Jag har alltid ansett att jag själv är väldigt ambitiös med mitt hästeri och att låta tex dåligt väder hindra mig från ett planerat ridpass finns inte på kartan. Däremot kan jag revidera planen och rida inomhus i stället för ute men många gånger har jag även ridit ut i väder som andra inte hade gett sig ut i.
Men vet ni? Nu har jag mött mitt överman- min man 🙂 !
Han började spela golf för något år sedan och har sakta men säkert blivit mer och mer biten; så pass att han nyligen fick även mig att bli smått chockad.
Nog för att jag har propagerat för att ”golf är som ridning; man måste hålla igång” men han har verkligen tagit detta till oanande nivåer.
Det började för några veckor sedan:
Banorna var ”tydligen” ( no shit….) stängda men de lyckades träna lite i alla fall…
I fredags var det dags för nästa strapats:
Det kom snöblandat regn i massor, både uppifrån och från sidan och mina hästar skrek efter nåd och togs in innan lunch men Henke…han åkte iväg för att spela golf !?!
Jag trodde att han skulle komma tillbaka rätt snabbt men se på fan…han och hans sällskap spelade 18 hål !?!
På min fråga om de hade varit ensamma på banan fick jag ett jakande svar….konstigt va 🙂 ?
Det är bara att uppmuntra, fast det gör du ju! Exet fann också golf, men det höll i sig i en sex-sju år bara, men på den tiden spelade han nästan varje dag och åkte iväg på meetings över en del helger. Superbra, för då kunde jag hästeria i fred utan stress. Tror det för en del karlar är det närmaste social samvaro som de kommer, de som inte är som vi och träffar någon väninna och sitter och snackar. Ja, jag vet att kvinnor spelar golf också, men jag upplevde så med exet. Han åkte ofta själv också, men tror att han gillade att hänga med bekanta på banan. Antar att padel tog över lite, i alla fall för honom, i detta med social-light, men nu är ju padel på tillbakagång, fullt förståeligt för mig som inte hållit på med bollsporter tidigare, tråkigt.
Det är kul och bra med sporter som man kan börja med som medelålders och ”komma igång” med direkt, de är inte så många, jämför tex att lära sig rida, tar åratal. Jag gläds med Henke, vilket du också gör, jag vet!
Varför slutade ditt x när han var så intresserad i flera år?
Han kände att det tog för mycket tid och framförallt kom han till en plattform i sitt (golf-)handikapp och för att komma längre (lägre) hade han behövt lägga ner ännu mer tid för träning, och det gick inte med ett heltidsarbete. I alla fall här uppe är det långt till en del banor, minst en timme enkel väg, dvs två tur och retur, sex timmar på banan, en öl i solen… japp, så var den dagen borta. Men som sagt, jag uppmuntrade honom stenhårt, när man själv har en tidskrävande hobby är det jätteskönt att ha en där hemma som har något att göra och inte är ensam. Men nu padlar exet istället. Även om resvägen ofta är det samma så tar ju själva padlandet bara en-två timmar. Och han spelar i någon liga med samma människor, så jag unnar honom det också! Själv tyckte jag padel var tråkigt, men det är tur att vi är olika! Och som sagt, hobbys att bli hyfsat bra på i medelåldern växer inte på trän, så det är jättekul att de hittar en!
Jag är också jätteglad att Henrik har fastnat för golf; han är inte den som jättelätt får nya intressen och som du skriver är det bra med en sport man kan utöva långt upp i åldern och t.o.m. tävla lite i. Han kan ju knappast återuppta hockeyn nu tycker jag 🙂 !
Och som den som har mitt stora hästintresse inklusive tävlandet tycker jag så klart att det är bra att Henrik också har något han brinner för eftersom han inte är det minsta intresserad av att följa med mig på träningar/ tävlingar.
Henrik har 20 minuters körning till ”sin” golfbana så det är verkligen överkomligt och det är en välskött bana med bra villkor vilket var viktigt för honom.