Månadsarkiv: februari 2023

Söndag- semesterfunderingar

Florida
Rom
Kroatien
Dubai
Kap Verde
Gran Canaria

Idag har Frenchie vilodag och det har jag också höll jag på att säga.

Jag har inte gjort många knop och ligger nu i soffan och tittar lite på olika resmål inför sommaren.

Vi har inte planerat något alls hittills utan mest fått inse att en resa till Los Angeles, som vi ville åka till, kommer att bli för dyr.

Ska man åka så långt vill vi inte sitta i ett sunkigt hotellrum och äta knäckebröd (lite överdrivet….) utan unna oss diverse utfärder tex och det blir på tok för dyrt givet att ”bara” mat i USA är så mycket dyrare än i Sverige vilket vi blev smärtsamt medvetna om i New York i vintras.

Och att betala +30.000 per person för en veckas utlandsresa känns för dyrt tycker vi så vi får leta andra alternativ.

Vi har redan varit  på Cypern, i Grekland, Kroatien, Italien och Spanien för att nämna några närliggande länder men har ni tips på andra ställen man kan åka till sommartid och där det är solsäkert får ni gärna komma med input. Helst en resa där man kan kombinera sol och bad med sevärdheter.

Ska ni fortsätta?

Hur känner ni inför dessa nya rekommendationer (ni som är över 50)?

Kommer ni att fortsätta att vaccinera er eller anser ni att det får vara nog nu?

Jag kommer absolut att fortsätta att vaccinera mig om läget förblir oförändrat.

Jag har, såvitt jag vet, inte haft covid och har inte heller påverkats negativt av vaccinet.

Dessutom hoppas jag att vi kan fortsätta att resa utomlands och då känns vaccinering ännu mer befogat.

Lördag- Birgitta 6 år

Jag har alltid blivit väldigt förtjust i mina djur och väldigt snabbt dessutom men jag måste ändå säga att ingen häst har lockat fram ”Birgitta 6 år” så mycket som Frenchie.

Jag tycker att han är såååå gullig, pratar bebisspråk med honom och mitt ständiga mantra när jag ser honom är ”titta så söt han är” ….som sägs rakt ut i luften eftersom ingen mer än jag själv och han är där.

Ja jisses…är det detta som är ”när fan blir gammal blir han religiös”  *ASG* ?

Bilden tog jag i morse och låt inte den klarblå himlen lura er; det har blåst ganska rejält även idag.

När jag ögnade igenom Facebook slogs jag som många gånger förut av tanken ”varför tänker inte vissa alls…”.

Gårdagens blåst kom absolut inte ”out of nowhere” , hastigt och oväntat och ändå kan jag idag läsa om studsmattor som flugit över bygden tillsammans med soptunnor, växthus och annat som verkligen kan göra enorm skada på annans egendom om det kommer farande.

Här på Ryhus låg det lite grenar här och där och när jag öppnade ridhusporten för att rida såg jag att lite löv hade blåst in, det var allt.

Fredag- efter 19 veckor

Dagar som dessa är jag extra glad att jag a) har eget stall b) inte jobbar dagtid.

Då kan jag och ingen annan avgöra om och hur länge hästarna ska vara ute när det har ösregnat mest hela dagen och det är aviserat storm.

Jag minns hur det var när jag stod inackorderad med Vicke som absolut inte kunde lämnas ensam i stallet utan fick stå ute i hagen oaktat väder för att ”andra” tyckte att det var bäst. Många gånger hade jag gladeligen tagit in honom, bort från tex ösregn men det gick inte.

Här var det bara uppehåll en liten stund tidigt på morgonen och jag tänkte passa på att rida ut.

Tyvärr började det regna ungefär när jag satte foten i stigbygeln men det blev ändå ett superfint pass med verkligen blandad ridning.

