Året som har gått har på det stora hela varit ett bra sådant och nedan tänkte jag berätta om några minnesvärda händelser:
Jag hade redan under hösten 2021 påbörjat processen med att både försöka sälja Vicke och hitta en yngre ersättare och båda projekten visade sig falla under kategorin ”lättare sagt än gjort” av hur många anledningar som helst.
Den 16 januari provred jag den här sötnosen och liten mer än en månad senare körde jag honom från Danmark till Ryhus.
Fram till april när Vicke blev såld hade jag tre hästar i stallet vilket med facit i hand var bra för Frenchies introduktion till livet på Ryhus i allmänhet och uteritterna i synnerhet men där och då kände jag en enorm stress eftersom jag absolut inte har som mål att ”ha stallet fullt”. Att äga 3 hästar kostar på tok för mycket pengar och tar tid i anspråk jag vill använda till annat. Däremot var det som sagt bra att kunna rida ut Frenchie med Vicke som min vän Ida red som sällskap och draghjälp. Hade jag inte då upplevt hur okomplicerad Frenchie var att rida ut med sällskap hade jag blivit livrädd när han visade enormt istadiga tendenser när Vicke var såld och vi skulle ge oss ut i skogen ensamma. Nu vågade jag ta tag i problemet och löste det relativt snabbt men jag är fortfarande väldigt ”beräknande” när jag rider ut för att försöka att undvika återfall.
Annars känns köpet av Frenchie så här långt som något av det bästa jag gjort och jag älskar honom verkligen.
Sommaren 2021 fick världens bästa ponny fång och diagnostiserades därefter med PPID och jag har därefter i perioder verkligen behövt att tänka till kring hans tillvaro på Ryhus.
Ta i trä fungerar hans dagliga medicinering utmärkt och han har klarat att gå i gräshagarna här hemma utan att få fång igen men jag försöker att så gott jag kan hålla honom på de mest gräsfattiga ytorna och flytta honom mellan hagarna för att försöka uppnå detta.
I augusti vågade Henrik och jag äntligen resa utomlands igen och veckan på Cypern var lyckad på alla vis.
Att resa är ett stort gemensamt intresse som vi var tvungna att pausa pga covidläget i världen och hade Ida inte ställt upp som hästvakt hade vi inte heller kunnat åka iväg- den enda nackdelen med att ha eget stall enligt mig.
Bortsett från resan till Cypern hann vi även med ett besök på Mandelmanns gård på vår semester liksom….
…en drej-kurs där en av oss (inte jag) visade sig ha oanade talanger!
Under hösten hann Frenchie och jag också komma igång bra med tävlandet och vi har fått många bra resultat i de klasser vi deltagit i (MSV B:1 och B:2).
3 månader efter Cypern-resan var det dags att hoppa på planet till New York där vi firade vår 5-åriga bröllopsdag och avverkade några fantastiska dagar med hur många sevärdheter som helst. Ett minne för livet helt klart.
Medan Ryhus genomgick en hel del stora förvandlingar under 2021 där jag bland annat målade både stallet och ridhuset utvändigt samt lät bygga en tredje hage har vi inte haft några större projekt att ta tag i under 2022.
Lösdriften fick en ny port och vi har låtit såga ner ett stort träd och några buskar men det är bara skönt och inte alls tråkigt att inte ha några större arbeten som stressar oss framöver.
Ja, detta var lite om det gångna året även om det så klart hänt även annat, både roligt och tråkigt.
Även om det låter som en klyscha hoppas jag främst på att vi alla får vara friska framöver för det ÄR verkligen det viktigaste.
Älskar du verkligen Frenchie? Du älskade även Vicke. Jag förstår att du har häst för att tävla och det är helt ok. Men älskar?
Är det ordet ÄLSKAR du reagerar på Minstral eller hade du ställt samma fråga om jag skrev ”tycker väldigt mycket om”?
Man lägger ju olika mycket värde i ordet älska så jag kan förstå om en del reagerar när man hävdar att man älskar ett djur.
Jag har i alla fall alltid älskar alla mina hundar och hästar så Frenchie är inget undantag. Och ärligt talat är han nog den av mina hästar som rent objektivt har varit lättast att älska/ tycka om för han har så fantastiskt många kvalitéer och då pratar jag inte bara om de som har med ridning att göra.
Han är söt, vacker, snäll, tillgiven, väluppfostrad, lätt att ha att göra med…listan kan göras lång och medan jag själv sällan noterar ANDRAS hästar speciellt noga så är det många i MIN omgivning som har uttryckt stor förtjusning över Frenchie.
Så nog älskar jag honom ❤️!
Jag vet inte riktigt. Jag har inget som helst emot att man byter häst. Men som tex Diva som jag älskar hade fått stanna hos mig hur som helst. Hade hellre sänkt krav eller bytt gren än att sälja. Så ja ordet älska är stort för mig, då gör man allt för att behålla.
Jag kan förstå ditt resonemang även om jag inte delar det.
En del i att älska är för mig just att göra det bästa för båda parter. Jag hade inte varit nöjd med att sänka mina krav eller byta gren och sådant tror jag djur känner om inte annat. Och varför göra något som skulle göra mig själv mindre nöjd när det finns så många människor som är minst lika lämpliga hästägare som jag?
Icke att förglömma är att ÄGA en ridhäst väldigt dyrt och det är också en hänsyn jag tycker är viktig att ta. Jag har inte obegränsat med pengar och att lägga x tusen på en häst är inget jag vill göra bara sådär.
Jag köper ditt resonemang. Men då älskar man ju inte sitt djur?
När älskar man inte sitt djur menar du? Om man tänker på kostnaderna för det?
Att älska någon är väl ändå att man gör allt ni matter. Om min man blivit impotent hade jag fortfarande älskat honom och anpassat mig. Mina djur som är inne, hund och katter gör jag allt för. Mina hästar och utekatterna tycker jag väldigt mycket om, men de är utbytbara – och nä om man älskar någon är denne aldrig utbytbar. Att älska någon innebär för mig att det gäller vad som än händer. Så nej, jag anser inte att du älskar dina hästar.
Älska är ett mycket laddat ord och man lägger verkligen olika saker i det.
Din och min uppfattning skiljer sig uppenbarligen åt men det spelar egentligen ingen roll eftersom du inte har med Frenchie att göra så att säga. Hade han varit din och du skulle sälja honom hade du kanske valt bort mig som köpare av ”älska-anledningen” eller av något annat skäl.
Jag anser/ tror att Frenchies ägare älskade honom men hon valde ÄNDÅ att sälja honom av flera olika anledningar.
För övrigt tror jag att det för hästen är viktigast hur man handhar den än om man just ÄLSKAR den. Med andra ord tror jag att en häst, om den får välja (vilket den tyvärr inte får) hellre hade valt att handhas av någon som red den väl, skötte den väl, fodrade den väl bla bla bla men som inte älskade den framför att vara hos någon som älskade den men som inte tog hand om den på ett bra vis.
För tyvärr går inte älska och att ”ta hand om väl” alltid hand i hand…..