En bloggläsare ställde nedan fråga igår på tal om inlägget som jag publicerade samma morgon:
En fundering, sen du fick eget stall så är du väldigt noga med att påtala att alla stallägare ”sponsrar” andra människors hobby. Detta är inget jag kan dra mig till minnes att du påpekade när du själv blev ”sponsrad”. Är detta något du har tänkt på innan eller är det en ny insikt i och med att du har eget nu? Sen är hästvärlden så tråkig med exemplet du beskriver, hyresgäster som inte alls håller vad som avtalas. Bra tips med att ta referenser!
Först en liten korrigering; jag menar inte att alla stallägare är sponsorer men väldigt, väldigt många.
Jag vill nog påstå att detta är, om inte en ny insikt sedan jag flyttade till ett eget stall för snart 3 år sedan, så en förstärkt dito.
Jag minns att jag redan när jag var inackorderad reagerade på hur (för) billiga en del stallhyror var och jag skrattade nästan när jag skulle betala en sådan i ett stall där man för inga pengar hade fri tillgång på superfint hösilage och dito halm. Bara ett exempel.
Och låt mig dessutom säga att detta utnyttjades friskt.
Inte av alla i stallet men det fanns hästar som även med mina slösaktiga mått mätt VADADE i halm och åt hösilage så det sprutade ur öronen. Typ.
Varför mina åsikter förstärkts de senaste åren handlar faktiskt inte bara om att jag nu har så att säga svart på vitt vad ALLT kostar i ett stall, inte bara i reda pengar även om det kan vara tillräckligt utan även i tid och slitage tex.
Och detta kan vara utgifter som är svåra att prissätta men nog tusan sliter 3 hästar på ett stall mer än 2. För att ta ett exempel.
Det går åt mer vatten, stacken fylls snabbare, mer foder behöver lagerhållas, hagar blir mer upptrampade bla bla bla.
Vad jag också har noterat de sista åren är, vad JAG har en känsla av: en markant ökning av antalet stallplatser som erbjuds i Skåne.
Jag gick med i en sida på Facebook som heter ”Stallplatser i Skåne” redan för kanske 5-6 år sedan och jag tycker numera att det inte är en hejd på hur mycket stallplatser som erbjuds, ibland för inga pengar alls.
Och det är det sistnämnda som har fått mig att reagera.
Kanske är det de ”dåliga tiderna” som råder nu som gör att en del är så desperata efter pengar att även enstaka hundralappar gör det värt att ta på sig arbete, ansvar, ökat slitage på ens stall osv?
Om vi gör ett litet räkneexempel utifrån att jag rätt många gånger sett kallhyror på 1000-1500 kronor per månad och där halm ingår, ibland t.o.m. något utsläpp/ intag:
Vi räknar på en kallhyra på 1200:
Om personen som hyr ut stallet så producerar sin egen halm och den uppstallade hästen är renlig som få lär det ändå gå åt strö motsvarade 200:- månad.
Återstår 1000:-.
Om vi struntar i att hästen dricker vatten, hästägaren slösar lite el, hästen sliter på boxen som kommer att behöva målas om/ lagas efter x tid, att gödselstacken fylls snabbare (stallägaren kanske använder denna till sina tomatplantor…) så ska vi dela denna tusenlapp på 30 dagar.
Det blir 33 oskattade kronor i ”förtjänst” varje dag så länge hästen/ hästägaren inte råkar ta sönder något, stort som smått.
Ser ni vartåt detta går?
Det man måste besluta sig för är om det är värt 33 spänn per dag att i bästa fall få ridsällskap, hjälp med dagliga sysslor, hjälp när man eventuellt reser bort.
Det är denna matematik som gör att jag pratar om att stallägare många gånger sponsrar hästägare.
Har man 15 boxplatser à 5000 kronor i månaden börjar vi snacka lite förtjänst i alla fall men hur många stall ser ut så idag? En majoritet? Nej.
Sedan värderar man tveklöst andra människors sällskap otroligt olika.
En del VILL ha folk omkring sig på nästan dygnets alla timmar eller så störs de inte i alla fall.
Söker man denna typ av socialisering kanske man skiter i de 33 kronorna och är bara glad att slippa vara ensam. Och då är det något annat.
Själv har jag inte alls detta behov av att träffa folk på hemmaplan och Henrik ännu mindre.
