull hade jag ärligt talat tagit in honom i stallet när jag tog upp Frenchie till ridhuset för det regnet var inte av denna värld.

”Nu får täcket verkligen bekänna färg” tänkte jag och faktiskt så gjorde det just detta.

Även Frenchie bekände färg i ridhuset och skötte sig utmärkt trots att det smattrande regnet lät som om det skulle genomborra taket.

Ni vet hur en del ridhus är; det kan låta som att himlen håller på att rasa ner fast det bara duggregnar ute (Skabersjös gamla ridhus låter så tex) och idag var det som sagt verkligen inga stillsamma droppar som föll.

Jag skruvade ur Frenchies broddar efter att ha haft dom i skorna i kanske en vecka och nu återstår det att se när/ om det är dags att använda dom igen.

Kanske blir det snart som på bilden ovan; just nu är det i alla fall bara en våt lersörja överallt.

Hej Lillis

Tycker denna bild illustrerar min ponny PÅ PRICKEN!

Inte ens när det som för några dagar sedan var många minusgrader ute ville han äta utlagt ensilage utan gick direkt iväg för att gräva fram gammalt gräs under snön.

Att dricka utomhus….tja det har han inte gjort sedan tidigt i höstas och över huvud taget så känns han som en ”jag skulle överleva ensam på en hed”-häst oavsett väder och vind.

Min stora häst känns exakt lika bortklemad som Vicke och har åsikter om när det är dags att försöka stirra ut mig för att gå in från hagen beroende på väder och årstid medan ponnyn  glatt traskar runt på sina domäner utan att titta på klockan. Som jag sagt tidigare; en märklig varelse men passar mig perfekt❤️!

Måndag- icke-bajsaren

Som vi alla vet kan plus 1 grad kännas kallare än minus 8 beroende på vind, nederbörd och luftfuktighet och så var det idag.

Men jag tog på mig min tapperhet (och en hel del kläder….) och gav mig ut i skogen med mr Grey.

Det var så pass fruset att jag bara vågade rida i mycket samlad galopp och passage korta sträckor, resten av turen skrittade vi.

För första gången någonsin gnäggande (!?!) Frenchie på hemvägen; jag undrar vad DET betydde? Vi såg ingen, jag hörde inget och han var precis som vanligt (lugn med öronen framåt). 

Kanske eller kanske inte hade det något samband med en annan grej han bara har gjort en enda gång tidigare; några minuter innan gnäggandet bajsade han.

Tro det eller ej men detta har alltså bara hänt uppsuttet en enda gång tidigare, också i skogen.

Jag trodde hans fd ägare överdrev när hon sa att han aldrig bajsar på utebanan/ i ridhuset men hittills är det så sant som det kan bli och då har han ändå varit här sedan den 23 februari.

Nog pratat om bajs 🙂 !

Vinnaren i barnbokslotteriet är underrättad och jag säger grattis till Marie Ultege, en mångårig bloggläsare!

Kolla morgonljuset på denna bild:

Min ponny som låtsas äta för kameran men som tre tuggor senare vandrade iväg som vanligt för att gräva fram sitt gamla gräs:

Jag öppnade idag upp mellan mina 2 ursprungligt byggda hagar så att han har en ännu större yta att patrullera.

Dels behöver han motionen eftersom han inte rids eller rastas på annat vis och dels så utnyttjar han möjligheten genom att strosa massor medan Frenchie står mycket mer stilla och därför får nöja sig med inte ens en hektar mark (den tredje hagen som jag byggde en tid efter de två första):

Utebanan vilar sig i form:

Jag skojade lite tidigare och påstod att Frenchie och Valegro har en sak gemensamt: färgen. Det syns kanske inte på denna bilden men Nalle är as we speak grå:

Vintervätska

Fin vattenho i Central Park

Något jag är lite extra rädd för på vintern är risken för kolik; framför allt eftersom jag uppfattar att båda mina hästar och främst ponnyn dricker väldigt lite.

Det där med att man kan leda en häst till vattnet men inte tvinga den att dricka stämmer verkligen och vissa dagar dricker den lille kanske 10 liter på ett helt dygn. Båda vägrar att dricka vatten utomhus just nu oavsett temperaturen på detsamma; jag har provat alla varianter (varmt, ljummet och kallt).

Frenchie kanske snittar runt 30-35 liter men då har jag ”lurat i honom” 10-15 liter genom att dränka 2 mål lucernpellets och kraftfoder med vatten så att det blir en soppa.

Och det är dagens tips till andra med hästar som dricker lite; att ge rejält vattnad mash, betfor, kli  eller vad hästen nu föredrar. Ingen av mina hästar tycker precis om betfor så man får som sagt prova sig fram.

Jag fyndade nyligen rejält och fick köpa 40 kilo fibermash (2 oöppnade säckar) för 200 kronor av en privatperson så det ska bli hästarnas tilläggs-soppa under x veckor framöver.

Söndag- provridning

Bra kvalité- detta ridtäcke är från Mias och köptes för 10 år sedan!


Även idag blev det ett ridhuspass och jag rider nu ca 45-50 minuter även om det är mycket skritt.

På eftermiddagen gjorde jag en kul grej; jag följde med en god vän som skulle provrida en häst.

Så skönt att bara vara den som följer med helt förutsättningslöst och veta att världens finaste hästar redan står på Ryhus ❤️.

Lite skämt och lite allvar men det är varken roliga att leta eller sälja häst tycker jag.

