Tyvärr och vis av erfarenhet tror jag på bilden; dvs det lär komma ytterligare ”vinter” även om det just nu hörs fågelkvitter, det är plusgrader och de allt längre dagarna ger oss en känsla av annalkande vår.

Jag och Frenchie tillbringade över en timme i skogen idag och jag är så glad att min sötnos numera (tvi tvi) skrittar fram som den mest världsvana skogsmulle och inte som en tjurig ponny.

Vi använde en del av tiden till lite upptäcktsfärder på nya stigar och gudarna ska veta att det är gott om dom.

Och jag slits mellan lusten att skritta iväg in i det okända och att mera förnuftigt hålla mig på de större vägarna som till och med är farbara med bil för skulle jag ramla av och tuppa av någonstans lär jag bli svår att hitta på de smalaste stigarna.

Jag saknar uteritterna med min vän Ida när vi obekymrat lät Vicke och Jocke ta oss fram på vägar vi inte hade en aning om var de ledde men sådant måste jag vara mer försiktig med när jag är ensam.

Som det säkert inte har undgått någon är det alla hjärtans dag idag och det ”firade” Henke och jag med en rejäl lunch ute. Mer märkvärdigt behöver men inte göra det tycker jag…eller..man behöver ju inte bry sig om att uppmärksamma dagen alls om man inte känner för det.

Idag infann sig i alla fall lite vårkänsla hos mig; solen har strålat hela dagen!

Än är jag inte redo att beträda utebanan så det blev ett ridhuspass där jag konstaterade (surprise….) att bytena blir mycket bättre om hästens bakben är rakt inunder själva hästen och inte ute på vift.

Jag har även lite annat smått och gott som jag pysslar med; att inte få vingel i högeröppnan och att få tillräcklig böjning i vänsterslutan tex.

Förutom ridningen har jag även lagt tid på att besöka en ortoped som hävdar att jag inte längre lider av hälsporre utan att detta övergått till en uttrampad häl/fettkudde mot vilket det inte finns någon direkt behandling…..hurra!

Tiden och inlägg ska tydligen vara det som kan hjälpa så det är bara att fortsätta att halta omkring med smärta…underbart!

Dessutom är det ju så lätt att undvika att gå på foten…NOT.

Tycker bilden stämmer bra på mitt eget förhållande och en starkt bidragen orsak till DET är att vi har skild ekonomi.

Det tror jag stenhårt på och har alltid gjort och jag har därför heller aldrig hört något tjat kring kostnaderna för mitt hästeri i de förhållande jag varit i.

Att var och en kan göra vad den vill med sina pengar så länge de gemensamma räkningarna blir betalda funkar bäst för oss i alla fall.

Frenchie har vilodag idag och nu när dagarna blir allt längre (halleluja….) blir även hästarnas hagtid det.

När jag köpte honom var han van att tas in redan vid 15.00 men just nu får han bärga sig till 17.00 även om han oftast står och hänger vid grinden .

Idag fick jag gå emot mitt mentala tidsschema som larmade att det var hög tid att rida ut efter flera dagars ”dressyrande”.

Men kombinationen jakt precis utanför Ryhus (med hundar dessutom) och rejäl blåst kändes som en för farlig kombination så det fick bli ridhuset trots allt och Frenchie gick lika bra som vanligt så han verkade inte misstycka.

När jag släppte ut honom i hagen efteråt studerade jag hästarna precis när några skott brann av i närheten och, som jag också har noterat tidigare, är de helt obrydda.

Frenchie tittade lite på en bil tillhörande jaktlaget som var parkerad precis utanför hans hage och båda undrade säkert varför det gick omkring reflexklädda män inpå knuten men det var också allt.

Molly är till skillnad från hästarna inte lika obrydd av skott, smällare och dylikt men hon har sovit bort hela förmiddagen inomhus så det löste sig även för hennes del 🙂 .

Nu återstår bara en jaktdag (25/2) innan lugnet lägrar sig för säsongen och ärligt talat märker vi inte av denna aktivitet jättemycket. Och framför allt så behövs den för som ni vet vimlar det av dovhjortar och om något vildsvin också stryker med så är det väldigt tacksamt tycker jag.