Vi bor bokstavligen 20 meter från stallet och FÖR OSS skulle det inkräkta på tok för mycket på vårt privatliv om någon/ några ”sprang” i stallet lite när som helst på dagen/ kvällen så för oss skulle 33 kronor vara ett skämt.
Men hade någon velat betala….säg 6000 i kallhyra….då hade jag utan tvekan struntat i omaket.
Jag tittade på ett stall nyligen med 6000 kr i kallhyra…. I Stockholm är det mer vanligt med viss service (fodringar och ut och in vardagar, sällan helger) och begränsat spån och halm för 10-15 000 och då snackar vi 6-7 mil utanför stan… jag tror inte ens de anser att de går så mycket plus på det.
Vad har hänt med Skånes hästvärld eftersom det är så billigt? Bor i Västra Götaland (hästtätt område) där du för 25 ÅR SEDAN kunde hitta hyror runt 1000-1500 kr. Oftast med full service! Idag kommer du inte under 3500 kr kallhyra. Om du har tur…
Var JAG tror har hänt är att det finns fler stall än det finns behov av.
Och då ”måste” man hålla priset nere ”för annars får man inte uthyrt”.
Det sistnämnda har jag hört till leda och det är så urbota korkat så jag fattar inte?
Ska man alltså skänka bort sina tjänster för annars vill ingen ha dom?!?! Är det inte bättre att låta bli att skänka bort tjänsten???
Hm, jag håller liiite med dig men ändå inte. Jag har faktiskt aldrig sett mig som ”sponsrad” när jag stallat upp min häst.
Har haft lite olika varianter; första var att vi hyrde grannens kostall och inredde till hästarna efter bästa förmåga samt stängslade hagar mm, därefter hade jag hästen uppstallad, har för mig att vi betalade 5-600/box och månad (35 år sedan) och så hade vi rullande schema för in-/utsläpp/lunch- och kvällsfodringar. Foder och strö köptes antingen in gemensamt eller var för sig. Liten ridbana på gården.
Stallet därefter hade ”all inclusive”, man betalade en klumpsumma för box/foder/strö, hästarna gick i flock och släpptes lösa in och ut ur stallet. Vad jag minns så var det ingen häst som varken åt massor av hö eller vadade i halm. Varje sommar hjälpte vi alla till med tvätt/målning av stall, få in halm och höskörden, tvätta trästaketen, laga grejer mm. Det fanns ingen ridbana eller ridhus på gården men var ridavstånd till både anläggning och skog.
Jag har även hyrt ett litet stall under ett år eller så, de som ägde stallet ville gärna att byggnaden användes men hade själv inga hästar längre.
För några år sedan (4-5) så hyrde jag in på ett litet privatstall, de som hade stallet hade en häst så de behövde sällskap, vi var tre som stallade upp och betalade 1500:- /box, de andra släppte själv ut och in sina, jag hade lite för långt för att fixa mornarna och betalade 1000 för det (inkl de få insläpp jag behövde hjälp med), hagarna låg precis utanför stalldörren så inte långt att gå med hästarna, foder och strö köpte man själv, summa för stallägarna var 5.500/mån svart vilket jag faktiskt inte tycker är att vi uppstallade direkt var sponsrade…ingen ridbana eller ridhus på gården.
Jag känner just nu två stycken som har inackorderingar med väldigt skilda arrangemang; den ena har ett ganska stort inackorderingsstall och tar 6.000/månad för box/service/foder/strö, ridhus och ridbana finns på gården. Den andra har ett litet stall, två egna hästar (varav den ena har halvfodervärd), tre inackorderingar, de tar 1500/månad men har rullande schema för allt, vilket innebär att de aldrig är låsta till gården själva, de har inget ridhus eller ridbana, men stora fina hagar. (ridhus och ridbanor finns på skrittavstånd).
Det handlar nog inte så mycket om att hålla med eller inte utan bara titta på vilka stallplatser som erbjuds i Skåne idag och ta fram miniräknaren.
De som hyr ut för 1000-1500 (kallhyra) gör en ”vinst” på max en femtiolapp om dagen. Enkel matematik. Och sådana stall ser jag annonseras ut ständigt och ärligt talat inte bara i Skåne.
Andra arrangemang renderar möjligen mer i förtjänst men då måste man räkna in nerlagt arbete också.
Och jag tror många stallägare hade tjänat mer på att jobba lite mer extra på sitt ordinarie vita, pensionsgrundande arbete än att slita med andras djur hemma.