Jag red några jättefina skolor i trav, galopperade i både arbets och mellangalopp (nästan kapplöpningsgalopp om ni frågar dressyr-Birgitta ha ha ha), klättrade uppför någon rejäl backe och galopperade uppför en annan. Allt detta varvat med skritt så klart.

En dag som denna är det svårt att tänka sig vilken apa Frenchie var i början när han tex backade ner i och och satte sig på häcken i diket vid min utebana ( kunde gått riktigt illa men han blev bara väldigt skitig på bakbenen och jag klev av utan problem) eller när han tvärstannade 10 gånger på mindre än 50 meter för att han inte ville lämna vägen utanför Ryhus.

Som jag sa till Nina sist jag träffade henne är det så skönt att Frenchie numera är så fin att rida ut men jag tror att det beror rätt mycket på att det är både lugnt och tyst i skogen.

Hade det börjat knaka och braka bland träden och/ eller folk dök upp lite varstans som ”gubbar ur lådor” tror jag att han hade varit betydligt mer på tårna och tveksam.

På grund av regnet valde jag att ta in båda hästarna redan på morgonen efter min ritt och det tror jag om inte annat Marcus, som skulle komma och sko några timmar senare uppskattade.

Han klagar aldrig men det säger sig nästan självt att man hellre skor/ verkar torra ben än genomblöta diton och i mitt kallstall tar det låååång tid för allt att torka, även hästben 🙂 .

Jag släppte ut dom en stund efter hans besök i stället och då hade det äntligen slutat att regna.

På tal om mitt tjat om den individuella bedömningen kan ni på bilderna ovan se ett utmärkt exempel på detta!

Hade någon frågat mig om man kan vänta 19 (!!!)  veckor med att verka en häst hade jag svarat ”nej, det tycker jag VERKLIGEN INTE”.

Men på bilderna ser ni hur min ponnys hovar ser ut efter så lång tid.

Nu har jag så klart låtit Marcus titta på Lillis under tiden och han rids ju dessutom inte utan går bara i en mjuk gräshage men ändå…

Och det handlar definitivt inte om någon snålhet från min sida för de ynka 300:- det kostar att verka ponnyn (eftersom det sker i samband med att den stora skos) kan jag liksom både ha och mista.

En tävlingsmaskin

Hade jag haft en blogg för 30 år sedan och där, eller på andra sociala medier avslöjat hur många starter Heron gjorde som mest per år hade jag nog blivit lynchad eller kanske till och med anmäld till gud vet vem!

Men eftersom jag redan på den tiden trodde på den individuella bedömning hade jag inga problem med att låta hästen beträda tävlingsbanan 77 (sjuttiosju) gånger ett specifikt år och jag ska förklara varför;

Man ska betänka att jag tävlade i Skåne och oftast tävlade max 5-7 mil från stallet = korta resvägar med en häst som stod som ett ljus i transporten.

Jag red aldrig fram särskilt länge, hoppade inte många språng på framridningen och red aldrig snabbt inne på banan.

Jag alternerade mellan hopp och dressyrtävlingar.

Hästens resultat (placeringsprocent) talar för sig själv och då ska man betänka att vi på den tiden kunde tävla mot +30 ekipage i dressyr, inte som idag en handfull = tuffare konkurrens.

Om man tittar på resultaten så gick Heron också väldigt ”jämnt”- det var inte så att han i slutet av säsongen började dippa av leda eller utmattning.

Så; detta var en häst som tävlade ”bra” och jag kände aldrig att jag pressade honom nästan över hans förmåga; tvärtom.

Jag ville alltid att tävlande skulle kännas lätt och nästan som ”en halv vilodag” medan träningarna kunde vara mer tröttande.

Och det är det jag tycker är lite ”lustigt”…hur vissa inte har den minsta åsikt om hur ofta andra åker iväg för att träna med sin häst men tävlingar…då ska det hållas räkning och ojas ibland.

