Året som har gått har på det stora hela varit ett bra sådant och nedan tänkte jag berätta om några minnesvärda händelser:

Jag hade redan under hösten 2021 påbörjat processen med att både försöka sälja Vicke och hitta en yngre ersättare och båda projekten visade sig falla under kategorin ”lättare sagt än gjort” av hur många anledningar som helst.

Den 16 januari provred jag den här sötnosen och liten mer än en månad senare körde jag honom från Danmark till Ryhus.

Fram till april när Vicke blev såld hade jag tre hästar i stallet vilket med facit i hand var bra för Frenchies introduktion till livet på Ryhus i allmänhet och uteritterna i synnerhet men där och då kände jag en enorm stress eftersom jag absolut inte har som mål att ”ha stallet fullt”. Att äga 3 hästar kostar på tok för mycket pengar och tar tid i anspråk jag vill använda till annat. Däremot var det som sagt bra att kunna rida ut Frenchie med Vicke som min vän Ida red som sällskap och draghjälp. Hade jag inte då upplevt hur okomplicerad Frenchie var att rida ut med sällskap hade jag blivit livrädd när han visade enormt istadiga tendenser när Vicke var såld och vi skulle ge oss ut i skogen ensamma. Nu vågade jag ta tag i problemet och löste det relativt snabbt men jag är fortfarande väldigt ”beräknande” när jag rider ut för att försöka att undvika återfall.

Annars känns köpet av Frenchie så här långt som något av det bästa jag gjort och jag älskar honom verkligen.

Sommaren 2021 fick världens bästa ponny fång och diagnostiserades därefter med PPID och jag har därefter i perioder verkligen behövt att tänka till kring hans tillvaro på Ryhus.

Ta i trä fungerar hans dagliga medicinering utmärkt och han har klarat att gå i gräshagarna här hemma utan att få fång igen men jag försöker att så gott jag kan hålla honom på de mest gräsfattiga ytorna och flytta honom mellan hagarna för att försöka uppnå detta.

I augusti vågade Henrik och jag äntligen resa utomlands igen och veckan på Cypern var lyckad på alla vis.

Att resa är ett stort gemensamt intresse som vi var tvungna att pausa pga covidläget i världen och hade Ida inte ställt upp som hästvakt hade vi inte heller kunnat åka iväg- den enda nackdelen med att ha eget stall enligt mig.

Bortsett från resan till Cypern hann vi även med ett besök på Mandelmanns gård på vår semester liksom….

…en drej-kurs där en av oss (inte jag) visade sig ha oanade talanger!

Under hösten hann Frenchie och jag också komma igång bra med tävlandet och vi har fått många bra resultat i de klasser vi deltagit i (MSV B:1 och B:2).

3 månader efter Cypern-resan var det dags att hoppa på planet till New York där vi firade vår 5-åriga bröllopsdag och avverkade några fantastiska dagar med hur många sevärdheter som helst. Ett minne för livet helt klart.

Medan Ryhus genomgick en hel del stora förvandlingar under 2021 där jag bland annat målade både stallet och ridhuset utvändigt samt lät bygga en tredje hage har vi inte haft några större projekt att ta tag i under 2022.

Lösdriften fick en ny port och vi har låtit såga ner ett stort träd och några buskar men det är bara skönt och inte alls tråkigt att inte ha några större arbeten som stressar oss framöver.

Ja, detta var lite om det gångna året även om det så klart hänt även annat, både roligt och tråkigt.

Även om det låter som en klyscha hoppas jag främst på att vi alla får vara friska framöver för det ÄR verkligen det viktigaste.