Idag fick jag gå emot mitt mentala tidsschema som larmade att det var hög tid att rida ut efter flera dagars ”dressyrande”.
Men kombinationen jakt precis utanför Ryhus (med hundar dessutom) och rejäl blåst kändes som en för farlig kombination så det fick bli ridhuset trots allt och Frenchie gick lika bra som vanligt så han verkade inte misstycka.
När jag släppte ut honom i hagen efteråt studerade jag hästarna precis när några skott brann av i närheten och, som jag också har noterat tidigare, är de helt obrydda.
Frenchie tittade lite på en bil tillhörande jaktlaget som var parkerad precis utanför hans hage och båda undrade säkert varför det gick omkring reflexklädda män inpå knuten men det var också allt.
Molly är till skillnad från hästarna inte lika obrydd av skott, smällare och dylikt men hon har sovit bort hela förmiddagen inomhus så det löste sig även för hennes del 🙂 .
Nu återstår bara en jaktdag (25/2) innan lugnet lägrar sig för säsongen och ärligt talat märker vi inte av denna aktivitet jättemycket. Och framför allt så behövs den för som ni vet vimlar det av dovhjortar och om något vildsvin också stryker med så är det väldigt tacksamt tycker jag.
Diva blir helt hysterisk av jaktlagen, deras varseljackor, skjutandet och allt.
Så jobbigt!
Jag som är så försiktig hade inte vågat släppa ut hästarna om det var sådant drama.
Våra hästar är vana vid skott då det bor alldeles i närheten av där de provskjuter inför jakten. Där i mot gillar det inte raketer men tror det har och göra med ljuset som det också avger.