Att köpa min lilla ponny var förvisso världens mest okomplicerade affär (han köptes dessutom obesiktigad och kördes hem till mig av säljarna) men innan jag hittade Frenchie kändes det länge tröstlöst och att sälja Vicke gick inte heller i en handvändning.

Jag hoppas innerligt att jag får behålla mina nuvarande djur i ”tusen år” och att de gör mig lika glad och nöjd som jag är just nu.

Fråga från en läsare om dubbla ländtäcken

En kommentar till mitt inlägg där jag skrev att jag hade skrittat ut i över en timme i minus 12 grader med dubbla ländtäcken fick en mångårig bloggläsare att reagera och hen skev så här:

”Fast nä bara nä, helklippt häst som rör sig i skritt, max ett fleeceländtäcke. Varför läser du inte och lär av proffsen? Ja du är absolut en övertäckare.”

Och eftersom jag både tycker att det är intressant att utveckla resonemang och att bemöta kommentarer så kommer här en väldig långt utläggning kring varför jag gjorde som jag gjorde och varför jag ibland kan tycka att det är ok att inte leva som man lär.

För ja, just jag har ju genom åren haft mycket synpunkter på andras, som jag uppfattar det, övertäckning av hästar eller det jag raljerande döpt till täckesnarkomani.

Varför valde jag då att rida med dubbla ländtäcken kanske fler än bloggläsaren som kommenterade kanske undrar:

Som jag skrev i ett inlägg för någon vecka sedan tycker jag att man ska ändra så lite som möjligt i en hästs tillvaro vid ägarbyte och framför allt om det är en äldre häst.

När jag köpte Frenchie fick jag av hans fd ägare veta att han är ”frusen” vilket kan betyda olika saker för olika personer.

Kanske Frenchies tidigare ägare överförde sina egna känslor till hästen?

Och hur tar JAG reda på det i kyla? Jag känner ej min nya häst tillräckligt eftersom vi inte haft dessa temperaturer sedan jag köpte honom.

Jag skulle inte rida med dubbla ländtäcken i vanliga fall nej 🙂 .

Men en häst som fryser kan antingen spänna sig (inte bra för musklerna) och/ eller bli lite pigg/ busig och vilja spralla iväg (min erfarenhet).

Då det är a) lite halt på vägarna b) hästen är under igångsättning och ej ska ridas för fullt och c) jag inte vill riskera att ramla av på en överladdad häst pga ovan ser jag INGA problem med att vara ”bettet safe than sorry” vid extremt sällsynta tillfällen (inte ofta vi har minus 12 grader och jag samtidigt rider en häst utomhus under igångsättning).

Och medan jag tror att tex ridning (ej enbart skritt) med ländtäcke i ridhus gör att hästen blir onödigt varm så kan jag lova att min häst inte kändes så med sina täcken på sig i skritt, i minus 12.

Vad gäller bloggläsarens kommentar att jag skulle ”lära av proffsen” (hens egna ord) måste jag verkligen ifrågasätta vad jag skulle lära mig av dom utifrån det jag sett/ ser.

Det jag ser är tex sändningar på tv där hästar som hoppat inomhus inte hinner komma av banan förrän ett täcke slängs över deras rygg och då är de alltså inomhus, inte i minusgrader ute.

Det är DET jag ser, inte hur ”proffsen” gör när DE skrittar ut sina hästar i minusgrader (som en parentes undrar jag hur många som ens GÖR det men det är en annan diskussion).

Om jag hade sett Peder o compani skritta ut en häst de helklippt 2 dagar tidigare i minus 12 grader med bara ett ländtäcke  är det möjligt att jag hade gjort likadant, eller så hade jag fortfarande gjort MIN bedömning baserad på MIN nuvarande situation med MIN specifika häst.

Och detta är något jag också ofta återkommer till; att man ständigt måste göra individuella bedömningar!

Jag gör det varje dag med båda hästarna och det jag tycker ”passar” dom den ena dagen det avstår jag nästa. Deras hagtider varierar tex och den rigiditet som andra anammar vad gäller just hagtid tycker jag helfel och skulle aldrig tillämpa. Bara för att ta ett exempel av många.

Och när vi diskuterar individuella bedömningar så har jag, även i övertäckningsfrågan många gånger skrivit att ja, jag tycker att många övertäcker sina hästar GENERELLT men att det absolut finns hästar som tex behöver ett ländtäcke när det objektivt sätt inte är befogat.

Det blev en lång utläggning det här men jag tycker som sagt att det är intressant att ge en förklaring när man kanske gör något som andra tycker är konstigt. Eller inte.

Lördag- teamwork

Efter stallgöromålen, ridning i ridhuset och harvning av detsamma har det inte blivit så mycket mer produktivt gjort här hemma.

Lite teamwork blev det i alla fall; först när Henrik och jag rullade in 2 ensilagebalar från lösdriften och in i min tredje box.

Detta är en av få saker Henrik måste hjälpa mig med; jag kan inte förflytta 150 kilo själv 🙂 .

Jag hade i teorin kunnat öppna balarna i lösdriften, packa höpåsarna där och bära tillbaka dom till stallet men det är onekligen mer lättjobbat att ta av balarna i stallet.

Ett annat gemensamt jobb blev att göra 2 stora ugnsformar med moussaka, Henrik är den noggranna potatisskalaren och skivaren medan jag fixar resten. Och det är verkligen tidsbesparande och mindre tråkigt att göra dessa stor-kok tillsammans.

Förra helgen gjorde vi 8 portioner köttgryta enigt samma koncept 🙂 .