Hur som helst menar jag så klart inte att jag anser att 77 klasser på ett år är det bästa- det kan fungera för vissa ekipage och inte alls för andra. Det märker man förhoppningsvis själv som ryttare och anpassar sig därefter.

Jag tror att jag valde rätt i Herons fall och han tävlade framgångsrikt i många år efter detta lite speciella år även om det inte blev fullt så många klasser därefter (av olika orsaker).

Torsdag- morgonrutin

Idag blev det ett pass i mitt eget ridhus och jag försöker alltid att repetera det jag tränade på för Nina dagen innan.

Idag tog jag fasta på hennes råd ”om formen framtill börjar bli kort i slutorna ska du inte korrigera det med handen utan driva bakdelen mer för det är när han tappar energin som detta händer”. Och när jag mer aktivt tänkte på detta så blev det (så klart) mycket bättre.

Skrattade åt Molly i morse och hennes rutiner.

Hon är morgontrött och får oftast släpas ut av Henrik runt 06.00.

När jag sedan ska släppa ut hästarna en timme senare ”måste” hon följa med och se till att morfars häst (den lille…som min pappa gav mig i inflyttningspresent) och hennes egen häst (Frenchie) kommer ut i sina hagar. 

Sedan är det bara roligt att vara i stallet i ytterligare någon minut, försöka äta av Frenchies linfrökaka (hästarna har gummikrubbor på marken) och därefter ställer hon sig demonstrativt utanför stallet och markerar att ”nu räcker det”.

Men skulle jag inte ta med henne ut så hör jag hur hon står vid ytterdörren och skäller (något hon aldrig gör annars) och får hon bara dessa minuter ute så är hon nöjd (och tyst). Dessa djur…..

När jag tävlade för 30 år sedan, del 2

Om jag fortsätter down memory lane har vi här ”beviset” på att jag och min tränare Nina tävlade mot varandra en gång i tiden (det skiljer 2 år mellan oss i ålder). Nina vann sin klass och i samma klass var Thomas Berlin som tävlade för samma klubb som jag placerad. Thomas var polisryttare och blev även dressyrdomare och här kan ni läsa om hans häst Bismarck (obs att jag skrev det inlägget för 15 år sedan, Thomas lever inte längre, inte heller stallchefen) :

Ni som är sportintresserade har säkert sett Suzanne Sjögren på tv många gånger, här var hon en tonåring:

Den här hästen; Pallow, skulle jag bra gärna vilja veta hur många placeringar han tog under sin livstid (jag gissar låååångt över 100) ! Maken till rosettplockare har jag aldrig mött och han vann i princip alla klasser jag mötte honom i. Pallow var en ponny om jag minns rätt och snabb som vinden:

Vem har vi här då? En bloggläsare minsann och tillika gift med min hovslagare; Elizabeth T (vi kände inte varandra på den tiden):

Här tävlar jag mot både en numera dressyrdomare (Monica P) och en fd OS-ryttare (Ninna S):

Och här vinner en numera banbyggare, Jonas H:

Ja, detta var bara ett litet axplock av tävlingskonkurrenter genom åren men det var ganska roligt att titta tillbaka och inse hur mycket jag varit med om och hur mycket jag också glömt över tid 🙂 .

Onsdag- utfylld

Idag har vi tränat för Nina och innan vi börjar och i skrittpauserna brukar vi alltid prata lite om allt möjligt, oftast hästrelaterat.

Idag påtalade jag att helt plötsligt lagt märke till hur bra Frenchie har fyllt ut under sadeln och det är verkligen positivt då han dels såg ganska tom ut där när jag köpte honom och han dels är en väldigt smäcker häst i sig själv som kan äta massor av mat utan att bli ens aningens för tjock, tvärtom tyvärr i perioder.

Och sadeln har han ärvt av Vicke så det var en jäkla tur att han kunde ha den och att den fortfarande passar.

