Bebismän och tillåtande kvinnor

Ingen bebis tack och lov!


Ett inlägg jag läste igår fick mig att små-koka:

Scenariot är detta..maken är pensionär sen ett år, jag jobbar heltid. Vi har en hund som vi båda älskar. Jag är förklarligt nog borta 8 timmar på jobbet, och sen går det tre timmar i stallet inkl resa om inget oförutsett händer. Ja, ni vet ju hur det ser ut till vardags? Sen kväll, ingen gemensam middag.

Men ständigt visas det ett illa dolt missnöje och nästan lite svartsjuka över min tid i stallet, ”hästen tar så mycket tid” ”ska du rida idag” ”ja, du är väl i stallet hela eftermiddagen förstås ” osv.. jag känner mig ständigt stressad och det börjar tära på glädjen och ridningen och jag rider mindre och mindre för att det inte ska ta så lång tid i stallet. När jag kommer hem sitter han med nåt tv-program i paddan eller ett soduko och är väldigt upptagen och han är noll intresserad av att umgås. Och om jag skulle säga nåt om hästen eller stallet syns det jättetydligt att han inte vill höra.

Det börjar kännas som om jag har en olöslig ekvation här. Vad gör jag? Ska jag sälja hästen eller dumpa gubben? Jag börjar bli trött på detta.

Ska jag vara ärlig var det egentligen mer vissa av svaren som gjorde mig sur; inlägget som sådant har jag tyvärr hört/ läst liknande varianter av under massor av år- att en del män har svårt för att acceptera sina kvinnors hästintresse är inget nytt under solen för mig.

Men tillbaka till svaren då; när kvinnor råder trådskaparen att skaffa medryttare eller ”se till att mannen skaffar sig ett eget intresse” ser jag rött.

Har inte alla vuxna ansvar för sig själv? Varför ska vi kvinnor ordna intressen åt våra män? Är män bebisar som inte klarar detta själv?

Och skaffa medryttare för att mannen kvider? Stopp och belägg!

Om en person (man i detta fallet) försöker begränsa sin partner, hindra denne att utöva en hobby som partnern tycker om då är det banne mig inte kärlek utan en stor ”red flag” tycker jag. Och ska man finna sig i detta?

Och det känns som ännu en kvinnofälla; kvinnan ska anpassa sig så att mannen blir nöjd.

Vad tycker ni?

29 kommentarer Skriv kommentar

  1. Ann Hammarlund Holst

    Jag tycker båda måste anpassa sig och jämka lite. ”Sen kväll och ingen middag ihop” tror jag inte är en framgångssaga för någon relation om det sker 7 ggr per vecka. Är det 3-4 dagar per vecka är det en annan sak. Framgår väl inte av inlägget.

    Svara
  2. Anja K Phersson

    En sån man är knappast värt besväret! Inställningen säger allt, om man är pensionär-varför hjälper man inte sin partner? Då går stallbiten snabbare och man får tid att umgås. Gillar man inte hästar och stall, skaffa en egen hobby. Dessa mansbebisar!

    Svara
    • Birgitta

      Instämmer till viss del men har man inte själv ett visst intresse ska man inte tvingas till den aktiviteten.

      Jag skulle aldrig slösa tid på att följa med när min man spelar golf tex och skulle han vilja följa med till stallet (på den tiden jag var inackorderad) hade jag bara känt mig stressad om jag visste att han bara var med ”för att det ska gå fortare”.

      Jag vill ha mitt andningshål i fred och inte känna stress.

      Svara
      • Anja K Phersson

        Nä håller med men hade aldrig orkat med en sån osjälvständig man. Lyckligtvis är min man raka motsatsen och de gånger han hjälper till i stallet är det just för att hjälpa till och det är alltid trevligt. Blir mer en sak vi gör tillsammas

        Svara
  3. Maria

    Eftersom jag har levt exakt så, jobb sedan stall och komma hem sent förstår jag henne som skrev.

    Tills jag hade sjuk häst, stallet tog en timme och skaffade en ny partner vars hobby var att hänga med kompisar, spela spel (dator- och bräd-) och gärna gå ut och äta med dem hela kvällarna efter jobbet och på helger. Då var det plötsligt inte lika roligt längre och jag kunde förstå mina ex. Ibland måste man ha en (bildlig) stekpanna i huvudet för att vakna.

    Det är klart att man ska få ha hobbys och hästar tar tid, men det bästa är nog om partnern också har en, eller att man avsätter några kvällar för partnern och då kompenserar. Eller så lever man helt enkelt i en dålig relation och bryr sig inte om att ha partid och umgås (been there…) Tilläggas ska att det är enklare att få tid för båda med hästarna hemma, är åtminstone min uppfattning.

    När man vänder på det: en tjej sitter hemma själv efter jobbet varje dag, sköter det mesta av att hålla hemmet i ordning (även om man hjälps åt med städning) och karln är iväg på fotbollsträningar på vardagar och matcher på helgerna, nä, det känns inget bra. Och har man inget egentligt intresse (och det verkar finnas många sådana) är det ibland svårt att hitta en ny hobby som uppslukar en.

    Nå, folk får göra som de vill, oftast leker väl lika barn bäst, så det brukar lösa sig av sig själv efter ett tag..?

    Svara
  4. Karolina Cappelli Lindholm

    Varöfr ens ha en sån? Av gammal vana?
    Om han inte kör markservice samt betalar för hästen så hoppas jag han är en gud i sänghalmen. För va ska hon annars med den till?

    Svara
  5. Anna

    Jag kan förstå att det kan kännas som att parförhållandet blir lidande om en person i stort sett aldrig är hemma. Men då får man ju ta upp det genom en rak, konstruktiv dialog och inte trötta ut sin partner genom att gnälla och gnälla.

    Generellt tycker jag kvinnor ofta tar alldeles för mycket ansvar för mäns beteende och känslor och försöker anpassa och förekomma, medan män ofta inte alls försöker förändra sitt beteende. Inte bara i relationer men också i arbetslivet till exempel.

    Svara
  6. Filippa

    Valt bort man. Och barn. Ser inte poängen. Har mer tid och pengar som ensam. Förutom dödsfall och sjukdom finns det INGET som fått mig så ledsen och deprimerad i livet som att vara tillsammans med män. Dumpa honom bara, han verkar ju inte tillföra något – då skulle han åtm ha maten klar och vara intresserad av hennes dag när hon kom hem. Nej han är avis och missunnsam, inget att spara på. Framtiden för världen är att kvinnor väljer bort relationer med dessa män, och så utrotar vi långsamt incels.

    Svara
  7. Cilla Wyke

    En och annan snubbe har klagat på att hästarna tar för mycket tid och att jag ”prioriterar fel”.
    När jag var yngre försökte jag lösa det med medryttare och var alltså hemma mer efter jobbet.
    Då jobbade han extra i stället för att umgås mer med mig. Pfffffrrrrrt.

    Svara
    • Birgitta

      Jag börjar undra om det är mer en ”maktgrej” än att dessa män faktiskt vill umgås med sina kvinnor för som tex kvinnan i inlägget jag refererar till skriver så vill ju inte mannen GÖRA saker med henne utan bara klaga….

      Svara
  8. Birgitta

    Ett ganska vanligt fel jag ser att många hästkvinnor, ffa de yngre, gör när de träffar en ny man är att de nedprioriterar hästen under förälskelsefasen. Därmed fattar inte mannen alla gånger hur mycket tid en häst faktiskt tar och när förälskelsen falnat lite och kvinnan vill återgå till hur hon brukade lägga tid på hästen får mannen, fullt förståeligt, en liten chock.

    Själv var jag tvärtom övertydlig med hur mycket tid mitt hästintresse tar och det tror jag var bra.

    Svara
    • Minstral

      Min man och jag har ju samma intresse, dvs häst, hund, gård och allt vad som kommer med det. Jag jobbar heltid och mannen är pensionär. Såklart sköter han då hästar, städning och annat fix hemma. På vardagarna äter vi var för sig, han är hungrig vid 17 då jag kommer hem, jag blir stressad av att äta just då. Helgerna myser vi och planerar middag och aktiviteter tillsammans. Vi är två individer och inte en. Jag tror på vårt koncept, vi firar snart silver.

      Svara
  9. Manda Stillnert - En travhäst & allt där i mellan

    Lever man tillsammans är det ju ett givande och tagande. Jag och min sambo har varit tillsammans i 12 år. Gjorde klart för honom tidigt att hästarna är viktiga för mig de tar mkt tid. Visst kan han ibland slänga in någon kommentar om att jag är borta mkt men samtidigt gnäller jag aldrig när han sitter och spanar på fåglar en hel dag. Vi gör både saker tillsammans men lika ofta saker på varsitt håll. Jag har stort behov av egen tid.

    Svara
    • Birgitta

      Ja, det är viktigt att vara tydlig och att kunna kommunicera.

      Jag skulle aldrig vilja vara i ett förhållande där man umgås jämt. Ibland är det skönt att bara lulla omkring för sig själv…

      Svara
  10. Magdalena Haupt Eriksson

    Mitt ex klagade faktiskt aldrig fast jag verkligen aldrig var hemma. Vi höll ihop i 11 år och när jag la ner hästarna pga barn så brakade det åt fanders. Vi hade liksom aldrig behövt umgås så mycket…

    Svara
  11. Ann Hammarlund Holst

    Jag blir lite mörkrädd av era ego-svar. Undrar vad ni svarat om en kvinna skrivit att hon var ledsen för hennes man var i verkstaden och putsade på sina veteranbilar hela kvällarna.
    En bra relation kräver lite jämkning, från bägge håll.

    Svara
    • Birgitta

      Jag kan bara GISSA men kanske beror en del av svaren på att många kvinnor fortfarande ser (eller upplever själva) hur enormt ojämlikt även det svenska samhället är i verkligheten. I teorin not so much men själv ser/ hör jag ständigt hur kvinnor får dra merparten av lasset hemma medan mannen ”passar (sina egna) barn”. Jag hör/ läser om långt fler kvinnor än män som ger upp sina intressen för familjens/ husfridens skull.
      I just exemplet jag refererar till i inlägget verkar ju mannen mest bitter och missunnsam och det skulle inte öka i alla fall min lust till att jämka.

      Sedan kanske inte jag är rätt person att uttala mig eftersom jag alltid har gjort tid för samvaro med partner. Även när jag jobbade dagtid var jag aldrig någonsin hemma efter 17.30 (red på morgnarna ).

      Svara
    • Anja K Phersson

      Tycker inte alls det är ego svar, om nån är ego är det väl mannen i fråga som är pensionär utan att begripa att alla inte ha samma tid. Klart att en br relation kräver jämkning men med djur är det liksom inte ett alternativ och tror att de flesta kvinnor förstår det och väljer en partner som är stöttande istället för en mansbebis

      Svara
      • Ann Hammarlund Holst

        Jo visst låter denna man ganska trist. Men det jag menar är att om mannen ska vara ”så stöttande” till vår hobby så hoppas jag att man inser att man själv får vara lika stöttande tillbaka i andra sammanhang.

        Svara
  12. Veronica Sjöberg

    Jag och maken pratade häromdagen om att män i hög utsträckning tenderar att bli riktiga surgubbar med åldern som bara ska klaga på allt. Låter som att det är den typen av mansbebis som gnäller för att frugan har ett liv.

    Svara
  13. Victoria Jacobson

    Det är som du säger, inte kvinnans ansvar. Tror mest att det är avundsjuka på hästen o vilja att utöva kontroll över sin partner. Det är verkligen RÖD FLAGGA SPRING

