Jag började min dag med att åka till Nina med Frenchie och vår setup är numera att jag helst tränar 2 gånger i veckan varav Nina rider en liten stund det ena passet.
Först rider jag ca 15 minuter, sedan rider Nina 15 minuter och sedan rider jag i ytterligare 15 minuter. Inte så exakt givetvis men på ett ungefär och det ger mest tycker vi.
Då får jag en möjlighet att rida lite på Ninas ridning så att säga och känna skillnaden.
För en miljon år sedan tränade jag för en tränare som var ganska förtjust i min dåvarande häst Heron och detta fick faktiskt den negativa följden att jag drog mig för att säga till om ett visst moment inte fungerade när jag tränade hemma.
Sa jag tex att bakdelsvändningarna inte kändes bra ville hen gärna hoppa upp i sadeln.
Hen gjorde sedan x jättebra bakdelsvändningar direkt och i stället för att hoppa av fortsatte hen att rida alla möjliga ”konster” på min ganska välutbildade häst.
Hen red och red och när jag sedan satte mig i sadeln kändes hästen helt ”darrbent” och trött så det var inte så mycket mening för mig att rida då.
Så är det definitivt inte när Nina rider, Frenchie känns inte alls negativt påverkad efter hennes ”lilla stund” och hon skulle dessutom aldrig rida honom ”i onödan” eller ”för att det är kul”.
Idag slog Henke och jag till på stort och åt lunch ute. 120 kronor kanske man skrattar år i Stockholm tex men vi, som för inte så länge sedan betalade 85-90 kronor för en dagens har börjat dra åt svångremmen 🙂 .
Va skönt att du hittat rätt med en tränare som passar ditt upplägg ⭐️!
Ja, Nina passar mig som både tränare och vän. Vi tycker väldigt lika om nästan ”allt” både vad gäller hästar och annat. Och förutom det självklara, att undervisningen fungerar, så tycker jag mycket om hennes punktlighet, att hon i princip aldrig avbokar en träning och att hon är flexibel med träningstider. Mig passar tex inte alls att träna sena eftermiddagar eller ännu värre, kvällar.
Som kuriosa kan jag nämna att jag faktiskt ”hittade” henne via bloggen eftersom en läsare som tränat för Nina i + 10 år tipsade mig.
Birgitta Jacobson skoj! Bloggen är en bra mötesplats
Vad mer än nina heter hon?
Hon heter Nina Wimander och som ännu en kuriosa tävlade vi mot varandra ibland när jag var i 20-års åldern.
Oj, vad ser gott ut! Vad och var?
Öresundsterminalens restaurang, typ på andra sidan motorvägen från Börjes i Malmö.
Googla på deras lunchbufféer; de är faktiskt ganska varierade och goda. Och välbesökta.