Vi diskuterade också det här med paddar under sadeln och jag kan ju säga att min åsikt är att om man kan ha tex både en tjock fårskinns/ ren-pad och ett normalt schabrak samtidigt så passar inte sadeln optimalt.

För jag har provat båda delarna; fick ta bort fårskinnet och bara rida med schabrak och nu när jag har renskinnet kan jag inte ha även schabraket.

Det blir på tok för tjockt under sadeln som ju ska ”omfamna” hästens kropp och inte svaja ovanpå ryggen. Och så blev det i mitt fall.

Så jag ifrågasätter hur de ”upp-paddade” sadlarna man ibland ser egentligen passar?

Behövs paddarna för att sadeln är för vid utan eller skapar ryttaren en för trång sadel för att det ser fint ut med ett fluffigt fårskinn under schabraket?

När jag tävlade för 30 år sedan, del 1

För ett tag sedan fick jag för mig att jag skulle kolla upp en liten grej som hade med mitt tävlande med Heron att göra för +30 år sedan och eftersom jag visste att jag hade en del gamla tävlingsresultat sparade i en pärm så började bläddra i den….

Och jisses….

Jag tillhör definitivt inte de som ”lever i det förgångna”, ofta pratar om gamla minnen eller hänvisar till ”på den tiden jag…..”.

Inte heller lägger jag upp bilder på Facebook föreställande djur eller människor som sedan åratal lämnat jordelivet och skriver saker i stil med ”idag skulle du ha fyllt xx år och…..”.

Men OM jag var mer benägen att tänka på det som varit….herregud vad jag hade kunnat ”utvinna” ur den där resultatpärmen insåg jag snabbt.

Jag har inte tittat i den alls på många år men det fanns en tid när jag nogsamt noterade alla Herons resultat och gjorde en ”årssammanställning” med lite statistik (exempel på detta kommer i ett annat inlägg om några dagar).

För de av er som är mycket yngre än undertecknad kan jag berätta att resultat i början av 90-talet som vi talar om i dagens inlägg inte alls redovisades så nogsamt som idag när man kan trycka på lite knappar i TDB och/ eller Equipe utan då handlade det nog mest om de olika klubbarnas ”goda vilja”, i alla fall på lägre nivåer. Och efter en avslutad tävling kunde det dröja veckor innan man såg resultatet i skrift.

Ridsportförbundet sammanställde varje år alla inkomna resultat i en slags årsbok/katalog men jag är som sagt inte säker på hur fullständigt den visade alla starter som gjorts under året.

Hur som helst så insåg jag när jag började bläddra bland mina egna resultat för åren 1990-1993 att jag mött stora delar av Sveriges ridsport-elit inne på både hopp och dressyrbanorna och mycket berodde väl dels på att jag hade en fantastik tävlingshäst som tävlade mycket och med bra resultat men också för att Skåne var ett riktigt Mecka vad gällde tävlingar där många både hästar och ryttare började sina karriärer.

Jag minns tex att jag tävlade mot en hel del del godkända hingstar; Uskudar de Malais, Electro och Artist i hoppning tex.

På dressyrsidan deltog jag och Heron i samma klass som Eighty Eigth Keys gjorde sin tävlingsdebut i (jisses vilket vacker fullblod….)och vi tävlade även mot Vermouth och en annan godkänd dressyrhingst som jag just nu inte kommer på namnet på.

Här ser ni att jag tävlade mot inte bara Uskudar utan även mot Maria Gretzer:

Här mötte vi Artist och Electro på tävlingsbanan:

RGB mötte vi också och jag ser här att jag även tävlade mot en gammal pojkvän (vi hade gjort slut något år innan dess) Nils-Eric som jag gissar att jag säkert gottade mig åt att jag slog 🙂 ! :

I denna klass mötte jag både Royne och dåvarande frugan (hennes häst var en riktig rosettplockare) :

Och what do you know! Jag har minsann även tävlat mot Peder F: