Idag stod uteritt på schemat och jag var faktiskt lite stolt över vår utveckling på den fronten.
Från en häst som förra våren vägrade lämna stallplanen och fick ryggas x-meter x-gånger för att komma en bit fram, lite i taget till en obekymrad dito som galopperade lydigt stora delar av passet.
Mitt säkerhetshandtag kommer inte att lämna sadeln oavsett och jag håller alltid i det vid uteritter just in case.
Men medan uteritterna blivit så mycket bättre inser jag att vi skulle kunna jobba på Frenchies hoppnings-skills, läs: trava över bommar som ligger på marken tex.
Förra veckan hade någon lagt ut 3-4 bommar på marken i Granelundshallen och när jag, efter avslutad träning och medan jag höll på att jogga ner Frenchie tyckte att vi kunde trava över dessa sa han först ”absolut inte” och när jag insisterade tog han några förskrämda har-skutt över som om han aldrig sett ett ”hinder” i hela sitt liv. Totalt obegåvad 😂!
Jag jämför med Vicke som hade kunnat trava över 500 bommar med förbundna ögon och utan ett felsteg; med honom var det helt meningslöst att ”träna” med bommar för han gjorde det så bra direkt.
När Frenchie såg denna gren på marken tyckte han verkligen inte att vi skulle ta oss över detta jättehinder och eftersom han hade skött sig så perfekt innan lät jag honom slippa (det fanns en liten stig precis bredvid som vi tog i stället) men helt klart vore lite bom-övningar kanske till nytta?
Jag skriver kanske för jag är av den bestämda uppfattningen att man inte ska tvinga helt talanglösa dressyrhästar att hoppa om man märker att de slår i bommarna mer än de tar sig över dom utan problem.
Man kan prova några gånger men blir det inte snabbt en förbättring ser jag att skaderisken är större än den eventuella nyttan eftersom detta inte är något en dressyrhäst ”måste” kunna.
Haha
Vår HOPPhäst hoppar inte gärna naturhinder, målade bommar ska det vara.
Bomarbete har väldigt lite med hoppning att göra. Både koordination och styrke förbättras av markarbete med bommar och cavalettis. Dessutom ger det lite variation för dressyrhästen i sitt arbete. Och inte behöver man vara hoppryttare för att ta sig igenom en travbomserie, det är hästens uppgift att hålla ordning på benen, ryttaren behöver bara var följsam.
Alla hästar mår bra av markarbete!
Jag håller med dig vad gäller 95% av alla ekipage men har enstaka gånger (an)sett att det inte är lämpligt nej.
Det finns enstaka hästar som snubblar så pass över bommarna, slår i, att jag anser att det inte är värt skaderisken. Och ja, en häst kan skada sig även på bommar på marken.
Till 95% skulle även en sådan klumpeduns kunna läras av en skicklig ryttare men hobbyryttare i allmänhet och de dressyrfokuserade i synnerhet besitter inte denna skicklighet (och följsamhet och balans).
Att se hästar ”tvingas” över bomserier med denna typ av ryttare vecka ut och vecka in utan förbättring är inte kul och jag undrar vari nyttan ligger?
Men absolut: detta är undantag.
För att lära en häst att gå över bommar måste en ju börja med bom i taget, inte flera stycken på en gång, oavsett ålder om de inte provat förut.
Jag fick lära mig ”den hårda vägen” när Lamm var ”liten”. Tömkörde i ridhuset och det låg två bomserier framme – en med tre och en med fem bommar. Den med tre gick bra, men i den med fem snubblade han efter tre när jag provade trava över dem direkt. (Ja, det är över 20 år sedan och hade jag haft en unghäst idag hade jag börjat med en bom i taget.)
Rutinerad instruktör på plats förklarade då att de måste lära sig att höja blicken lite när det blir bommar (eller andra hinder) inblandade för att se alla och att tre ligger inom ”normalblickfånget”.
Efter några lyckade försök över de tre lade jag på en så att de blev fyra och sedan var fem (eller ”hur många som helst” senare i livet) inga problem heller.
Om man har en sån klumpeduns som aldrig kan gå över bommar då behöver den nog en veterinärgenomgång.
En frisk häst ska för sjutton kunna lyfta på fötterna utan att slå ihjäl sig.