    Svara
  14. Maria Wölner-Hanssen

    Nja. Det kan faktiskt vara så att mannen känner sig ensam och lite överbliven.
    Vänd på det: du är hemma ensam hela dagarna, sköter hemmet, har inte så många ”egna ” vänner, utan man umgås mest parvis. Sen är mannen först på jobbet i 8 timmar sedan på golfklubben i ytterligare tre. Du vet att det blir bråk om du säger att ”kan vi inte bara vara tillsammans ikväll”, du vet att golfklubben är ”helig”. DET scenariot hade JAG ialla fall tyckt var förfärligt jobbigt.
    Dessutom, det är inte så lätt att bli pensionär, faktiskt. Inte bara att skaffa en ”hobby”.
    Jag ser rätt mycket av existentiella kriser hos många av mina patienter som är nyblivna pensionärer, i synnerhet bland dem som haft kvalificerade yrken.
    Jag är själv gift med en man som är 20 år äldre, OCH har heltidsarbete, hästar, inackorderingsstall och hundar samt hemnavarande tonårsbar. Alla behöver sitt. Men ETT är säkert: den som riskerar att må sämst av att bli nedprioriterad är näppeligen hästen (förutsatt att den sköts som den ska förstås), utan det är faktiskt mannen! Och , vår gemensamma tid ÄR de facto begränsad. Jag vet att barnen flyttar inom några få år, min man är sp mycket äldre att det är helt realistiskt att tänka sig att inom fem-tio år är jag själv.
    HANS bästa tid är NU och det vill jag vara en del av.
    Så nej, att det skulle handla om ”bebismän” när en pensionär känner sig ensam och nedprioriterad tycker jag är en märklig tolkning.

    Svara
    • Birgitta

      Din kommentar fick mig att tänka ett varv till och jag håller med om vad både du och Ann Hammarlund Holst är inne på; absolut är tiden tillsammans med ens partner viktig (om man vill ha en kärleksfull, ömsesidigt fungerande relation).

      Och man kan inte både ha kakan och äta den, för det mesta.

      Dygnet har bara x timmar och man måste vara villig att kompromissa med sin tid om man vill att tex både häst och partner ”ska få sitt”.

      Med andra ord behöver man inte skaffa tex en medryttare MEN man kan inte heller komma hem vid 21.00 varje kväll och anse att partnern ska vara ok med detta.

      Att sedan en del partners ÄR ok med att träffas lite, ägna lite tid åt varandra osv- det är en annan sak men det är liksom inte något man kan ta för givet i en relation.

      Nej, vill man rida OCH träffa partnern annat än vid sänggående typ så får man ”offra” något; tex som både jag och Ann har gjort/ gör; sovmorgnar eller att åka direkt till jobbet när man stigit upp.

      Man får vackert stiga upp i ottan och rida så att man frigör lite kvällstid!

      Dessutom kan man förlägga minst en vilodag på en vardag= inga 3 timmar i stallet. Och på helgerna har man inget jobb utan kan umgås mer.

      Så allt går bara man vill MEN; det måste liksom vara ”värt” något.

      Trådskaparen i mitt inlägg skriver att hon, när hon kommer hem, möts av en man som sitter med sin padda och inte verkar vilja umgås.

      Jag har själv varit i en relation där jag verkligen ansträngde mig för att frigöra gemensam tid; för vad?

      För att mötas av en soffsittare/ datorgloende som inte ville hitta på något tillsammans samtidigt som det gnälldes över att JAG var tråkig.!?! Vad jag än förslog så var det ”näe”.

      Då kan man lika gärna vara i stallet eller separera.

      Svara
  15. Frida

    Visst kan jag förstå att han tycker det är trist att vara ensam så mkt men kan ändå tycka att det är hans ansvar. Han kan ju uttrycka att han hade önskat mer tid med sin partner, han skulle kunna föreslå att han följer med till stallet. Om han mockar och fixar medans hon rider blir hon ju klar tidigare och så kan de umgås mer. Han kan ju också skaffa sig ett intresse, ta lite eget ansvar för sitt sociala liv och höra av sig till ngn vän eller kollega för lite umgänge, män är överlag katastrofdåliga på sociala kontakter, vid skilsmässor blir det tydligt när han blir ensam då hela deras gemensamma krets egentligen hörde till henne. Att sitta och sura och sucka i soffan är inte ok, han får själv ta ansvar för sitt liv. Hästarna har väl funnits med även innan. Det vanliga är ju ändå att det är tvärtom, att hon får offra sitt intresse osv för barn, make och hem medans han behåller sin hobby. Nej, män får faktiskt skärpa sig….

    Svara

Skriv en kommentar till Anna

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>