Dagar som dessa är jag extra glad att jag a) har eget stall b) inte jobbar dagtid.
Då kan jag och ingen annan avgöra om och hur länge hästarna ska vara ute när det har ösregnat mest hela dagen och det är aviserat storm.
Jag minns hur det var när jag stod inackorderad med Vicke som absolut inte kunde lämnas ensam i stallet utan fick stå ute i hagen oaktat väder för att ”andra” tyckte att det var bäst. Många gånger hade jag gladeligen tagit in honom, bort från tex ösregn men det gick inte.
Här var det bara uppehåll en liten stund tidigt på morgonen och jag tänkte passa på att rida ut.
Tyvärr började det regna ungefär när jag satte foten i stigbygeln men det blev ändå ett superfint pass med verkligen blandad ridning.
Jag red några jättefina skolor i trav, galopperade i både arbets och mellangalopp (nästan kapplöpningsgalopp om ni frågar dressyr-Birgitta ha ha ha), klättrade uppför någon rejäl backe och galopperade uppför en annan. Allt detta varvat med skritt så klart.
En dag som denna är det svårt att tänka sig vilken apa Frenchie var i början när han tex backade ner i och och satte sig på häcken i diket vid min utebana ( kunde gått riktigt illa men han blev bara väldigt skitig på bakbenen och jag klev av utan problem) eller när han tvärstannade 10 gånger på mindre än 50 meter för att han inte ville lämna vägen utanför Ryhus.
Som jag sa till Nina sist jag träffade henne är det så skönt att Frenchie numera är så fin att rida ut men jag tror att det beror rätt mycket på att det är både lugnt och tyst i skogen.
Hade det börjat knaka och braka bland träden och/ eller folk dök upp lite varstans som ”gubbar ur lådor” tror jag att han hade varit betydligt mer på tårna och tveksam.
På grund av regnet valde jag att ta in båda hästarna redan på morgonen efter min ritt och det tror jag om inte annat Marcus, som skulle komma och sko några timmar senare uppskattade.
Han klagar aldrig men det säger sig nästan självt att man hellre skor/ verkar torra ben än genomblöta diton och i mitt kallstall tar det låååång tid för allt att torka, även hästben 🙂 .
Jag släppte ut dom en stund efter hans besök i stället och då hade det äntligen slutat att regna.
På tal om mitt tjat om den individuella bedömningen kan ni på bilderna ovan se ett utmärkt exempel på detta!
Hade någon frågat mig om man kan vänta 19 (!!!) veckor med att verka en häst hade jag svarat ”nej, det tycker jag VERKLIGEN INTE”.
Men på bilderna ser ni hur min ponnys hovar ser ut efter så lång tid.
Nu har jag så klart låtit Marcus titta på Lillis under tiden och han rids ju dessutom inte utan går bara i en mjuk gräshage men ändå…
Och det handlar definitivt inte om någon snålhet från min sida för de ynka 300:- det kostar att verka ponnyn (eftersom det sker i samband med att den stora skos) kan jag liksom både ha och mista.
